Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Jag kan inte komma på något jag gjort som förvärrat...jag har iofs varit med på ca 4 gympapass efter 1/2 år efter op men tog det så försiktigt inga situps tex o anpassade gympan så jag ofta stod bara o trampade på stället....var inte ett dugg kul att ha underlivet i tanklarna hela tiden och inte få leva ut som en "normal" människa...som jag skrivit förut-hatar det.. att alltid ha i tanken vad kan man göra o vad kan man inte..
det du skrev Minnie att när nödighet trycker på måste man gå på en gång- är precis samma för mig och så var det inte förut, det är konstigt att det blivit så...
vad jag sen menar med att slidtoppen som åker ned inte bara livmodertappen utan hela slidan är ibland så kort upp yill taket när det åkt ned så som värst mäts det bara med halva mitt långfinger när allt åker upp igen går hela långfingret in tills det tar stopp av slidtaket..så jäkla skumt o det här varierar i menscykeln hela tiden, nån annan som har så??
sen på din fråga HK om sätta nät, svår fråga faktiskt då jag är otroligt rädd för smärtor igen, hade ju hemska smärtor i hela underlivet innan livmodern togs bort, livmodern som tryckte på urinblåsan o hade så ont att jag inte kunde gå oftast o ont före o efter jag kissade osv...den smärtan har tack o lov försvunnit sen livmodern togs bort, jag har iofs lite av livmodertappen kvar som jag fattade att de inte ville ta bort av anledningar som att jag redan har ärrbildningar uppe vid slidtoppen då jag redan är öppnad där då enterocelet puttades upp, de ville inte att jag skulle få mer ärrbildningar som också kan leda till smärtor bla... o då jag hört att nät kan irritera i slemhinna o göra ont så nja...är lite tveksam om jag skulle våga chansa men det är för att jag redan som sagt har haft såna smärtor o besvär att jag inte vet om jag skulle våga...men om inget annat fanns att göra o om allt höll på att ramla ut så ja då skulle jag nog göra det ändå...har du hört något om när det blir op för dig?

Hej,

Behöver lite råd och stöd.

Har varit på Aurorasamtal igen och vet inte vad jag ska tro. Jag gråter hejdlöst vid tanken på förlossningen. Under samtalet har kejsarsnitt nämnts av personalen i en bisats där "jag tror inte det är rätt för dig men kejsarsnitt finns ju som alternativ" typ. Och sen massa massa prat om att man ska planera sin förlossning. Det är inte helt lätt att planera ett "icke helt söndertrasat underliv" eller? Dessa samtal verkar ha som mål att peppa mig till VF. Jag känner mig förvirrad. Tänk om det blir sämre? "Nej då - du är ju kvinna och gjord för att föda barn." "Din förra förlossning var ju heeeelt normal och gick ju jättebra utan komplikationer". Framfall, samlagssmärta och tyngdkänsla, jaha, men det får vi ta hand om när bebisen är ute. DÅ kan du få prata med någon."

Behöver lite ryggrad tror jag.

Hjälp - hur ska jag tänka?       

Minnie7: Nej jag tycker att den upplevelsen inte var så hejdundrande att jag vill ha VF för den sakens skull. Problemet är att när de hela tiden pratar om hur bra det kommer att gå med VF och att man får kika på den nedre regionerna SEN för att "återställa allt så att det blir som förut" som de säger så vacklar man ju. Hur kan de säga att allt ska bli som förut? Jag räknar med att enbart kunna bli marginellt bättre av op sen. Men men. När kejsarsnitt besrkivs, av dem och vården i övrgit, som det värsta du kan göra mot ditt barn och mot din egen kropp så börjar man ju vackla....

Hemligkvinna: Ja, min magkänsla säger att KS vore bäst men så fort jag går till Auroragruppen så blir jag mer och mer osäker för de pratar ju sååå mycket bra om VF och illa om KS. 

Ni har rätt. Jag vet att jag vill ha KS hela tiden UTOM när jag träffar Aurora. Jag måste stå på mig.

Tror jag har framfall Igår tog jag en spegel och kollade där nere. Det är ngt rosa o räffligt i öppningen. Som en vägg? Jag kände efter lite o det gick o trycka in och då kände jag en hård kula. Har skav känsla och svider. Om jag ansträngt mig sticker det där nere. Fick mitt första barn nov 11 och nu andra dec 12. Ringt mvc o hoppas de kan kolla idag. Jag är rädd att sexet inte ska fungera Blev lättad när jag hittade hit. Det är skönt att prata med andra

Meeeen HK- vad sjutton är det som dröjer? Ring och stöt på verksamhetschefen på Ackis!

Förresten- citerar lite från Ackis hemsida "Specialistvård i världsklass och korta väntetider kännetecknar kvinnosjukvården vid Akademiska sjukhuset". Upplys denne om det!

Hej allihopa. Nytt möte med Aurorateamet. Nej till kejsarsnitt. Nytt möte inbokat för fler stödsamtal. De vill sätta igång förlossningen vilket är farligt trots att de inte upplyser om NÅGRA risker med igångsättning.

Jag bryter ihop.

Aurorabarnmorskan tyckte att det var ju inte så farligt att oroa sig för det är ju så kort tid kvar (3 månader) och då har jag sökt kontakt med dem sen första början). Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nu har jag slutat sova helt på nätterna för detta bara gnager.

Aurorabarnmorskan säger dessutom att det bara är klippet som kan skapa smärta i underlivet (inte rupturer eller annat) och att man sällan klipper vid andra förlossningen och denna människa ska jag diskutera med! Hur går jag vidare?

Till saken hör att jag vid RUL hade föreliggande moderkaka (sitter för utgången). Kan jag vägra gå till det ultraljud som ges i vecka 32 för att se om moderkakan flyttat sig? Vad gör de då? Kan de tvinga mig att föda vaginalt ändå?

Känner mig som en trotsig femåring som tänker tanken på att vägra UL men vad mer ska jag göra? Jag är en utmärkt kanidat för kejsarstnitt (helt frisk och utan tanke om att föda fler barn).

Är det någon här som haft denna strid och vunnit? Snälla hjälp!