Tråden för oss med IBS, del 7

Vissa kanske gå ner, medans vissa gå upp ,för jag går nästan upp av allt tycker jag ,mineralvatten,kolhydrater,stark mat,kryddor, lök, godis, glass, alkohol mm

ja precis, det är ju olika!
beror ju på hur sjukdomen ter sig på den enskilda människan, iom att det kan vara så olika :)

precis, jag för en matdagbok varjedag ,de jag tål och inte tål,de är en jädrans jobb

Oj. Mitt inlägg blev konstigt men det går ju att läsa ändå.

Det stod om förhöjd ämneomsättning att man kunde ha frossa,illamående det är det jag har

jag insjuknade i crohns -99, kunde inte äta något, blev felbehandlad ett bra tag innan jag kom in akut på ett större sjukhus där de gjorde alla undersökningar som redan borde ha gjorts, gick ner dessa 17 kilo på väldigt kort tid, hade gått ner mycket bara då mamma varit i spanien i 10 dagar, jag märkte inget från början, men kläderna blev större å större, satt till slut på dass och åt frukost för jag hann inte emellan bordet å dass, procedur för att cykla till skolan var jobbig 5-10 toabesök på vägen (som normalt skulle ta ca 15 min) i skolan fick man flytta klassrummen så de var jämte en toalett. väldigt jobbigt att vara mag/tarmsjuk i 16-17 års ålder.
Jag har heller aldrig önskat att gå ner så mycket i vikt! Dock inget jag kunde hjälpa.
Det är klart jag är ifrågasatt om Anonym undrar hur jag ser på anorexia.
Jag kom till slut till skolan i taxi med kryckor, orkade inte gå, men ville ändå försöka gå i skolan. De har sagt till mig nu efteråt att jag hade stora svarta hål under ögonen och väldigt smal, och visst xs var väldigt stort denna period. Klasskamrater har sagt att de trodde att jag hade anorexia/bulimi iom att jag åt, sen sprang iväg från matsalen för att jag skulle hinna på dass. Spydde också mycket. Jag var helt inflammerad uppifrån och ner. Så det är ju inte så konstigt. Fick en stor kortisonkur som jag åt under lång tid + en massa andra mediciner, pendlade dock fortfarande mycket i vikt. vilket de också då trodde att jag hade någon form av ätstörning. Pallade inte riktigt med att gå ut å berätta att så var det inte, bara de närmsta klasskamraterna visste å lärarna. Gjorde här med ett par stora operationer där de tock väck mycket tarm. Fick sedan starka cellgifter för att hålla nere inflammationen, dock hade jag fortfarande samma uttalade besvär med kramper, illamående, diarré, spydde, jättetrött, feber/frossa, värk m.m. så då satte de även svår IBS som diagnos, iom att crohns var relativt lugn då.
Jag har nu fortfarande samma besvär, dock kan jag ej äta någon form av mat längre, bara näringsdrycker, som jag ej hinner att ta upp nu, därmed går jag ner i vikt igen. Sen om det är crohns eller IBSen eller båda, det vet vi ej!
Men det är väl individuellt om/hur mycket man går ner, beror ju på var inflammationerna sitter med. Crohns breder ju ut sig värre än uc med, inflammationen går ju igenom hela tarmväggen, jag har stora bitar av förträngningar igen, iom att jag spyr så mycket.
Förstår du nu vad/hur jag menar? Inte så konstigt att man/de drar paralleller med ätstörningar, att insjukna så kraftigt när man är 16-17, då går det mycket snack å teorier.

Anorexi har ju ett liknande sjukdomsförlopp, till slut vill/kan man inte äta längre, för det orsakar sådan smärta.
Jag har dock aldrig dragit någon sådan parallell med mina mag/tarmsjukdomar. Det är ju andra som har gjort det, och det orsakar sådan oförståelse, man ville ju vara som alla andra i den åldern, men man hade ju inget socialt liv då, det gick inte (om man nu inte skulle umgås på toaletten eller sjukhuset förstås)

Skillnaden mellan dig å mig är väl också att jag har Crohns och IBS, och du har UC och IBS