Skulle du kunna tänka dig att sätta dina barn i Waldorfskola?

Kul att höra att du och din son har goda erfarenheter av Waldorf i Uppsala! För oss blev det tyvärr tvärtom..

Jag upplevde också att det är precis som du skriver att det är VÄLDIGT beroende på vilken lärare som barnen får.

Så kan det visserligen vara TILL VISS DEL även på andra skolor. Visst är det tråkigt att det ska vara så!

Orsaken att det är lite väl ojämn kvalité på undervisningen/lärarnas sätt att agera mot barnen etc inom Waldorf är troligtvis att det är något av en skyddad verkstad.
Hur kan det ha blivit så? Det kan man spekulera i...

Är det kanske för att friskolorna är så rädda om sitt rykte (för att få bidrag,för att få finnas till för att få elever etc.)? Eller kan det vara så att "ytterligheter"/alternativa filosofier (inget negativt menat) har en förmåga att dra till sig större andel vilsna själar/labila människor än samhället i stort består av.
Det kan också bero på att skolan har en oerhört svag ledning och att det är lite för "inavlat" för att man ska våga föra fram saker i ljuset (jmfr byskola, alla känner varandra väl på olika sätt, är kanske släkt umgås privat med varandra/bor grannar/umgås med varandras familjemedlemmar är i beroendeställning till varandra etc) så man vågar inte föra fram saker i ljuset utan väljer i stället att sitta som de tre mycket välkända aporna (jag ser inte, jag hör inte, jag talar inte)

Jag fick tyvärr se min dotter sloka ganska rejält på Waldorf. Det förvånade mig en hel del och det tog mig tyvärr ett tag att inse att det var faktorer på skolan ("pedagogen") som fick min annars så strålande unge att sloka som en maskros i en vas. Det fanns så mycket fint i Waldorfpedagogiken som tilltalade mig, så mycket som gjorde att den skulle ha passat min dotter. Men tyvärr blev allting fel. Min dotter hade en del färdigheter som hon hade utvecklat lite väl tidigt för den pedagogikens smak. Personalen var inte tillräckligt kompetenta för att tackla det på ett bra sätt och hennes lärare valde därför att trycka ner henne genom att i mycket bryska ordalag förklara att barn i hennes ålder minsann inte skulle...) Läraren hade i almänhet ett väldigt konstigt förhållningssätt till barnen när ingen snnsn vuxen fanns i närheten (och det fanns det ju sällan) Inte alll föräldrar visste om det men jag hade turen att ha en dotter som berättar ganska mycket..

Jag kan vara din källa!
En gång för länge sen trodde jag också som du.. Men tyvärr är det inte så. Alls.

Barnen ska utvecklas i en av dem (eller R.Steiner då) utstakad väg, och i den takt som pedagogiken förespråkar..

Om så inte sker står man handfallen! Man nöjer sig inte med att hindra fortsatt utveckling/förjuda barnet att använda sig av sina färdigheter man tror t o m att man kan "vrida tillbaka tiden" och få ett barn att glömma det som de kunskaper som det "olovandes" har tillskansat sig.

Det är å det strängaste förjudet för mindre barn att skriva bokstäver. Barnen får inget svar om de på nyfikna femåringars vis ställer frågor om bokstäver.
Om något barn (ve och fasa) visar sig kunna läsa när de börjar sexårs eller ettan så kan föräldrarna förvänta sig ett möte där problemet tas upp. Exempelvis kan pedagogen vara naiv nog att tro att en sexåring som läst flytande sedan två år tillbaka att glömma bort den färdigheten(!) i och med att läsning är förbjuden
frukt!

Jag tycker det är bra att man inte håller på och lär små barn att läsa. Det är bättre att lägga en bra grund så blir det lättare att lära sig allt möjligt sen.

Nej skulle inte vilja att min dotter började på en Waldorfskola.

När jag läste PDIA på lärarprogrammet som blev vi lite ot på en del seminarier och kom in på waldorf och det var någon som hade läst nån undersökning om vad elever i år 9 kunde på en/några (vet ej om det gällde en skola lr några) och det var inte mycket om man jämförde med den "vanliga" skolan.

Det var även en elev som gick hela grundskolan på Waldorf men ville sen gå i ett vanligt gymnasium och han hängde inte alls med. Han märkte själv att han saknade förskunskaper och att tempot var mycket högre. Men som sagt det var bara en elev just det gällde så det ska man väl inte dra förhastade slutsatser om.

Å andra sidan var det en som berättade om en elev som blev mobbad i den vanliga skolan och då blev Waldorfskolan en räddning. Så man får väl se hur läget är då, man ska aldrig säga aldrig.

Nej, jag torr inte att barnen är tomma kärl som ska fyllas med kunskap enligt en redan uttänkt mall. Är inte överdrivet förtjust i antroposofi heller, lite för mycket charlatanism för min smak.

Har sonen på montessori och är nöjd med det. Han kunde lika gärna ha gått på vanlig allmänpedagogisk förskola. Hur förskolan är beror mycket på den personal som jobbar där.

Men om barnen av någon anledning redan kan läsa eller VILL lära sig? Varför hindra? Varför tycker du att det är bra att inte lära små barn läsa?

Men nu handlar det om att små barn i bland faktiskt är otroligt nyfikna på bokstäver och att läsa och skriva! Min dotter chockade oss genom att plötsligt bara kunna skriva en dag, utan att vi lärt henne särskilt. Då var hon 4 år och 1 månad gammal. hade hon gått på Waldorfförskola/skola hade hon alltså kunna fått vänta 3 år på att den kunskapen skulle erkännas!

Visst en bra grund ska de få men man ska inte hindra ett barn som är nyfiket och vill veta.. och speciellt inte försöka få ett barn som redan kan läsa att glömma det för att det inte är moget enligt waldorf.. .kan det läsa så är det uppenbarligen moget!

Därför att det är alldeles för mycket fokus på den vänstra hjärnhalvan idagen samhälle. De flesta av oss behöver utveckla den högra hjärnhalvan för att får helhetssyn och en djupare förståelse och det verkar de ha förstått inom Waldorf.

Om de hindrar genom att förbjuda eller straffa de som är intresserade av bokstäver så vore det fel men det tror jag inte. De fokuserar inte på det bara.

Och VAD hade det spelat för roll??