Forum Efter förlossningen - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Sfinkterruptur tråd. ni som råkat ut för det titta in o disskutera

    Lör 27 dec 2008 20:53 Läst 50696 gånger Totalt 446 svar
    Lör 27 dec 2008 20:53

    Under förlossningen som var väldigt lång dragen o fick ett STORT barn 5035g så sprack mitt klipp vilket ledde till Sfinkterruptur grad 4 o även en hel massa annat.

    Jag har inte för en idag insett vad det faktiskt innebär (3mån)senare för att jag själv letat info på nätet.
    Jag fick aldrig nån information om vad som kan hända efter åt o att enligt studien jag läste drabbas många kvinnor av analinkontinens som främst visar sig som gaser mycket smärta vid samlag.

    Mitt Sfinkterruptur o alla andra stygn har ännu inte läkt, pga infektion. Dom fick plocka bort 10stygn vilket lämnade ett öppet sår. Jag har nu tre månder senare fortfarande ont, fast såret är rätt litet. Jag känner av alla ärr o läkaren som gjorde op:en har slarvat. O läkaren jag går till nu anser att jag kan visst leva med det..

    Jag har inte bara skämts som en hund att prata om saken men nu tänkte jag att jag ska ta mod till mig o skriva en tråd i hop om att finna andra som vart med om samma.
    Dom som aldrig fick den där fanastiska förlossningen o tiden efter. Min förlossning kanstades inte bara av en massa stygn min son fastnade med axlarn, fick andnings hjälp o hjärt massage när han väl var ute. Jag fick inte se han för en 4 timmar senare o ingen informerade oss om vad som hände o jag trodde min son dog dom första 30min efter förlossningen

    Sen förlorade jag 2½liter blod, rullades in på operationen som syddes slarvigt o inte ren gjordes ordentligt som ledde till infektion dagen efter. O som gräddde på toppen fick jag veta att en normal förlossning vid ev flera barn inte ens är att tänka på för min del, jag har vart chokad, ledsen,frustrerad o arg för att dom nonchalerat mig när jag uttryckte att jag ville ha tillväxt ul för att det såg ut som att jag väntade tvillingar, allt hade kunnat avhjälpas tidigare om dom bara lyssnat på mig redan på MVC

    Nu kliar ärren så man blir tokigt, jag har ont o är ömm även där det hunnit läka ihop, jag har fått rejälla problem med gaser o om jag blir nödig att göra numer 2 måste jag på en gång gå till toan för att jag inte klara av att hålla mig o det anser läkaren att jag kan leva ett ´normalt liv med, knipövningarna har inte hjälp mig ett jota (100st/dag)
    Så ni som råkat ut för det ni är inte ensamma o det är inget att skämmas för!!

    Skriv gärna en rad eller två o berätta om hur du fick det o det gick efter åt? Tycker du att du fick den infon du behövde? Eller fick du fråga o leta dig fram till svaren som jag?

  • lifele­ker
    Visa endast
    Lör 27 dec 2008 21:54 #1

    hej, jag fick ett STORT barn 5180gram, 56lång!! födde vag utan hjälp.. alltså sugklocka osv.. jag har fått Sfinkterruptur å vet inte riktigt vad det innebär.. att halva min ringmuskel spruckit..men sen då? ja har haft jättetur vad ja kan förstå kan hålla avföring osv å har inte så ont heller har mest problem där fram..födde för 12 dagar sen så de e nog inte så konstigt.. jag tror att jag klarat mig så bra för att ja e ryttare och har fruktansvärt stark bäckenbotten..

    kanske inte riktigt är vad du är sugen på just nu men de kanske vore något att testa då läkarna vägrar att hjälpa dig och knipövningarna inte hjälper..

    jag lider med dig ja tycker min förlossning var hemsk å de e inte ens i närheten så illa som din!

    skäms inte över din skada, du har gjort något stort!dessutom har du gjort ngt många inte klarar av..fött fram en 5kgs bebis!!!grattis

  • Lör 27 dec 2008 22:28 #2

    Tack så mycket! Nä många fixar inte en 5kg bebis men för min del var det på håret att det gick, jag är rätt liten o mitt bäcken är inte så stort att läkaren sa att det handlade om ca 2 cm att bebisen inte att kunnat komma ut o då ahde det gått riktigt illa

  • emmize­nma
    Visa endast
    Sön 28 dec 2008 07:55 #3

    Tänkte skriva en rad eller två....

    Min förlossning slutade med tång eftersom att vår sons hjärtljud inte återhämtade sig mellan värkarna. Han hade navelsträngen hårt om halsen två varv och kunde inte riktigt komma ner helt själv. Men läkaren behövde bara lägga tången och på en krystvärk var han ute...Men antagligen(mina egna slutsatser) så var den snabba uttagandet som gjorde att jag sprack så mycket?! Sonen vägde "bara" 3080 gram.
    Läkaren fick sy lite och min BM student resten, syddes i 2 timmar.

