Bytade?!

Jag tycker det är charmigt att det finns så många olika dialekter, och tycker absolut inte att det är något fel med användandet av dem, snarare tvärtom! MEN... (och nu blir jag väl halshuggen här, men...) tycker att man helt klart bör hålla sig ifrån talspråk när man skriver. Min mening är att det ger ett "oseriöst" och "obildat" intryck, och personligen har jag svårt att ta någon på riktigt allvar om personen i fråga använder mycket talspråk och har mycket stavfel i en text. Sedan beror det ju också på i vilket sammanhang man skriver. På msn elleri sms till en kompis är väl en sak, men när det kommer till texter där du förväntar dig att människor tar dig på allvar kan det vara klokt att bemöda sig om ett korrekt språkanvändande. Jag har exempelvis läst mååånga arbetsansökningar, där sökande använt talspråk, särskrivningar och stavfel i en "härlig" blandning. Jag har, som sagt, svårt att ta sådana personer på allvar. Tyvärr är jag nog en person som har svårt för alla typer av texter med frekventa stavfel. Tyvärr. För att återgå till ordet i ts, "bytade". Nej. Så skriver man inte! Nu går väl kanske inte en trådstart på familjeliv att jämföra med en doktorsavhandling direkt, men nog "kliar" det i ögonen på mig att se någon uttrycka sig så i text. Som sagt, jag har inget emot dialekter, men tycker att en del kunde behöva tänka på att skilja på uttryck i tal och uttryck i skrift. Är själv från norrland, men skulle aldrig drömma om att skriva "he bort boken" (som i att lägga bort boken) för det. Någonsin. Inte ens i ett sms till en kompis. Men det är ju jag det...

La Lola och Eldna: Skönt att ni håller med. Jag väntar fortfarande på halshuggningarna... *gulp*Såg precis att det pratas om vattenkranar och båtar som "läker", och kan intyga att en klar majoritet av norrlänningarna (i alla fall de jag känner) säger så.

Jag tycker det är charmigt att det finns så många olika dialekter, och tycker absolut inte att det är något fel med användandet av dem, snarare tvärtom! MEN... (och nu blir jag väl halshuggen här, men...) tycker att man helt klart bör hålla sig ifrån talspråk när man skriver. Min mening är att det ger ett "oseriöst" och "obildat" intryck, och personligen har jag svårt att ta någon på riktigt allvar om personen i fråga använder mycket talspråk och har mycket stavfel i en text. Sedan beror det ju också på i vilket sammanhang man skriver. På msn elleri sms till en kompis är väl en sak, men när det kommer till texter där du förväntar dig att människor tar dig på allvar kan det vara klokt att bemöda sig om ett korrekt språkanvändande. Jag har exempelvis läst mååånga arbetsansökningar, där sökande använt talspråk, särskrivningar och stavfel i en "härlig" blandning. Jag har, som sagt, svårt att ta sådana personer på allvar. Tyvärr är jag nog en person som har svårt för alla typer av texter med frekventa stavfel. Tyvärr. För att återgå till ordet i ts, "bytade". Nej. Så skriver man inte! Nu går väl kanske inte en trådstart på familjeliv att jämföra med en doktorsavhandling direkt, men nog "kliar" det i ögonen på mig att se någon uttrycka sig så i text. Som sagt, jag har inget emot dialekter, men tycker att en del kunde behöva tänka på att skilja på uttryck i tal och uttryck i skrift. Är själv från norrland, men skulle aldrig drömma om att skriva "he bort boken" (som i att lägga bort boken) för det. Någonsin. Inte ens i ett sms till en kompis. Men det är ju jag det...

Man vänjer sig ganska fort vid vad norrlännigar säger.hade i början jättesvårt att tolka det dock. Pitemål tycker jag är värst.. svärfar pratar fortf. i gåtor.. haha

Man vänjer sig ganska fort vid vad norrlännigar säger.hade i början jättesvårt att tolka det dock. Pitemål tycker jag är värst.. svärfar pratar fortf. i gåtor.. haha

Fluffguf skrev 2008-07-10 14:59:55 följande: Nej, precis som jag skrev så är det klar skillnad på fl-inlägg kontra seriösare texter. Men vid ord som "bytade" går nog min gräns oavsett sammanhang. Därmed inte sagt att människor inte får göra som de vill. Jag är medveten om att jag är lite "skadad"!

Ha ha, ja, den dialekten är i en klass för sig! Jag har dock lärt mig att tyda svärfars "språk" vid det här laget... Nalta = liteRemidjen = bestickSprotta = pinnei sko farra = jag ska farahaina å hoina = han och honnopp opp henna = plocka upp det därKommer inte på mer just nu, men nog är det härligt med dialekter...