snöstjärna71: informationen ang. barnets hjärna kommer från ett amerikanskt domstolsfall , Johnson vs. Calvert (1993): "Trial Reporter's Transcript Vol. III at 629, Johnson v. Calvert, 851 P. 2d 776 (Cal. 1993) (indicating that gestational mother predominantly determines size and shape of human brain, more so than genetic contributor)."
Det är egentligen inte fråga om att gener eller hjärnans storlek är något viktigt att tala om, däremot skrev du själv: "För din mamma ska alltså föda sitt eget barnbarn? Din sons moster/morbror är alltså egentligen hans eget halvsyskon? Och du ska ha barn med din mammas nya kille?" Hela den uppraddningen ger trots allt intrycket av att något i det här arrangemanget är fel - det är underligt, och ganska otroligt, att du inte kan förstå det. Att höja på ögonbrynen för att man är ny inför en viss tanke är en sak - att börja radda upp påhittade släktrelationer är en helt annan. Jag tror nog att fler än jag själva höjde på ögnbrynen inför ditt uttalande och tyckte att det fanns en viss negativ ton i det hela och att det verkade en smula fördömande. TS ska ju inte ha barn med sin "mammas kille". Hon donerar några celler (med vissa arvsanlag, om vi nu ska tjata om det, som hon faktiskt, i viss utsträckning, delar med sin mamma) och det är bara i föreningen med pappans celler och FRAMFÖR ALLT pga mammans kropp som det över huvud taget har potentialen att bli ett barn.
Återigen veronicaq: Bra och modigt gjort! Du får berätta om hur det går längre fram!
men vad gör man inte för sin mamma som man älskar mest i världen och som alltid ställt upp 110% i alla lägen!!
Vilken gåva till din mamma som en gång i tiden gett DIG livet, tänk om alla kunde få ge tillbaka lite av det till sin mor. Lycka till med allt, hoppas ni har tur och lycka med er på vägen!