    Jag fick ingen information alls och förstod inte riktigt omfattningen av min skada förrän jag fick min journal och kunde läsa mig till informationen.

    Jag är ändå lyckligt lottad och har klarat mig skapligt bra utan komplikationer.
    Hade ont de första dagarna och lite svårt att sitta men inte värre än att jag kunde "leva" normalt. Hade oxå lite svårt att hålla pruttar första 2 veckorna men sedan blev det oxå okej! Sex tog det 3-4 månader innan jag vågade mig på och visst stramade det lite i början men nu efter 8 månader så känns det som innan.
    Det som jag besväras av nu är att jag kan få ont efter att ha gjort nr2.

    Jag är mest besviken att de inte ger mer information om detta till de som blir drabbade. Det är inte rimligt tycker jag att man ska behöva sitta och leta information själv på tex google för att ingen har tid/kunskap att informera!

  • emmize­nma
    Visa endast
    Sön 28 dec 2008 07:59 #4
    lifeleker skrev 2008-12-27 21:54:40 följande:
    hej, jag fick ett STORT barn 5180gram, 56lång!! födde vag utan hjälp.. alltså sugklocka osv.. jag har fått Sfinkterruptur å vet inte riktigt vad det innebär.. att halva min ringmuskel spruckit..men sen då? ja har haft jättetur vad ja kan förstå kan hålla avföring osv å har inte så ont heller har mest problem där fram..födde för 12 dagar sen så de e nog inte så konstigt.. jag tror att jag klarat mig så bra för att ja e ryttare och har fruktansvärt stark bäckenbotten.. kanske inte riktigt är vad du är sugen på just nu men de kanske vore något att testa då läkarna vägrar att hjälpa dig och knipövningarna inte hjälper..jag lider med dig ja tycker min förlossning var hemsk å de e inte ens i närheten så illa som din!skäms inte över din skada, du har gjort något stort!dessutom har du gjort ngt många inte klarar av..fött fram en 5kgs bebis!!!grattis
    Intressant att läsa att du oxå är ryttare. Det är jag med. Kanske ligger det nått i det att man återhämtar sig rätt bra för att man har de musklerna man har tack vare ridningen?!
    det har jag faktiskt inte reflekterat över tidigare.
  • Sön 28 dec 2008 14:58 #5

    Jag fick min dotter för sex veckor sedan och råkade ut för sfinkter ruptur grad fyra. Jag fick inte heller någon information om vad som egentligen hänt och förstod inte att det var "allvarligt" förrän de sa att jag skulle ner till vanliga op för att sys, väl där syddes jag i 1,5 timmar. Anledningen till skadan var förmodligen att jag förlöstes med sugklocka och att det gick väldigt fort när de väl lagt den. Jag har fortfarande ont i såret och det blöder lite ibland. När jag varit ute och gått, i snigelfart, känns det som att hela underredet svullnat upp. Jag är jätterädd för att få bestående men och längtar så tills det i vart fall inte gör ont mer.

  • sarali­ndberg
    Visa endast
    Sön 28 dec 2008 16:40 #6

    Vad tråkigt att läsa om din förlossning, ts, men vad skönt att det gick bra för sonen.

    Min son är 13mån nu, och jag fick sf grad 3 och 4 under förlossningen. Han vägde 4588g och hade 37cm i huvudmått. Jag krystade i 13 min, så jag antar att det var därför jag sprack så mkt - stor bebis, snabbt förlopp.

    Jag fick inte heller någon riktigt information, varken före eller efter. De sa bara att jag hade spruckit mkt och behövde sys på op. Jag syddes i en timme ungefär. Fick lite info på bb, men jag har också fått leta lite svar själv precis som du.

    Hade väldigt svårt att hålla gaser i början (det var jättejobbigt!) men det är bättre nu. Jag var på vanlig gyn-koll för någon vecka sen och läkarn sa att det hade läkt jättefint, så det finns hopp.

    Apropå sex så gjorde det ont första gången, men vet inte om det var pga skadan eller bara allmänt för att det var första gången efter förlossningen. Nu känns det som vanligt, om inte lite bättre än innan.

    Precis som någon annan skriver så kan jag få lite ont efter nr 2 nu, men annars känns allt som vanligt. Ge det tid att läka!

    Fråga på om det är något mer du undrar över :)

  • Sön 28 dec 2008 21:16 #7

    Nej, det är inget att skämmas över, utan det är en skada som kan uppstå vid förlossningar. 10% av förstföderskorna spricker så att ändtarmen skadas vid förlossningen, så för förstföderskor är det alltså ganska vanligt. Slår man ut det totalt på alla förlossningar är det 2-5% kvinnor som drabbas.

    De som borde skämmas är de läkare och barnmorskor som har kompetens inom området som de inte låter patienten få del av tex de som missköter sin informationsplikt. Man undrar ju om de tycker att det är pinsamt eller besvärligt att prata om det??

