Mina två änglar

Hej! jag har följt tragedin med dina vackra änglar sitter här med en klump i halsen och ryser. Denna värld är en otroligt orättvis värld och dina änglar har det nog bra där de är nu och de finns i många människors hjärtan, i mitt hjärta också. Sänder många tankar till er familj från vår familj. Kram

Jag har varit inne och tittat på barnens fina minnessidor. Det tar alltid en stund innan jag bestämmer mig för att göra det. Jag måste tänka om jag har tid just nu för det kommer alltid ta en sån tid att torka alla tårar och samla sig igen. Det är så svårt att veta vad man ska säga för alla ord känns så futtiga. Det är precis som om inte ens alla ord i hela världen skulle räcka för att säga det man helst i hjärtat vill. Men jag följer med i tråden och tänker på er alla ständigt.

Jag har själv en liten son (ja,jag har två stora barn också) som är 1,5 år. Varje gång någon kommer i dörren så springer han med snabba steg ditåt, nyfiken på vem det kan vara. Och varje gång så undrar jag om det var så dina barn gjorde, Emma. Så många gånger spelas bilden upp i mitt huvud om hur det kunde ha varit. Och varje gång som man hört hur det gått till så hoppas man på nåt konstigt sätt att det inte är försent, fast det ju redan är det.. Precis som när man ser en film som man sett hundra gånger förut så hoppas man alltid att det ska gå bättre den här gången.
Jag skulle också göra vad som helst för att få dina barn tillbaka.

En stor kram till dig och en till Ida också.

Har nu varit inne o läst på minnessidorna du är enorm va fint du gjort åt dem!!
Du skriver att ni får nu 8v utan nåt speciellt o göra..varför just 8v?
Kan ni inte resa bort ett tag lr det kanske ej går?
Naturligtsvis behöver du ej svara om du ej vill!!

Ps...fattar ej att en så liten go tjej kan förstå att välling är mitt godis..sååå underbart!
Det visar ju oxå vilken fin mamma du är!

Vi hyrde huset, så vi sa upp kontraktet ganska omgående. Vi kände att vi inte ville tillbaka.
Jag har vart in i huset, precis efter att polisen släppt avspärrningarna, jag ville se, alla spår var kvar, allt såg ut som det gjorde den kvällen min sambo kom hem och hittade oss. Jag behövde se för att förstå honom bättre och även för att ta tjuren i hornen och övervinna mina rädslorna och mina frågor om vad som igentligen hänt. Jag har ju mina klara minnen. Men dom rör ju bara mig. Inte barnen. Jag ville se, det var hemskt... otroliga spår, men jag behövde veta. Annars hadde jag alltid ställt mig de frågorna. Vi kommer inte flytta tillbaka, utan bor numera i en egen lgh.
Du får gärna fråga, jag tar inte illa upp.

Motion, gärna ute i dagsljus, försöka trötta ut sej fysiskt med något.
Kram till er alla!

tände 2 ljus för dina små älsklingar. vilka vackra minnes sidor du gjort. Väldigt fina bekrivningar om Max och Saga. Kram

jätte fina minnesidor du har ordnat, man kan verklige se hur Max & Saga va när man läser.

Du kan ju ringa till Max dagis och sänka någon sak dit som minne av Max, annars tycker jag att Lekterapin som du skrev till Saga om va en bra ide, det finns många som säkert skulle uppskatta sakerna du skänker.

Hej Emma!

Styrke kramar till Dig med allting!!

Vilket fint inlägg din syster skrev här inne. Ni verkar vara en underbart varm familj som verkligen tar hand om varandra. Jag har tänkt så otroligt mycket på dig, men också på dina föräldrar och alla andra som sörjer runt omkring dig. Att förlora sina barn är det värsta tänkbara man kan gå igenom, men att förlora sina barnbarn och se sin dotter gå igenom det du gör..ja shit, ni är så många som lider så mycket, men det är tur att ni är så nära och delar minnen tillsammans. Att hålla minnena vid liv och kunna prata mycket om Max och Saga tror jag är otroligt viktigt.

Och vilka fina minnessidor du har gjort!

Jag hamnade här för att jag tittade runt bland sorgtrådar, jag förlorade min man och mina barns pappa 2 juli i cancer. Han vart 38 år.....

Det går nog inte att jämnföra sorg men det du/ni har och måste fortsätta gå igenom är helt ofattbart!
Min man var sjuk och då kan jag ju på ett sätt förstå och acceptera det som hänt men ändå inte! hoppas jag inte låter helt flummig...

Jag känner lite som du, vad ska jag göra nu? allt som hade/har med min Rogers död att göra är klart nu förutom att stenen inte är på plats än och jag blir lite rädd.. Jag har ju haft saker att göra hela tiden och har kunnat fokusera på det, vad händer nu?.....

Barnens kläder och leksaker kan du alltid skänka till röda korset, det kom flera bra förslag från andra såg jag.

Du ska veta att jag och hur många andra människor som helst tänker på dig o din familj/ många styrkekramar....