Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

blåbklocka
som det är nu så säger nina att hon inte ens vågar komma i närheten av min livmoder då jag har så ont i den. Måste få reda på varför det gör så ont, innan det blir diskussion om att åtgärda livmodern och oavsett så är det ju olika operationsmetoder. Man kan ju inte opereras med roboten och vaginalt samtidigt.

Så nej, det känns inte så kul att läsa om att det bästa är att fixa allt samtidigt, då jag själv redan är övertygad om det utan att ha läst på någonting om det. Tänker därför inte läsa dina länkar, men det är ändå bra att du delar med dig

blåklocka
Jag var rädd att du skulle känna så. Det var därför jag skrev att det är bra att du delar med dig. DU ska absolut inte känna så.

SUnshine
Mycket kan hända med musklerna, så oroa dig inte i onödan. Du kommer troligen att få göra en del undersökningar som visar om musklerna fungerar mm. Det är helt omöjligt att säga något innan.
Men enligt de flesta jag träffat, så verkar det allra svåraste vara just nervsmärta och fel med nerverna och inte musklerna.

Jag har gått från förlossningen och in på rummet. Vid sista sonen insisterade de då det var en bit till patienthotellet, men jag vägrade och  sa att jag inte var döende. Hade ju så ont av foglossningen att själva förlossningen inte gjorde det värre, först när allt hunnit reagera på förlossningen. DÅ hade jag djävulskt ont och åkte tillbaka till sjukhuset efter att ha åkt hem tidigt.

Men jag sprack ju inte så att det blödde, åtminstone inte på utsidan.

Jag är nått fruktansvärt nervös inför operationen. Bara 9 dagar kvar i morgon.
Har 4dagar kvar att jobba, sen ska jag försöka förbereda så mycket som möjligt.
Blir väl till att tvätta fönstren, fylla på skafferiet, skrubba rent hela lägenheten och fixa en massa manualer till mannen när han ska göra allt själv.

Jag befarar att jag kommer att vara så nervös på operationsdagen att jag antingen svimmar, får hjärtinfarkt, eller springer därifrån. Eller så skakar jag som ett asplöv. Och det ENDA jag är nervös för är resultatet och att hon inte anstränger sig till max. Är inte ett dugg rädd för narkos mm.

Men nu äntligen så där 1år och 11½månader efter att jag vände mig till sjukvården så blir den första operationen av.

Men det fattas väl bara att jag, läkaren eller sjukvårdspersonalen blir sjuk, så att allt ställs in för 3e gången.

tack för tips.
Det som fixas nu vid första operationen är att bygga upp en mellangård och fixa till rectocelet.
Sen ska jag faktiskt mäta min mans snopp, så att jag vet diametern. Då kan de gått göra mig så pass trång som det går. Annars kanske de tänker att det blir för tajt, men om man då vet hur stort det behöver vara så bör det bli enklare. Eller tänker jag helt galet?

jag har nog inte några problem med att vara hemma själv. Tycker att det är rätt skönt.

Min viktigaste fråga.. när får man ha sex utan att behöva oroa sig för att det påverkar resultatet. Jag är en riktig sexgalning och har väl sexdrift som en man. Här är det min man som inte orkar ha sex lika ofta som mig. SÅ uteblivit sex kommer att bli det allra jobbigaste och fullkomlig tortyr

Ni som opat er på ds när har ni blivit utskrivna efter operation?
Min man ska träffa läkare i Enköping och fixa det sista innan hans sterilisering. Förstår inte varför han måste ha detta första besök. Vi vill bara ha det gjort nu, så att alla simmare är borta till sommaren. Han har i alla fall tid 10.30 och så tar det väl ca 30min. Då kanske han är i sthlm till 12-13, då dagen efter operationen.

gusta
jag har fått det utskrivet, men inte hämtat ut de

ojoj hörni. Värst vad ni överanalyserar här.  Ta en paus och läs sedan inläggen igen.
Båda två har överreagerat nått ordentligt. En tillsägelse får man väl ändå tåla. Inte behöver man lämna tråden för det.
Jag skulle inte lämna tråden bara för att någon säger att jag gör fel EN gång.

Hmm jag håller med båda parter. Ja, det är väl lite skrämsel, men enligt mig helt nödvändigt. Men visst är jag skiträdd inför resultatet. Jag förväntar mig faktiskt att det ska bli sämre än innan med min otur.

Vad jag har fått veta är att  de absolut inte vill ta bort min livmoder, då jag då skulle få ännu mer problem.
Tarmarna skulle garanterat åka ner på tok för mycket och lägga sig mot slidan och urinblåsan. Sedan skulle hela slidan kollapsa, då inget håller upp den då.

Men jag har ont i min livmoder och behöver kanske ta bort den till slut ändå. Tror att de besvären ändå blir mildare än den smärta jag har nu och man kan ju dessutom höja upp slidan om man sparar livmodertappen. Det låter däremot som att resultatet blir mer osäkert då vad gäller sexlivet, då det blir mer stumt.

Hibiscus
Om du inte kommer tillbaka, så vill i alla fall jag gärna fortsätta ha kontakt med dig, så skicka gärna mig ett pm.

På torsdag är det ju som sagt operation.
Sitter nu och skriver ihop ett brev till läkaren, men vad ska jag fråga om?
har tagit med det vanliga med sex, styrketräning, bad, sjukskrivning, promenader mm.

ett solsken
mitt bästa tips till dig är att boka in dig hos en gynekolog igen och se till så att du får ett par olika prolapsringar. De hjälper faktiskt en hel del och något som alla borde få testa när livmodern hänger ner. De kanske även mildrar vid framfall av slidväggarna.

Jag har testat 2 olika, en vanlig och en som ser ut som en munk. Den vanliga tyckte jag dock var hård och fick ont av den, men doughnuten har gjort massor. Den är mjuk, så att man inte känner av den så mycket och så stöttar den upp allt. Jag är väldigt glad att jag fick en sån. Efter den kunde jag styrketräna ordentligt, vilket var nästan omöjligt innan då det blev för stort buktryck.

Dessvärre, så är väl det vad man an göra i dagsläget. Eller förresten kanske du sa be att få testa bio feedback, som hjälper en del.

Jag är den här i tråden som har fått genomgå den mest kompletta och noggranna utredningen som finns tillgänglig, så det finns massor med hjälp att få.

Du bör även få göra en defekografi och en urodynamisk undersökning. Som sagt jag har gjort en hel drös.

hibiscus
skönt att du är tillbaka Ja, vi alla blir ju känsliga när vi måste kämpa så för att få rätt vård och bli bra.

Hmm jag har köpt vanligt lactulos bara. Det borde väl duga. Har tidigare fått något fiberaktigt skit, som jag vägrade äta. Detta känns minst avskyvärt då. Fast jag har ju inte börjat än. Skulle ha gjort det i morse.

enterocelet skiter hon fullständigt i. Fick kommentaren att man kan inte åtgärda allt, bara för att man vet att det finns. Finns ju ingenting som säger att jag har besvär av just det... suck!