  • Mån 29 dec 2008 17:06 #8

    hej alla, jag fick en sfinkerreptur grad 4 när jag födde min son för snart 7 månader sen, det var en utdragen och svår förlossning (första barnet), och jag hade rejäla besvär efter, kunde knappt sitta osv. Men nu mår jag i stort sett bra, kan ha sex tex:) Men jag har ibland fortfarande ont efter toalettbesök, suck! Men jag kan tack och lov hålla mig...fick inte heller mycket information i början, på ett efterbesök litegranna, jag kan förmodligen föda vanligt igen, men jag tvivlar på att jag vill det om det blir någe mer barn. Nu njuter jag av att vara mamma, men sfinkerrepturen (bla) gjorde den först tiden riktigt jobbig!

  • Mån 29 dec 2008 18:26 #9

    Ja varför dom inte informerar är ju nått som är väldigt konstig o om man haft en komplicerad förlossninge o kanske inte mår som en prinssesa dagen efter så frågar man nog inte heller.
    Min kusin jobabr som BM o vi satt här udner jul helgen o disskuterad min graviditet o förlossning. o hon tycker att det är för j*vligt på ren svenska som dom behandlat mig o min sambo.

    Det såg ut som att jag väntade tvillingar, o mitt SF mått låg långt över det normal o jag bönade o bad att få ett tillvävt ul men fick nej av min BM, efter v 35+6 gick jag upp 16kg trots att jag ätit nyttigt o rört på mig det jag kunnat. hade högt blt, dåliga blod o urin prover.
    Enligt journalen som min kusin nu läst hade jag havandeskapsförgiftning i mildare form o dom gjorde inte nått åt det alls här.

    Sen fick vi ingen information när sonen föddes o inte andades o fick hjärtmassag det fick jag veta för ca1mån sen när jag begjorde själv att få se sonens journal o få den förklarad för mig, vilket är helt sjukt!

    läkaren som har sytt mig efter förlossningen har slarvat enligt läkaren jag går till nu. min läkare säger att jag bör ställ in mig på att få ett par op till, inte nog med att jag efter förlossningen trott att min son dött pga dom sket i att informera oss om vad som hände så har det slarvats, känns ju kul o veta.

    Sen dagen efter förlossningen sa en läkare åt mig, (jag gick upp 36kg under graviditeten) att jag var gravt överviktig o då kan man få såna besvär under förlossningen som du fick att du måste gå ner i vikt snabbt du får inte äta det o det.. o blev beordrad att gå till diettist. Jag tog det jätte hårt o har länge anklagat mig själv för att närstan dödat min son, låter kanske konstigt men så känndes det..

    inte precis cad man behöver höra i ett sånt läge

  • Mån 29 dec 2008 21:47 #10

    Ts: Oj,oj,oj.... Fasen, inte kul det du fick gå igenom. Och vad är det för inkompetenta läkare och barnmorskor du utsatts för??? Blir ju förbannad när jag läser detta!

    Själv förlöstes jag med sugklocka då, som bm sa, min livmoder inte orkade mer...(efter att ha varit öppen och stått och krystat för mig själv i 5,5 timmar...)
    Fick sfinkterruptur grad 3 och 4.
    Hade också väldiga problem med att hålla gaser, och har det fortfarande för den delen. Har även också samma bekymmer med "nr.2". Så fort man känner sig lite nödig är det bara att rusa till toaletten...

    Måste fråga: Är det någon som känner igen känslan när man gör nr. 2 att det känns domnat? Jag känner liksom ingenting när jag.. Ja, ni vet :) Men desto ondare gör det efteråt...

    Läcker även ibland efter just nummer 2...
    Går till bm en gång i veckan och penslar (något asstarkt medel, som gör ONT) vid analöppningen. Vet inte varför jag har ett sår där, inte min bm heller. Hon sa dock något i stil med "kan ju bero på den som sytt...."
    Menar hon att läkaren slarvade??

    Nu är det snart 4 månader min son föddes och jag får fortfarande inte bada eller ha sex... Knipövningar fick jag börja med för en månad sedan (har dock slarvat lite...)

    Håller också med om att det kliar något djävulskt där nere.. vet inte om det är fram, bak eller i mitten som kliar.. Men kliar gör det!
    Har fortfarande ont när jag sitter rakt upp och ned på tex en stol. Vinklar ofta ena benet och halvsitter på det (om ni hajar) för att avlasta rumpan...

    Fattar inte när eller om man kommer bli fullt ok där nere...
    Frågar min bm gång på gång om när man kan ha sex, bada, när det kommer kännas ok igen liksom. men det verkar omöjligt att få ett svar..
    Känns surt...

    Oj, vad långt detta blev... :)

    Och Ts... Tycker att du ska kontakta någon som kan hjälpa dig att få svar på varför det gick som det gick... Någon jurist kanske?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll