Har funderat lite på det här med otrohet. Tror ni att folk skulle må bättre i ett öppet förhållande jämfört med att vara monogam? Är vi verkligen "gjorda" för att leva med en och samma partner livet ut?
Och vad beror behovet att få bekräftelse på egentligen - är det samhället och vårt dåliga självförtroende eller handlar det om belöningssystem i hjärnan och är biologiskt?
Skulle vara intressant att höra åsikter!
black wolf 91 skrev 2008-09-20 16:45:50 följande:
Anonym (paradox) skrev 2008-09-20 14:15:22 följande:
Jag är helt monogam och har ingen längtan efter att ränna runt med andra och vill inte ha en partner som gör det heller. Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig att vara det heller. Fattar inte varför så många har så svårt att hålla sig i rätt brallor...
Så länge människor lever i ärliga, lyckliga och livberikande relationer där ingen far illa så tycker jag det är enbart positivt, oavsett hur många som är inblandade. 
Asså jag fattar inte vad det e folk har problem med att fatta om BÅDA parter i ett förhållande får söka sig till andra så e det väll jätte bra .....men e ju överänns om att man vill ha det så.
Därimot otrohet och fel blir det ju först om EN i förhållandet tar sig friheten att gå till andra utan att först kolla med sin partner on denna vill samma det e ju då det blir ett svek osv...
Jag tycker argumentet att människan inte är skapad för monogami är ganska oväsentligt. Vi gör en massa saker som egentligen går emot vår natur. Tillämpningen av vegetarianismen och preventivmedlet är två exempel.
Jag tror att den monogama normen har en skadlig inverkan på många. Men jag tror samtidigt att ett monogamt förhållande har potential att vara lyckligt om båda parterna delar samma läggningar och preferenser. Det samma gäller för polygama förhållanden.
Kontentan av diskussionen måste ändå bestå i faktumet att alla har rätt till att välja vilken konstellation som passar bäst och att ingen ska ha rätt att fördöma det valet.
Naturligtvis är det ofta en känslomässig reaktion. Rädslan för att den egna partnern kanske egentligen skulle vilja vara flersam... eller att man själv inte klarar av att leva upp till den perfekta monogama idén...
Jag tycker det är så märkligt att så många anser sig vara så felfria; att de ALDRIG skulle ha känslor som inte passar in i bilden eller göra ett misstag.