Se men inte röra. Rör ej min bebis skylt.

o sedan iaf barn över 1 år brukar ha förmågan att själva säga ifrån även om de inte har ett tal.

och sedan undrar jag om någon trevlig person nu alltså tar din dotter i handen för att hon är så söt och ler mot henne och säger ngt trevlig vad får dig att tro att hon inte uppskattar det utan snarare känner att folk tränger sig på.

varför tror du att hon själv inte kan visa att hon inte vill....vad gör social kontak i kassan med en främmande men trevlig människa för ont?

vuxna är så roliga för vi föräldrar antar att barn bara för att de är små är dumma i huvudet och inte kan markera när ngt är fel eller när de inte vill något eller tvärtom.

DEt beror väll på vad man lägger in för betydelse av ordet ofta...
Jag kan säga att det kommer fram folk och vill gulla med min dotter ca 6-8 ggr av 10 när vi är ute.
Tack & lov kan de flesta behärska sig eller har vett att fråga om lov.
Min dotter kanske inbjuder till mer "gull" än vad andras gör? Vad vet jag.

Jag bor i Sthlm. Varje gång jag går ut med vagnen är det antingen någon som kommenterar hur söt min dotter är eller vill klappa på henne. I början tänkte jag inte så mycket på det, men nu börjar det störa mig. Hon är ett barn, inget gosedjur som alla ska få klappa och pilla på. Det bestämmer jag precis som andra föräldrar får bestämma vad som ska ske med deras barn.

ja så "hysterisk" är jag   om man nu kan kalla det hysterisk när man inte vill att människor jag inte känner petar på min bäbis i vagnen

har nästan aldrig hänt att nån petat på min son. och skulle det ske så förstår jag ju varför- han är ju helt oemotståndlig
jag petar bara på bebisar där jag känner föräldrarna, bara för jag vet att endel stör sig- annars hade jag petat på alla- för goa bebiskinder kan man aldrig få för mycket av

gravidmagar kan jag inte hjälpa det- men min hand lixom sugs dit, det är så magiskt (inte främmande människor, men människor jag står och pratar med). om nån tar illa upp får de väl göra det- herregud- har man så lätt för att ta illa upp så är det säkert tusen andra saker jag gör som stör dem ändå

hej vilket sött barn,får man klappa? haha..

skämt åsido, är det en normal hel och ren person som klappar henne på armen eller benet så visst.

men jag vill inte heller att vem som helst pillar hur som helst,vill inte att de ska fingra i ansiktet eller händerna för de stoppár hon ju i munnen sen. Skulle det hända skulle jag faktiskt ta bort deras hand, det är ju inte som att jag kommer träffa de igen.

Kan inte förstå vissa personers inställning till integritet... Och hur det skulle kunna vara en del av socialiseringsprocessen att en vilt främmande människa tar på mitt spädbarn kan jag då rakt inte förstå.

I början hade vi "bara" världens finaste hund att värja från främmande händer som kom från höger och vänster varje gång vi gick ut.

Nu har vi också välsignats med det ljuvaste barn man kan tänka sig... Och vi är redan så hemskt trötta på att bli störda av människor som vill peta och gulla. Vårt barn ska inte petas på i tid och otid. Hennes vagn är hennes fristad och där får hon vara ifred. Även om mitt barn inte inser att hon blir kränkt då främmande händer olovandes stryker hennes kinder, så blir JAG kränkt, eftersom mitt personliga livsrum begränsas av att jag ständigt måste vakta både barn och hund. Ni som ser det som "gulligt" när främmande damer stövlar fram och går till direkt attack mot er skyddade sfär måste ju bo mitt ute på landet där det händer en gång i halvåret.

Jag kan kosta på mig en irriterad ton eftersom just detta med främlingar som söker kontakt börjar bli väldigt påfrestande för oss, eftersom det händer flera gånger varje gång vi går ut. vi blir störda mitt i samtal och jag och min sambo vill ha vår tid för oss själva.

Socialisering och att lära sig umgås med främlingar tar vi där VI anser det vara lämpligt och inte där omgivningen tvingas på oss.

1. Denna tråd handlar inte om större barn, den handlar om bebisar. (bebis =0-12 månader)
2. Vad får dig att tro att jag varje gång värjer för andra människors kontakt med min dotter? Så är det knappast och jag undrar var du anser dig ha läst att jag skrivit det?
3. Vad får dig att tro att jag anser att hon inte kan visa vad hon vill/inte vill? Som sagt, tråden handlar om bebisar.. Min dotter är 15 månader och söker kontakt och klarar aldeldes utmärkt att värja sig från den också. Men eftersom tråden som sagt handlar om bebisar så är de det jag har pratat om... En 3 månaders kan knappast värja sig eller hur?
4. Personligen så anser jag att de vuxna som tycker att deras barn är almän egendom är de som är "roliga".
5.  Vad får dig att tro att jag (eller någon annan för den delen) tycker att våra barn är "dumma i huvudet" bara för att de är små?
Det handlar inte om att barnen inte får utsättas för baciller eller mänsklig kontakt.
Det handlar om att det är allmänt hyfs att fråga föst innan man klappar någon annans barn! och att barn har rätt till personligt utrymme. Precis som alla stora människor har.

Jag är uppfostrad till att inte klappa andras hundar eftersom hunden kanske inte vill det.
Varför skulle jag anse att ett spädbarn är i mindre behov av att få lugn och ro/ vara ifred/ ha personligt utrymme än en hund?

Jag kom på en annan sak som gör MIG irriterad!!!
(Jag tillhör dem som normalt inte bryr mig om någon klappar/smeker min bebis, och jag brydde mig inte heller om någon tog mig på min gravidmage. Är terapeut, så jag är van vid beröring av okända)
MEN: Vad irriterande det är när någon vill titta o lyfta på filten o prata när min son har SOMNAT/SOVER!!!!
Det är ju så lätt att de vaknar och man kanske har kämpat länge för att få dem att somna..
Håller någon med?

Det skulle aldrig falla mig in att röra vid en för mig okänd bebis.

Det skulle aldrig falla mig in att vara närgången med en bebis jag känner om jag först inte pejlat läget med föräldern innan. Kanske har jag den relationen till föräldrarna att jag brukar klappa, pussa och bära på deras barn, då utgår jag från att det är ok utan att "be om lov" innan.

Vuxna människor grejar med min fyra månader gamla dotter: de pilalr på henne när jag ammar henne, de dyker ned i vagnen o väcker henne när hon sover, de "snor" henne ur min famn osv. Ofta slutar detta med hysteriskt gråtanfall från bebis sida, eftersom hon inte är jätteförtjust i andra människor än mamma o pappa just nu.

Det värsta e nä välmenande folk vill trösta henne när hon gråter: "så här ska du bära henne", o så "rycker" de henne ifrån mig. Tårarna sprutar, illröd bebis osv... Men flk verkar inte fatta budskapet! E det så svårt att förstå? Hur svårt ska det va att fatta att ett barn som reagerar på det viset vill tillbaka till mamma?