Är detta etiskt rätt?

JA, jag tycker att det är etiskt rätt!

alla barn kommer till världen för föräldrarnas välbefinnande att bli föräldrar o hålla generationen i liv.

vad är då så fel att bli till av kärlek, bli älskad av många o sammtidigt rädda nån från familjen.

tänk 20 år senare: jag är en liten hjälte, räddade min bror.
spelar sättet roll hur du gjorde?
det finns många hjältar som är små de har genom annat sätt räddat sin fam.brand, drunkning, etc.

det finns barn födda i syskonskara där ett barn visar sig behöva ta emot organ, benmärg ,blod.
men det visar sig att enda matchningen är sin bror/syster är det bättre ok?

Jag ser inget etiks motbjudande, jag ser inte ens det etiska dilemmat?! Har jag missat något?
Vi snackar om stamceller från navelsträngen här va??!?

Det kan aldrig vara fel att rädda sina barn ALDRIG.
Tror inte heller att någon far illa av att ha räddat sitt syskon.
Jag skulle göra allt för min syster om jag kunde,skulle det vara det ända jag gjort i mitt liv så skulle det vara värt allt!
Så känner jag..
Etiskt rätt eller ej!
jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag inte hade gjort allt jag kunnat för att rädda mitt barn..
Tror inte att lilla Emma blir mindre älskad för hon räddar sin brors liv..

Ni som tycker det är fel,tänk er in i situationen:
Ditt äldsta barn är förlamat och kommer att dö. Du har ett barn till som är dömt till samma öde.
Nu kommer läkarna och säger:Det finns bara en räddning för ert barn, ni måste skaffa ett barn till.
Här kommer ert val, ni säger nä av etiska skäl.
Berättar ni nu för ert barn att det fanns en räddning för det men ni kände inte för det?

Pelleping skrev 2009-01-24 09:24:39 följande:

Jag gör inte alltid det som är etiskt rätt, gör du?

Jag säger inte att det är en lätt fråga och jag vet inte hur jag skulle göra i en liknande situtation, det som jag ställer mig frågande till är vad blir nästa steg om inte blodet från navelsträngen fungerar, för då har jag två barn som jag älskar lika högt och den ena måste jag utsätta för ett "onödigt" ingrepp för att den andra barnet måste ha det. ex benmärg. Hur kan jag då säga att det är etiskt rätt att av mig som mamma göra detta mot mitt friska barn för att hjälpa det sjuka?
Det är självklart att lite blod från navelsträngen inte skadar barnen fysiskt och om jag till 100% visste att det räckte med det så är mitt svar ja, men några sådana garantier finns inte och är det då etiskt rätt att sätta ett barn till till världen som blir bundet till sjukhuset med ständiga provtagningar, försök etc som faktisikt är helt friskt.
Helt plötsligt har jag två barn som är sjukhusberoende. För mig är svaret inte så enkelt som det verkar vara för många andra.

Säger tveklöst Ja.
Kan inte tro att någon i den situationen skulle välja bort den möjligheten när alternativet är att båda de barn man har ska dö i förtid.

Nej, men det är väl inte samma sak som att det är etiskt rätt?

Jag skulle antagligen själv göra det om jag hamnade i den situationen. Men jag anser ändå att det är etiskt fel att designa reservdelsbarn. Det här är ingen enkel fråga...

fryxan skrev 2009-01-24 01:31:11 följande:

Vad det gäller blod så är det ju ingen panik, det finns en blodbank att ta det från.

Men om det gäller ett organ eller en del av en lever så tycker inte jag det är rätt att ta det från ett barn som är för litet för att förstå innebörden av det hela. Hur ska en 5-åring tex. kunna veta vad det innebär att donera en njure och leva resten av livet med en njure?