Mina två änglar

Hejsan! självklart vill jag svara på dina frågor. Jag hjälper mig själv genom att välja o svara på dom. O jag hoppas jag kan hjälpa er på något konstigt sätt, att försöka förstå vad som händer. Jag förstår det inte själv direkt. Men vi kan nog hjälpas åt att försöka hantera detta.
Mitt lugn och min styrka får jag från alla som bryr sig runt om i världen. Min familj, mina vänner, ALLA som säger ett snällt ord, hjälper när man som mest behöver det el bara finns där till hands när man behöver. Det som känns bra i detta är att ingen försvinner i vänkretsen, ingen drar sig undan. Även om jag inte hört av mig på månader pga många omständigheter så är jag välkommen när jag väl hör av mig. DÄR hittar jag min styrka.

Jag har sjukpenning från f-kassan. Än så länge har de var tillmötesgående och det har hjälp mig otroligt att inte behöva bråka. Jag ska komma tillbaka till arbete el studier, men inte nu, det är fortfarande så färskt.

Kvinnan som gjort detta sitter i häkte, det enda hon får idag är att läsa tidningar o titta på tv. När hon kommer till en anstalt så kan hon skicka brev fritt och även ringa utvalda nummer. Vi kommer skydda oss så mycket går om vart vi bor och hur man får tag på oss. Visst är man orolig, men jag har betämmt mig för att leva, men leva försiktigt. Kontaktar hon mig tex här på FL så får vi se vad som händer. Jag vill inte gömma mig så det får bli en fråga för framtiden. Jag tror ej hon får använda internet på det sättet.
Chansen att hon får sitta här på hinseberg finns ju. Jag tror vi får veta det om hon hamnar där. Jag ska prata med mitt målsägandebiträde om det.

I rätten så pratade åklagaren på svenska, hon begärde inte tolkning då. Men när hon skulle svara så pratade hon på tyska och vi fick det översatt av tolken till svenska.

Alla brev min sambo fått av henne är på engelska.
Så jag vet ej om hon kan skriva och läsa på svenska. Men antingen kan hon lyssna på vad vi säger el så struntar hon i det.

Ja, det e sjävklart skönt att det kommer fram mer saker. Jag vet ju, jag VET vem som gjorde detta. Men det räcker ju inte....
Men när jag läste detta för några timmar sen, gjorde det fyskiskt ont i mig. Jag blev så upprörd så jag har inte vetat vart jag ska ta vägen. Tänk om vi vetat detta innan?
Det VAR inte mig hon ville åt, utan barnen.... Jag kom ivägen..... Jag önskar så att jag stått mer i vägen för hennes framfart bara....

Det står på aftonbladet, magazin24 och vlt...vi har fått det bekräftat också....

Ja, jag trodde inte det kunde bli värre, men det blev det tyvärr. Jag mår så fruktansvärt dåligt av nyheten.... Jag o sambon sitter o vrider och vänder på hennes eventuella resonemang. Inget kan rättfördiga det hon gjorde, men man vill veta vad hon tänkte. Om hon röjde barnen ur vägen, hur sjutton skulle hon lyckas få honom efter det? JAG fanns ju kvar. Det var ju inte barnen som "tagit" honom, utan jag!!!! hadde detta hot något att göra med att hon sedan skrev adoptionsbrevet. Hon trodde kanske att om han misste sina bonusbarn så skulle han söka sig till nästa med barn.... Jag fattar ingenting....

Nej, det e ingen som vet något om det.... jag har funderat i de banorna jag med... var det så att hon inte kunna få barn.... var det därför hon var ute efter mina och därför som hon skrev "adoptionsbrevet"?

Ja, du har rätt, det var ren och skär avundsjuka... det har jag förstått tidigt. Jag tror att jag hadde den tanken redan när adoptionsbrevet kom... o när hon skickade sms i oktober året innan... Men det finns så många svartsjuka tjejer i världen, så jag lade ingen vikt vid det då, jag tänkte att "låt henne hållas, så ger hon sig en dag". Men tyvärr gick det längre än så...

Jag fick svar från aftonbladet. Förmodligen kommer artikeln från i söndags inte komma ut på nätet. Så den går endast att läsa i pappertidningen.

Ja, vi kände så vi med. Vi pratade med polisen om det. Men de har inte ett bra svar ang det. Man vet ju inte vad man ska tro när man läser i tidningen, men, vi fick det iaf bekräftat när vi själva ringde upp polisen.

Hejsan du starka mamma! Otroligt starkt av dig att genomgått denna dag. Skönt att du tog beslutet att gå ut när de visade filmen. Jag tror varken din son el du skulle mått bättre av att se den. Nu kan du koncentrera dig på att läka själv och såklart hjälpa din son vidare.
jag antar att ni inte fick något dom. men jag håller tummarna för er. Man behöver upprättelse.