• luckychica

    Bonusbarn i sängen/sovrummet??

    Känner  att jag inte vill ha bonusbarn i vårat sovrum.. är det fel? Jag känner att jag behöver ett rum där jag kan gå och 'koppla av' när det blir för mycket  och dom vet att de inte ska följa in efter.. Det är inte att jag inte tycker om barnen bara att jag känner att jag behöver ha något ställe där de inte får vara. Min sambo tyckte inte om att jag inte ville ha dom i sängen osv. Men jag känner inte det behovet av att ligga med dom i min säng? Tycker att sambon kan ligga i deras sängar och mysa med dom där.. Vi har diskuterat det ett flertal ggr.. Visst tycker han att det är trist att jag känner så men han säger själv att han tycker inte barn ska sova i sägen med föräldrarna. Men ibland kan det komma upp att jag inte vill ha dom i sägen överhuvudtaget. Men man kan ju inte hjälpa hur man känner? Visst får man dåligt samvete ibland.. (har inga barn själv) man tänker på om det hade varit ens egna barn så hade man nog velat ha dom i sägen o velat ligga o kela med dom i sägen.. men känner inte så när det gäller bonusbarnen! Är det jätte hemskt?!!?!

  • Svar på tråden Bonusbarn i sängen/sovrummet??
  • Courage

    Hej!

    Ni som tycker att det är rätt OK att göra skillnad på biologiska och bonusbarn( eller styvbarn som det ju hette förr- se uttrycket "behandla styvmoderligt" passar kanske bättre i sammanhanget)har ni funderat på hur det känns att vara andra klassens barn i den familj man lever. Att se hur ens yngre halvsyskon är mer älskat och behandlas bättre?

    Någon gång i framtiden kommer det bita er i bakdelen, tro mig. Men de som verkligen kommer att få betala notan är de stackars styvbarnen.De som inte haft något som helst val eller skuld till den situation de hamnat.

  • MammaJensen83

    Kunde inte ha sagt det bättre själv.


    Courage skrev 2008-10-14 13:55:50 följande:
    Hej! Ni som tycker att det är rätt OK att göra skillnad på biologiska och bonusbarn( eller styvbarn som det ju hette förr- se uttrycket "behandla styvmoderligt" passar kanske bättre i sammanhanget)har ni funderat på hur det känns att vara andra klassens barn i den familj man lever. Att se hur ens yngre halvsyskon är mer älskat och behandlas bättre?Någon gång i framtiden kommer det bita er i bakdelen, tro mig. Men de som verkligen kommer att få betala notan är de stackars styvbarnen.De som inte haft något som helst val eller skuld till den situation de hamnat.
  • SCSI

    Jag tycker att man måste försöka se skillnaden mellan att behandla OLIKA och att behandla ORÄTTVIST, oxå!

    Som barn skulle jag t.ex inte haft nåt emot att min mamma satt och luktade på mig, men jag skulle knappats velat att nån annan vuxen gjorde det, hur mkt en av mina föräldrar än valt att leva med personen.

    Det handlar inte om att barnen ska få som de vill, eller att de vuxna ska få som DE vill. Kärnfamilj eller nyfamilj - ALLA måste få trivas i en familj. Man får hitta lösningar som funkar för alla inblandade. Vill bonusmamman inte ha barn i sängen är det väl inte hela världen att lösa det genom att pappan följer med till barnets säng? har sen bonusmamman egna barn som får ligga i sängen tror jag inte att det ses som orättvisa från barnens sida. Det viktiga är att få närhet av sin förälder - sak samma i vilken säng det är!

    Det ÄR skillnad på föräldrar och bonusvuxna! Det fattar barn med, de tycker inte att det är konstigt om de får ett annat bemötande och har en annan relation till pappas/mammas nya om de ändå redan har två föräldrar. Att inte ha förälder-barnrelation till alla vuxna i sin omgivning innebär inte automatiskt att man blir orättvist behandlad och ses som en andra klassens människa.

    jag undrar lite vad ni som drar den slutsatsen lever i för verklighet, det är då inte samma som jag tillbringar större delen av min vakna tid i...

  • AnnanAnna

    "De stackars styvbarnen" blir inte sällan särbehandlade även åt andra hållet.

    Man läser ofta om "stackars styvbarn" som inte behöver hålla sig uppgjorda regler på samma sätt som de gemensamma, deras vilja går först i familjen, man kan inte säga nej till dem på samma sätt som till de barn som bor i familjen alltid o.s.v.

