Mina två änglar

Jag får inte säga för mycket om rättegången. Men ställ gärna frågorna så väljer jag att svara på det jag kan.

Jag det var en jobbig dag för Nicklas o min sambo (han vill inte att jag skriver han namn så mycket, så han får heta "sambon")

Jag gav spindelmannen till den av de som vittnade. Han fick vara med dem och ge dem styrka. Jag fingrar lite på pärlplattan under förhandlingen när han sitter hos mig, det var en bra sysselsättning, o så går tankarna till alla er som sitter där hemma o stöttar mig.

Hej alla härliga människor! Jag har inte läst igenom allt än. Jag har inte orkat vara här inne på länge. Rättegången tar musten ur mig. Även fast man bara sitter på en stol och lyssnar så gör det mig helt utmattad efter några timmar. O, ja, jag voltade med bilen häromdagen också. Det har ni säkert läst i tidningarna. Det blev jättestort! När jag kom fram till tinsrätten så visste alla om det redan och jag fick ge intervjuer ang det.
Jag mår jättebra, jag har fått lit ont i nacken bara nu i efterhand, men det börjar ge sig det med. Jag var ensam i bilen (tack och lov). Jag körde genom en rondel och när jag skulle köra ut ur den så sladdade bilen till. Jag körde så försiktigt jag kunde pga att det vr så halt, men det hjälpte inte, jag får in i ett räcke och sen i refugen och sedan ner i diket där bilen vände helt om.
Jag lossade bältet och kröp ur. Jag var så ARG, jag skulle ju på rättegång! Jag ringde min sambo som låg precis framför mig i en bil, han vände och kom och hjälpte mig, jag var cockad till o börja med. Vi ringde min pappa som kom och tog hand om det praktiska efteråt, så vi kunde infinna oss på rättegången precsi när den började...

Tyskan utspel igår tror jag inte jag behöver komenter, jag tror alla ni kan tänka er i hur det skulle kännas. Jag kommer berätta precsi hur jag känner senare. man jag aktar mig från att säga så mycke nu om det.

Jag e så glad för ert stöd, jag tänker ofta och jämt på er alla, tack för alla hälsningar genomsyster min. Ni ger mig enomt med stöd genom allt!

Jag kommer inte lämna denna tråd trost att jag inte vart inne på ett tag, jag går in så fort jag har en lugn stund. Jag har har vart lite sjuk ett tag, feber och förkyld... så det gör att jag sover extra mycket nu. Men jag börjar bli bättre, så då besöker jag FM mer :0)

Häromdagen när det var rättegång så gick Nicklas lite tidigare än oss andra. Han åkte med sin bror och han i sin tur var tvungen att åka till jobbet på kvällen. Nicklas sitter bakom mig, eftersom jag vridit min stol bort från tyskan. När jag setat ett tag vände jag på huvudet för att kolla till Nicklas. Då kom jag ihåg att han redan gått. Efter någon minut gjorde jag likadant. och det uppepade sig gång på gång. Det kändes som att någon satt bakom mig, jag kände det så väl. Jag skakade av mig känslan, men tyckte det var lite krypigt fortfarande. Efter någon timma så kom jag på det! Max o Saga hadde förmodligen tagit hans plats, det var mina två busungar jag hadde bakom min rygg, jag log för mig själv, sände som ord genom tanken och resten av dagen var riktigt mysig.

Jag citerar honom direkt: “tack så mycket för de fina orden. Det värmer. Jag finns inte här på familjeliv, så att ni även hälsar till mig e väldigt omtänksamt. Media har jag avstått ifrån, jag e ytterst lite, van med media från förr. Men då endast i positiv bemärkelse. När jag själv har arrangerat el gjort något evenemang. Det e mitt jobb. Att mitt förhör publicerades är inget jag e glad över, men, det är ju offentligt så jag kunde inte riktigt göra något åt det. Likadant var det med texten som finns ute i expressen idag, mina mail till den såkallade tyskan. Det var jobbigt både för mig och Emma att de blev så offentligt”