Ia´s Stockholms morsor babblar vidare

Ja, jag är hemma. Vi kom hem redan i söndags em. Vi åkte förbi mina föräldrar för att hämta Folke och blev kvar på middag.

Det känns som om jag landat ganska bra med Ester - däremot har jag inte riktigt landat med Ester och Folke. Han går ju på dagis som vanligt och igår fick mina föräldrar (som är lediga på måndagar) hämta honom på dagis och så var de kvar hos oss tills sambon kom hem (ja, han jobbar... planen är att han ska jobba halvdagar framöver och "bre ut" de tio pappadagarna så långt det går, men det behöver ju förberedas...)

Jag vet inte hur jag hade klarat av att sysselsätta och underhålla Folke ensam hela em. Han (precis som du beskriver Molly Chotte) behöver så otroligt mycket stimulans när han är hemma och jag har ju mkt fokus på Ester av naturliga skäl.

Idag har sambon möte med nån från kommunen om tomten vi försöker stycka så då kommer han inte heller så tidigt, men då kunde min brorsa komma en stund på em och leka lite med Folke + följa med och hämta på dagis så jag slipper bära in Ester i den smittohärden redan hennes tredje dag i livet...

Och imorgon kommer farmor...

Redan igår hade jag mjölk i brösten så Ester fick i sig lite annat än råmjölk - vilket ledde till att jag faktiskt fick sova några timmar inatt eftersom hon sov lite efter maten iastf att börja om att snutta direkt - och idag kom mjölkstasen - jäklar vilka bomber jag har... de är om möjligt ännu större än förra gången... stenhårda! Jag hoppas att det lugnar sig snabbt... Amningen funkar ganska bra - hon är bra på att suga och tar ett bra tag, men jag är oerhört öm och lite sårig, så det är lite smärtsamt (men det går ju över).

Imorgon ska vi på återbesök på KS - det ska bli spännande att väga henne igen.

Oj vad långt det blev...

Krya på er alla sjuklingar!!

Jentha: Vad kul att höra ifrån dig! Alla de där bitarna från i början går ju du igenom igen redan, känns så avlägset! Men jag sänder lyckotankar till dig för att du ska få ha så lite ont i brösten som möjligt, kommer med fasa ihåg hur jag hade det i början... Gud vad spännande med ett nytt litet liv. Märker du något på Foke än om hur han tar det? Kanske tar ett tag för honom att förstå att ni inte bara har lånat lilla pyret utan ska behålla henne.

Chotte: han skiner iaf upp när han får se henne - det är ju ett gott tecken. Och det första han sa när han kom från dagis igår var "bäbisch". Annars är han ganska ointresserad - positivt avvaktande. Bär jag på henne vill han också att jag ska bära honom... lite så. Snart har han nog glömt att det fanns en tid utan henne. So far so good.

barn05: hur reagerade stora S när lilla S kom? Hur långt är det mellan dem?

jentha: Jag läser ditt inlägg och känner igen allt... Det är 1 år och 11 månader mellan mina tjejer. Det var riktigt tufft första året! Men det är ju bara som jag upplevde det... Det blir ju så att stora barnet fortfarande är en bebis i många avseenden och behöver lika mycke uppmärksamhet och hjälp som tidigare. Det är svårt att räcka till...brukar väl kallas "2-barns-chocken" innan den nya situationen känns som vardag. Stora S var till en början mest nyfiken på den lilla bebisen (tittade och strök henne på huvudet) och så länge konkurrensen bara består av tiden jag måste amma tycker jag det gick rätt så bra. Var tyngre när lilla S inte ville ligga still i vaggan längre utan skulle bäras och börja vara med. Jag försökte bära lilla S mycke i bärselen eller i ringsjalen så hon kunde vara med samtidigt som jag lekte med stora S. Det är otroligt tålamodsprövande och jag kände ofta att jag bara ville njuta av den lilla och stora S skulle leka själv. Det gick inte! Självklart kan hon inte göra det utan jag fick trixa och vara tillmötesgående för de båda. Är ju super om ni får mycke hjälp i början, det saknade jag ofta.

Oj vad långt det här blev och kanske lite svårbegripligt men ditt inlägg jentha fick mig att återuppleva första tiden.

barn05: näe, jag fattar precis! Tack, skönt att få läsa om hur du gjorde/kände - jag förstår ju att det kommer bli jobbigt, men är inte riktigt där ännu. Folke är ju inte ens 18 månader ännu... Jag kommer att försöka utnyttja min omgivning så mycket jag kan - främst för Folkes skull, så han inte känner sig åsidosatt. jag är verkligen glad att ha både mina föräldrar, min moster och min brorsa med fru 10 minuter bort.

Oj oj, nu börjar det bli dags för tankning - phu (sa de stinna tuttarna!!)

jentha: Det låter som att du har situationen under kontroll Det är otroligt värdefullt att ha så mycke hjälp som du har inom 10 min bort. Jag hade INGEN hjälp förutom min make så du kan ju tänka dig att jag ofta gick på knäna... Många sa till oss att första året är jobbigt men jag hade nog inte förstått HUR jobbigt det skulle vara. Vi har iallafall överlevt helt på egen hand och jag är övertygad om att det kommer gå utmärkt för er oxå. Du får skriva av dig här när det blir för mycke

barn05:  tack!

God morgon! Inatt blev jag och Ester övergivna av sambon - när jag väl sov så snarkade jag tydligen - så han gick och la sig på soffan... Nu på morgonen hade jag förutom Ester även Folke och katten i sängen så vi hade det riktigt gosigt.

Snart ska vi på vår första utflykt Ester och jag, till återbesöket på KS. Ska passa på att ta en dusch nu när hon sover.

Jentha: det hände oss också när sonen var nykläckt, jag var så svullen i slemhinnorna att jag lät som ett helt sågverk. Tog ett tag innan det gick över .

Urinrörskatarren blommat upp med full kraft i natt...suck. vad trött jag blir på den. Den finns alltid där men gör nu oftast inte såå ont. Bara att stanna hemma fr jobbet resten avveckan. Dricka Kamomillthe tills jag storknar, värktabletter, värmekudde mellan benen o hoppas på att jag kan få en akutid i dag eller i morron. På fredag åker vi till Öland på 50års kalas o då vill jag va i hyffsat skick. FAAAN....

jentha: Lycka till på återbesöket