Varför blir unga föräldrar kritiserade??

det är ju bra :) Hihi ..

BÖr tillägga att varken någon av papporna... då 17 år och nu 35 år är/var särskilt mogen till att ta hand om barn!! Åldern har spelar ingen roll!!

helt rätt!!
Min tjejs far är 21 o omogen tiill 1000, men HELT underbar pappa och MOGEN som pappa!!!!
Han har bara barnasinnet kvar..

haha okej

Men det är väl klart att jag lyssnar på vad människor har att säga om det känns som vettiga input.

Men jag tar aldrig åt mig om någon har åsikter om att jag var för gammal när jag blev mamma eller min ålders betydelse vad gäller min mammaroll eftersom det är b-s och inte värt att lägga energi på. Jag vet ju att de har fel. Så supersimpelt är det faktiskt.

Det är inte den typen av saker jag menar att man bör hunnit med. Festa är ju inte nödvändigt för ens personliga utveckling, utan nu pratar jag om mognad i själen ( i brist på annat passande ord).

Min pappas vän  är hjärnforskare och han säger ofta att jag egentligen borde väntat två år till innan jag blev gravid för hjärnan är inte färdigutvecklad innan man är 26, det säger han mest för att retas men engentligen har han en poäng.

Det innebär i praktiken att ju yngre man är desto mer benägen är man att göra osmarta val och har inte alls det harmoniska mentala flödet som en vuxen har.
Sedan fins det massa saker till som självdistans, självförtroende, inre trygghet osv osv som har mycket med mognad att göra.
Men jag tror absolut att man mognar något kollosalt när man fått barn oavsett ålder men man det räcker nog inte alltid. Om jag får lov att döma utifrån de unga föräldrar jag har träffat så skulle nog de bästa vara om de väntade lite. Även om de är väldigt mogna för sin ålder så brister deras föräldrarskap på vissa punkter just för att de är lite för naiva och spralliga.

Liten Björn skrev 2008-06-20 10:04:24 följande:

det jag tycker har varit jobbigt är när folk tror sig veta direkt utan att känna en hur man är som mamma bara pga av att dom hört hur unga mammor är... vilket inte alls stämmer in på mig iallafall så där har man fått förklara ett antal gånger att nej jag har inte barnvakt ofta, nej lever inte på föräldrarna m.m. ja ni vet frågorna säkert....

hm ja i veckan var nog den värsta kränkningen på riktigt länge..
utvecklings samtal på stephanies förskola man ska ha EN personal men in kommer båda hennes fröknar och förklarar för mig att eftersom min dotter är så aktiv m.m. och jag är ensamstående + ung så borde jag kontakta komunen ang resursfamilj så jag får avlasting så jag kan gå ut och roa mig , jag säger såklart NEJ.
men dom frågar om min ålder och dom suckar lite lätt sen börjar dom igen men du är så ung du måste ha avlastning så du får roa dig m.m.

jag har aldrig klagat jag har aldrig nämnt att jag behöver avlastning så kommer dom med det här på ett utvecklings samtal bara sådär!
jag arbetar på förskola så jag vet att dom ska inte lägga sig i privatlivet såhär för som dom vet själva så tar jag väldigt bra hand om min dotter så det här är bara deras grej dom kommit på att vad dom tycker jag borde göra..

frågan är skulle dom sagt såhär till en ensamstående mamma i 30-40års åldern att hon borde ha resursfamlij så hon ska få komma ut och roa sig?

jag tror faktiskt inte det...

är också hyffsat trött på kritik eller ja bara sånna grejer som att folk lägger sig i osv..

Innan vi hade berättat att vi skulle ha barn var jag livrädd över vad alla skulle säga, därför dröjde det rätt länge innan jag vågade klämma fram något. Men eftråt var det ingen som blev chockad. Alla blev bara glada!
Jag är 20 år och har aldrig hört någon säga något negativt om att vi väntade eller fått barn.
Det ända som jag har tyckt varit lite jobbigt är att några vänner undvikit att höra av sig! Vet inte om det beror på avundsjuka?!

Jag blev gravid när jag var 18 och och har en son på 2 år nu :)
Jag tycker att åldern spelar roll. Hjärnan är inte färdig utvecklad fram tills man är i typ 19 årsåldern och det som utvecklas sist är förmågan att verkligen se konsikvenserna ett beslut kan få innan vi bestämmer oss över vad det nu kan vara.
Så kan ju vissa vara mogna 15åringar och dom flesta omogna.

Sen tycker jag att man bör ha ekonomin för att kunna ta hand om barnet så att man slipper söka bidrag osv
MEN jag respecterar alla unga mammor och pappor och glädjs över att de fått en liten att hållaom. Jag är ju själv ungmamma!

Av erfarenhet skulle jag inte råda någon att bli gravid i skolåldern och heller inte uppe på gymnasie nivå.