    Varför?
    För att det tydligen är så synd om barn vars föräldrar har separerat så de skall behandlas med silkeshandskar resten av sina liv. Även om de själva inte har ett enda minne av att mamma och pappa någonsin levt ihop. Det är ändå så "synd" om dem att man absolut inte får ställa samma krav på dem som resten av barnen.
    Man får inte heller ha några konflikter eftersom de bara är där en begränsad tid, och då skall det ju vara glatt och trevligt hela tiden.
    Och blir man arg så kan ju barnet vilja åka till den andra föräldern och det är ju inte bra heller.
    Särbehandlingen av stybarnen kan också bestå i att man vänder ut och in på hela resten av familjen under semestrar och högtider för att anpassa allt efter det barn som inte är på plats i familjen jämt. De barn som bor där alltid får hänga med på köpet på de planer som görs (utifrån styvbarnets bästa, som ju måste hinna med att fira två jular/födelsedagar/ha två semestrar o.s.v.).
    Så ibland är det väl lika synd om de barn som bor i familjen alltid som om styvbarnen skulle jag säga...

    Så ska du ta upp ämnet särbehandling i nyfamiljer så kan du väl åtminstone vidga vyerna lite grann från temat "Stackars styvbarn"?


    Courage skrev 2008-10-14 13:55:50 följande:
    Hej! Ni som tycker att det är rätt OK att göra skillnad på biologiska och bonusbarn( eller styvbarn som det ju hette förr- se uttrycket "behandla styvmoderligt" passar kanske bättre i sammanhanget)har ni funderat på hur det känns att vara andra klassens barn i den familj man lever. Att se hur ens yngre halvsyskon är mer älskat och behandlas bättre?Någon gång i framtiden kommer det bita er i bakdelen, tro mig. Men de som verkligen kommer att få betala notan är de stackars styvbarnen.De som inte haft något som helst val eller skuld till den situation de hamnat.
  • Calles matte
    SCSI skrev 2008-10-14 14:34:55 följande:
    Jag tycker att man måste försöka se skillnaden mellan att behandla OLIKA och att behandla ORÄTTVIST, oxå!Som barn skulle jag t.ex inte haft nåt emot att min mamma satt och luktade på mig, men jag skulle knappats velat att nån annan vuxen gjorde det, hur mkt en av mina föräldrar än valt att leva med personen. Det handlar inte om att barnen ska få som de vill, eller att de vuxna ska få som DE vill. Kärnfamilj eller nyfamilj - ALLA måste få trivas i en familj. Man får hitta lösningar som funkar för alla inblandade. Vill bonusmamman inte ha barn i sängen är det väl inte hela världen att lösa det genom att pappan följer med till barnets säng? har sen bonusmamman egna barn som får ligga i sängen tror jag inte att det ses som orättvisa från barnens sida. Det viktiga är att få närhet av sin förälder - sak samma i vilken säng det är! Det ÄR skillnad på föräldrar och bonusvuxna! Det fattar barn med, de tycker inte att det är konstigt om de får ett annat bemötande och har en annan relation till pappas/mammas nya om de ändå redan har två föräldrar. Att inte ha förälder-barnrelation till alla vuxna i sin omgivning innebär inte automatiskt att man blir orättvist behandlad och ses som en andra klassens människa.jag undrar lite vad ni som drar den slutsatsen lever i för verklighet, det är då inte samma som jag tillbringar större delen av min vakna tid i...
    Ja precis!

    Barn gör (och ser) skillnad på bioföräldrar och bonusföräldrar också. Saker som mina bonusbarn tycker är helt ok att deras föräldrar gör för/med dem tycker de inte alls känns ok om jag gör. Skulle jag då tvinga mig på dem trots att de känner sig obekväma med det, bara för att jag skall behandla alla barn i familjen lika? Tror inte det. Jag respekterar deras privata sfär men kräver samtidigt samma respekt tillbaka.
  • MatteusMamma86

    Min son får INTE vara i vår säng för min sambo, men hans gaphals till dotter får sova där.
    Å han förespråkar alltid jämnlikhet, men där skyller han på att hon är ju bara här mån till ond.
    Som om det är en jävla ursäkt..........!
    Min son var allvarligt förkyld för ett tag sedan och hade andningssvårigheter men ICKE att han fick sova bredvid mig eftersom jag ett tag var rädd för andningsstopp (hans riktiga pappa är svår astmatiker m.m.)
    Men när hon vaknar på natten eller så, så får hon ligga där.
    När jag säger att hon får ligga i egen säng så är jag dum i huvudet el korkad och ego.
    Hon är 2 år och min son blir 2 i jan.

  • Hanah
    MatteusMamma86 skrev 2008-10-14 16:57:53 följande:
    Min son får INTE vara i vår säng för min sambo, men hans gaphals till dotter får sova där.Å han förespråkar alltid jämnlikhet, men där skyller han på att hon är ju bara här mån till ond.Som om det är en jävla ursäkt..........!Min son var allvarligt förkyld för ett tag sedan och hade andningssvårigheter men ICKE att han fick sova bredvid mig eftersom jag ett tag var rädd för andningsstopp (hans riktiga pappa är svår astmatiker m.m.)Men när hon vaknar på natten eller så, så får hon ligga där.När jag säger att hon får ligga i egen säng så är jag dum i huvudet el korkad och ego.Hon är 2 år och min son blir 2 i jan.
    Hm... fast det där låter som ett helt annat slags problem, mellan dig och din sambo?!

