BF December-08

Väntan77 BF 1/12, VUL 16/4
Focy BF 1/12, VUL 18/4
Kråkan Krax BF 2/12, VUL 22/4
MinBy BF 2/12 VUL 14/4
Stggy BF 10/12
Earth Angel BF 11/12, VUL 5/5
LindaBell BF 11/12
Vreni BF 11/12, VUL 28/4
Bling1975 BF 13/12 VUL 30/4
EmmySvensson BF 16/12, VUL 2/5
Projekt Agda BF 19/12, VUL 29/4
Glenda Glad BF 19/12, VUL 9/5
Kaka BF 19/12, VUL 9/5
Zagis BF 22/12, VUL 12/5
Kransen BF 23/12VUL 15/5
Sångfågeln77:25/12
Seanna BF 24/12
Yla: BF 31/12
Maria123: BF 26/12

Pluggande mamman: Fy så orättvist, beklagar verkligen missfallet Skickar massor med styrkekramar!

Zagis: Håller tummarna för dig, tycker också att det låter lovande när du fortfarande tester pluss. Lycka till på ditt nya VUL! Kram

Ja, nu får jag vänta två veckor igen innan man vet nåt. Känns som att börja ruva igen nästan
PluggandeMamma-  Beklagar verkligen! Synd att det inte hjälpte att hålla tummarna. Kram!

Tröst kramar till Pluggande mamma. Hoppas du orkar ta nya tag så småningom.

Fortsätter hålla tummarna för dig Zagis

Pluggande mamma - beklagar verkligen! Det är så fruktansvärt orättvist och sorgligt när det blir mf när man har kämpat så länge för ett plus. Jag hoppas du kommer igen i höst. Kram

Focy - skönt att inte vara ensam om detta märkliga ilande. Det kommer i perioder och då ofta ofta men regelbundet. Sedan går det över en stund. Men min kollega lugnade mig med att hon hade haft så och det gick ju strålande så det var nog inget farligt, bara obehagligt.

Jag mår tack och lov inte illa ännu, hoppas verkligen att jag slipper det. Kan känna lite på eftermiddagen om jag inte har ätit eller om någon luktar illa, men annars är det ok

Vi ska på gruppträff för förstföderskor på vår MVC redan på torsdag. Ska bli lite spännande, men det är nog mest info om kost och vad man bör/inte bör göra under graviditeten. Sedan får jag vänta tills den 13 maj för inskrivning och träffa min BM.

Pluggande mamma: *kramar om*

Stor kram till dig Pluggande mamman!!

Tack för omtanken allihop!

Ååhh när ska oron släppa? Är nu i vecka 5+3 och är ständigt orolig att pyret inte lever. Känns som att man ständigt går o klämmer på brösten för att se att de fortfarande är ömma, blir smått hysterisk när jag tycker att de inte är lika ömma som vanligt. Jag håller på att göra mig själv galen! Varför kan jag bara inte vara glad? Det känns som att de sista åren så har man fått världens smäll när man väl börjat hoppas på något positivt så jag vågar nog helt enkelt inte. Hur är det för er, är det bara jag som är så här knäpp? Usch, nä idag får vara en nystart.