Skulle du kunna tänka dig att sätta dina barn i Waldorfskola?

Märkligt.. då kan de inte varit med i waldorfskolekonfederationen eftersom att första punkten i villkoren där är:

§4 VILLKOR FÖR MEDLEMSKAP

Ordinarie medlem med stämmorätt kan den skola vara, som:

a/ arbetar efter Rudolf Steiners riktlinjer för waldorfpedagodik

Sedan har de skolorna följande ansvar:

§3 ANSVAR

Federationen kan främja waldorfskolornas utveckling i Sverige genom att stå till förfogande med hjälp och råd till nya waldorfskoleinitiativ, skapa ett organ för utveckling av waldorfpedagogiken genom utbyte av information, idéer och resurser, samt agera gemensamt i viktiga skolpolitiska och pedagogiska frågor

allt är taget från www.waldorf.se

Jag ser inte var det står i den texten att eleverna ska undervisas i "antroposfi". Därmed inte sagt att undervisningen inte är präglad av ett antroposofiskt tankesätt.

Det är något som genomsyrar verksamheten, inte något som det bedrivs regelrätt undervisning i.

Själv är jag pagan, "nyhedning" (brukar kategoriseras under New Age) och lever ett liv som till viss del stämmer överens med antroposofernas - när det gäller miljötänkande bl a. Men jag tycker antroposoferna är för flummiga, för teknik- och modernitets-fientliga (bl a till medicin) och för kristna.

Jag har några vänner och bekanta som gått på Waldorfskola/förskola, arbetar där eller har haft barn där. Ingen som har i nuläget. De har olika erfarnheter, men baserat på det jag har hört från dem, både det positiva och det negatvia åsikter och erfarenheter, samt det jag läst om Waldorfpedagogik och antroposofi så vill jag inte ha mina barn där. Det passar inte min livssyn och inte mina barns sätt att vara. Så enkelt är det.

Har visserligen besökt Waldorfskolan i Stockholm på en klassavslutning men ansåg mig inte veta tillräckligt om den för att uttala mig så jag läste länken sv.wikipedia.org/wiki/Waldorfpedagogik

Baserat på dess beskrivning är jag benägen att säga ja med eftertryck !

Mina skäl är att Waldorfpedagogiken :

1. "baseras på barnets naturliga tilltro till och förundran inför världen, och strävar efter att bygga upp barnets trygghet och förtroende till den som en intressant och god plats att leva i." (citat från angiven länk)

2. understödjer barnets fantasi, kreativitet och kommunikation med omvärlden genom att:

a) nyttja "rytm, rörelse, färg, form, recitation, sång och musik som medel att förstå och relatera till världen, genom att bygga en förståelse för olika ämnen utifrån det som är "skönt" i världen i bred betydelse." (i enlighet med punkt 1)

b) har en "medveten inriktning på att öva en iakttagande, reflekterande och experimentell vetenskaplig hållning, fokuserad på att bygga en förståelse av vad som är sant i världen, baserat på personlig erfarenhet, tänkande och omdömesbildning.
Målet med waldorf- eller steinerpedagogik är att göra det möjligt för eleverna att så fullt som möjligt som vuxna i frihet välja och följa sin individuella väg genom livet."

SVÅRT att inte hålla med om dessa mål för undervisningen !

Som en poäng i sammanhanget noterar jag att nazisterna förbjöd Waldorfskolorna i Tyskland då de "tillämpar en individualistisk på den enskilda människan inriktad utbildning, som inte har något gemensamt med principerna för en nazistisk utbildning" , dvs Waldorfpedagogiken är individualistisk och utpräglat antifascistisk ...

Jag har också en mycket positiv erfarenhet från en liknande skola i Tyskland där min dotter har gått i snart 6 år, När hon började där var hon en smart, men nervig tjej med betydande relationsproblem i den vanliga kommunala skolan. Redan efter ett halvår hade nervositeten förbytts i öppenhet. Hon fullkomligt strålade glädje redan då och har sedan dess mognat och utvecklats väl. Så mitt svar är helt klart ja !

Dessutom gläder det mig att jag för en gångs skull är så överens med Lady Dahmer ...