    För övrigt håller jag med de ovan som skrivit om skillnaden på att "behandla olika" och "behandla orättvist". Bonusbarnen har ju redan en mamma, som de bor hos varannan vecka, så de har ju alltså inte det behovet av mig.
  • luckychica

    alltså det låter lite sjukt faktiskt! förstår dig helt som jag har skrivit förr eftersom du är biomamma! men nu är jag inte det! varför tycker du inte att mina känslor räknar alls!? förstår inte det! varför ska jag sova på soffan så hans barn kan sova i MIN säng när han lika bra kan gå och sova hos dom i deras sängar?! förklara det.. för din tråd här gjorde faktiskt mig lite arg och besviken!


    Zaria skrev 2008-10-13 23:16:39 följande:
    Men då får det ju i så fall gälla eventuellt egna barn också?Inte bara bonusarna?I detta fallet ville ju både pappan ha barnen i sängen och barnen ville ligga hos pappa. För att göra 2 parter nöjda kan man ju likaväl skicka TS att ligga på soffan eller dyl istället så blir 2 parter av 3 nöjda.
  • luckychica

    tyckte detta var jätte bra!


    Calles matte skrev 2008-10-13 13:10:15 följande:
    Håller inte riktigt med där faktiskt. Anser att man måste hitta en lösning som fungerar för ALLA, barn som vuxna. Ingenting blir bättre av att man tvingas stå ut med någonting som man inte känner sig bekväm med, allas gränser måste respekteras. Visst är det bra om man jobbar på sina känslor för bonusbarnen, men känslorna blir INTE starkare för att man försöker tvinga fram dem, eller då man tvingas till mer närhet än vad man är mogen för, snarare tvärtom.Det finns en mycket bra lösning på att uppfylla både barnens behov av sin pappa och bonusmammans behov av privatliv i sin egen säng som redan tagits upp i den här tråden. Behöver barnet ha sin förälder hos sig i sängen så får föräldern följa med sitt barn och lägga sig i dennes säng.
  • Ingelalalala
    SCSI skrev 2008-10-14 14:34:55 följande:
    Jag tycker att man måste försöka se skillnaden mellan att behandla OLIKA och att behandla ORÄTTVIST, oxå!Som barn skulle jag t.ex inte haft nåt emot att min mamma satt och luktade på mig, men jag skulle knappats velat att nån annan vuxen gjorde det, hur mkt en av mina föräldrar än valt att leva med personen. Det handlar inte om att barnen ska få som de vill, eller att de vuxna ska få som DE vill. Kärnfamilj eller nyfamilj - ALLA måste få trivas i en familj. Man får hitta lösningar som funkar för alla inblandade. Vill bonusmamman inte ha barn i sängen är det väl inte hela världen att lösa det genom att pappan följer med till barnets säng? har sen bonusmamman egna barn som får ligga i sängen tror jag inte att det ses som orättvisa från barnens sida. Det viktiga är att få närhet av sin förälder - sak samma i vilken säng det är! Det ÄR skillnad på föräldrar och bonusvuxna! Det fattar barn med, de tycker inte att det är konstigt om de får ett annat bemötande och har en annan relation till pappas/mammas nya om de ändå redan har två föräldrar. Att inte ha förälder-barnrelation till alla vuxna i sin omgivning innebär inte automatiskt att man blir orättvist behandlad och ses som en andra klassens människa.jag undrar lite vad ni som drar den slutsatsen lever i för verklighet, det är då inte samma som jag tillbringar större delen av min vakna tid i...
    Men hur kan du tro att bonusbarnen inte skulle ta illa upp? Om de vill sova i föräldrarnas säng men får inte. Sedan går deras styvsyskon förbi och är mer än välkomna i föräldrarnas säng? För mig är det som att säga att endast bonusmammans barn får sitta med vid matbordet. Pappans barn får äta någon annanstans... Kan det bli mer askungen än så? Hur motiverar du det, mer än att bonusbarnen tar säkert inte illa upp? Självklart betraktas bonusbarnen då som andra klassens människor.

    Jag är inte heller säker på att bonusbarnen alltid vill att bonusföräldern ska sitta och gulla med dem i soffan. Men om man endast är tre stycken i soffan - en bonusmamma, hennes barn samt ett bonusbarn. Då blir det ju ändå lite konstigt om bonusmamman sitter och säger hur bra hennes barn är och sitter och kramar på det medan det andra barnet sitter ensamt. Så skulle man knappast bete sig om ens egna barn hade någon vän där heller, så det tycker jag att man kan undvika.
Svar på tråden Bonusbarn i sängen/sovrummet??