jag har på senaste tiden fått starka känslor för min bror. tror att han känner likadant.
allt började med att vi råkade hamna i säng efter fest. båda var helt borta och vi hade sån ångest när vi vaknade på morgonen.
jag förstår att detta är fel, men varför egentligen? förstår att om vi får barn så kan dessa blir sjuka, men om vi lever ihop utan att skaffa barn så kommer ju ingen till skada..
egentligen är gränsen hårfin. eftersom man i sverige får gifta sig med en halvbror/halvsyster men inte biologisk bror/syster. borde ju egentligen vara lika illa tycker man.
tycker du ska lägga band på dig och tänka över konsekvenserna.
alltså skojar du?! jag vill inte att administratören ska skälla ut mej eller liknande därför stannar jag vid denna kommentar.. men jag har massa saker jag vill värka ur mej.. du borde skämmas!!!
varför inte diskutera utan personliga påhopp. tror nog du kan få fram åsikt om du vränger om orden så det inte blir personligt riktat
Helt OT men jag föder upp kaniner som jag slaktar själv och stoppar i frysen till middag. Och även om de "bara" ska slaktas och ätas av familjen så skulle jag aldrig komma på att inavla på mina djur för det. Inte med tanke på vad som händer med kroppen/djuren/sinnet bara efter 1 generations inavel. Vad händer då inte med människan. Människor är mycket dåligt avelsmaterial när det kommer till inavel. Det slår slint redan i 2:a och 3:e generation. För att inte tala om alla kroppsliga defekter. Att knulla med sin egen bror är således förkastligt, även om man INTE skaffar ungar tillsammans. Det kan ALDRIG bli bra på nåt sätt och vis.
Tja, skit i att skaffa barn så är det fritt fram enligt mig om båda ni vill det. Kan bli knepigt med omgivningens reaktioner, bara...
Men man kan ju inte bara säga att det är "moralen" som bestämmer vad som är rätt och fel. Vad som är moral för endel är inte det för andra.
Försök och lägg allt det där bakom er och gå vidare för det kommer aldrig att fungera i längden, desutom så är det olagligt.
Åh,va "rolig" man kan vara,då.......
Anonym (hjälp) skrev 2008-09-13 21:52:13 följande:
fattar inte ens hur man kan bli kär i sin bror.. det e ju den man typ bråkade med under hela uppväxten.. nej fy... nja man kan itne styra över känslor, men vissa känslor dyker inte upp.. jag älskar med mina brödrar men inte på det sättet.. det måste ju ändå klassas som en psykisk störning?! eller