Jag måste säga att jag gillar Waldorf-pedagogiken. De arbetar efter färglära och deras klassrum är helt fantastiskt inredda! De anser att skolan bara är inriktad efter den vänstra hjärnhalvan, medans många är mer stimulerade av den högra. Därför använder de uttrycket "lära med hela kroppen" vilket kommer mer och mer i vanliga skolan, även om det går trögt... De stampar multiplikationstabellen osv för ett exempel. Denna inlärningsprocess tar lite längre tid, då det kräver att hela hjärnan får jobba, men samtidigt innefattar det ALLA elever, och det är ingen som kastas utanför.
Det flummiga spirituella är något som även jag tycker är lite "sådär" och jag har svårt för att köpa det helt, men i själva grundskolan har jag inte sett exempel på att antroposofin finns som lära för barnen. Det är ett tankesätt som ligger till grund för Waldorf, och jag måste säga att jag är väldigt imponerad.

Jag läste på om både Waldarf och montessori när barnen var små och konstaterade att detta inte var något för mina barn

Nej, montessori skulle jag aldrig lämna Lovis på.

Nej absolut inte!

Absolut, eftersom jag gjort det en gång förut och det var en räddning för min son (ja, det är samma skola som thewitch skriver om i sin blogg, så alla har inte samma erfarenheter). Han fick tillbaka sin självkänsla efter att ha varit nertryckt och terroriserad i den 'vanliga' skolan, av både lärare och elever.

Jag säger inte att Waldorf är 100% bra alltid, eller att 'vanliga' skolan alltid är sämre, det funkar absolut olika för olika personer. Jag känner en del som gått Waldorf som barn, och en del vänner (utöver de som jag lärde känna genom skolan) som valt att byta till Waldorf för sina barn.

Resultatet är kanske grovt räknat 50-50, en av mina vänner som själv gått på W önskar att hon inte gjort det och vill inte att hennes barn ska gå där, en annan anser att det räddade hennes liv. En har tagit ut sin son från Waldorf, en annan vill att hans andra barn också ska börja där, så det funkar olika för olika personer, till att börja med. Dessutom är det väldigt beroende av hurdan läraren är, eftersom läraren påverkar undervisningen mycket, så man får känna sig in.

Att säga att W-skolan inte förbereder barnen för den hårda världen utanför känns rätt så sorgligt. Min son gick från en skola där lärarna försvarade mobbarnas rätt att reta en som hade en annorlunda mössa på sig och uttryckte att sonen var 'överkänslig' som lät sig retas, till en där han blev uppmuntrad att vara sig själv, där man arbetade med att acceptera varandra som de är och där två lärare (utöver klassläraren) kom fram på skolavslutningen när vi skulle flytta och sade om pojken att 'Han har så nära till sina känslor' och 'Han har ett så stort hjärta'. Kan låta flummigt, men det sättet att se på honom har gett honom upprättelse och nytt mod att möta världen som sig själv. Måhända är han inte lika erfaren i att möta tuff konkurrens och mobbingmentalitet, men chansen att han får växa upp till att tycka om och tro på sig själv är väl värt det. För min del.

Inte sagt att det aldrig förekommer mobbing på W-skolor också, det tror jag visst det, men där han gick så jobbade de med det och tog tag i det så att det aldrig fick chansen att växa till sig.

Jag tycker det är fel att inte uppmuntra barnet när det visar att det är intresserat av ett visst ämne. Om intresset visar sig vara t.ex matte så får barnet snällt vänta tills Waldorfskolan tycker att det är dags att börja intressera sig. Och istället ska en massa andra områden stimuleras istället, inte det som barnet visar extra intresse för.

Jag tror att jag skulle ha avskytt att gå på en sådan skola. Jag lärde mig läsa tidigt (4 år) genom att lyssna på när min tre år äldre bror övade sig på läsning hemma. När jag började ettan (vanlig skola) hade jag redan kunnat läsa flytande i flera år, men jag fick sitta med samma trista långsamma läsövningar som alla andra i hela ettan. Det var mardrömslikt långtråkigt. Jag grät mig igenom hela ettan för jag tyckte att det var så urtråkigt. Inte förrän de andra äntligen kom ifatt (efter ca ett år) så att jag också kunde få vettiga uppgifter började jag trivas i skolan. Så jag tror inte på att bromsa ett tidigt barn, stimulera det istället och ge det lagom utmanande uppgifter.