Mina två änglar

Ja, nu e vi hemma från tingsrätten, Det gick väldigt snabbt. Förvånanasvärt snabbt. När vi skulle resa oss och gå ut igen så förstod jag inte riktigt vad som hände. Men det var skönt, för det var otroligt jobbigt att sitta där mitt emot den kvinna som gjort så frukstansvärda saker. Hur sjutton skulle man kunna föreställa sig ens att hon stått där med *** och slagit mina barn. Jag vet ju att hon slagit mig, jag såg ju henne, jag minns henne. Men barnen... varför!!!! Allt har liksom sjunkit in bit för bit. Nu var jag mer åhörare än tidigare, så jag lyckades känna efter o tänka lite.
 Åklagaren bad att få prata med mig och vi gick upp på hennes rum. Det var ganska skönt, att få komma undan lite, även fast jag haft god kontakt med pressen så orkade jag inte just då. När vi var klara med mötet så gick vi ner till min familj som tålmodligt väntade på oss. Pressen var kvar, men det gjorde inget. Jag pratade gärna med dom. Vi fick ju ingen dom. Den kommer först på tisdag. Jag fick frågan hur det känns att vänta ännu mer. Men jag vet ju att hon kommer få någon påföljd. Villken det blir kan jag iaf inte påverka, så då kan jag lika gärna vänta.
jag hadde, som jag alltid haft under rättegången Max spindelmannen dock med Sagas napp hängandes kring handen, i mitt knä... det ger en trygghet och en kännsla av att barnen är med mig.

Ja, det är helt ofattbart! Skönt att du tyckte att det gick bra iaf! Kram Anna!

Vet faktiskt inte vad kag ska skriva... Ser knappt vad de står pga av tårarna...
Läst igenom tråden nu och ville bara säga att jag tänker på er ofta och att jag vet att dina barn är änglar i den där fina världen någonstans... Jag vet att de finns änglar där som tar hand om de, då min bästa vän flög dit de 27 mars och jag vet med säkerhet att hon kittlar och busar med era små änglar, men hon ger också dem kärleken som vi sänder till dem...

Jag tycker du är otroligt stark och önskar jag vore som dig!
Du är en bra förebild och troligen den bästa mamman i världen...

Massa kramar till dig Emma och till alla andra som stod Max och Saga nära...

(Och skulle du vilja starta en blogg, så hjälper jag dig gärna med en header och bloggdesign... Säg bara till...)

Kramar och en massa kärlek!

Vad skönt att höra att de gick bra idag. Nu hoppas jag bara att hon får LIVSTID..

SKönt det gick så pass bra ändå idag, hoppas verkligen hon får högsta möjliga nu. Ska sitta och hålla tummarna tills på Tisdag

Vad fint med lapptäcket!! Stor kram igen Emma! Kommer följa tråden varje dag, du är verkligen beundransvärd!

Lapptäcket lät som en underbar ide. Jag kan bara instämma till övriga och beklaga det som hänt. Jag kan inte förstå hur du orkar ta dig vidare, men uppenbarligen gör du det. Skönt att media inte attakerar dig sönder och samman i varje fall. Jag hoppas livet går din väg.

Jag tror inte heller på gud, men däremot att de vi miister får det bra. Att de finns därikring oss och vakar.

Emma, jag kom på en fråga jag tänkt på ibland...Pratar hon nån svenska, tyskan? Eller har hon tolk eller pratar hon Engelska?

Emma. Hoppas att det rättsliga efterspelet kommer att bidra till att du och närstående kan komma till mer ro. Men samtidigt så önskar jag att du låter barnens ljus, dina vackra minnen och kärleken från dina nära och kära (och oss andra som följder ditt öde..) bli din ledstjärna framåt i livet, och inte hänger upp dig för mkt på kommande dom. Missförstå mig inte, naturligtvis så är det viktigt att rättvisa skipas rent juridiskt. Men jag kan bara utgå ifrån mig själv: för mig skulle det inte finnas ett straff hårt nog, och JAG skulle lätt fastna i ett bittert ältande, vilket än domslutet må vara. Låt de positiva krafterna vara de som för dig framåt i livet.

Å andra sidan tror jag att du har ett sinne mkt mer motagligt för den kärlek som finns omkring dig än vad jag har. Jag försöker att lära mig något av dig och ändra min inställning i livet.

Hoppas att domslutet blir "bra" för er och att det kan hjälpa er att sätta punkt för just det kapitlet (även om ni självklart kommer att gå tillbaka och bläddra också i dessa sidor av er livshistoria...)

Vilken fin idé med lapptäckena. Önskar att jag också kunde sy... Inte ens ett par byxor kan jag lägga upp, till svärmors stora förskräckelse :).

Hej Emma!

Tänker på dig, och till din syster Ida måste jag bara säga att jag tycker ni är fantastiska och hela er familj verkar vara ett föredöme för andra som tvingas genomlida en stor förlust, att få höra hur fint ni stöttar varandra låter underbart o härligt trots sorgen.

Emma angående att Max älskade döskallar, min som fick ett par fodrade jeans med döskalle på bakfickan dessa ville han ha i somras när det var 30 grader bara för att det var döskallar på dem, log när du skrev om Max kallingar, det kunde lika gärna varit min Sebbe...