annasahlup skrev 2009-02-20 13:43:01 följande:
Gremlin666, du har missförstått vad det handlar om när man går in i ett förhållande med en man som har barn. Du borde bara träffa män utan barn.Att din mans tidigare förhållande inte fungerade och att de valde att separera har inget att göra med din friskrivning av ansvar. En vuxen människa, som du talar om, tar sitt ansvar genom att bli familj med ens nya partners barn. Det är inte HANS barn utan nu DITT bonusbarn. Du behöver inte ha barnet sovandes i sängen men TS och några andra tidigare har tydligt visat att de kan tänka sig att ha SITT barn i sängen, det är där det inte är okej. Att barnet tidigare har gått igenom en separation innebär att du gör ALLA en tjänst, dig själv med i längden, genom att försöka skapa extra trygghet den närmsta
tiden.Om man inte står ut med "andras" barn ska man inte bli tillsammans med människor som har barn.SÅ enkelt är det!
Ser inte barnet som något "bonus"barn utan det är och kommer förbli min sambos barn sedan innan och inget annat.
Jag har inte missförstått någonting, jag är helt på det klara med hur jag vill ha det.
Jag har inte tvingat någon under mordhot att bli tillsammans med mig och skaffa barn med mig utan det skedde helt frivilligt.
Han tar sitt ansvar som pappa vilket han ska göra och han tar hand om sina barn, precis som jag tar hand om mitt.
Synd att de flesta inte förstår hur det är att vara i sitsen att komma i kontakt med ett barn som utvecklas till någonting som är så långt ifrån det man tycker om, man har offrat sig o ch ställt upp men det har bara blivit pannkaka pga barnets beteende och uppfostran.
Ingen kan lära sig att tycka om, än mindre älska, en människa där personlighet och uppfostran skapat en individ som har alla de egenskaper man långt ifrån uppskattar.
Att då ha den i samma säng klingar illa för sin egen trivsel och jag må vara egoist men jag vill försöka trivas i mitt hem och jag vill ha åtminståne en fristad i hemmet och det är min säng.
Barnet finns på de allmänna ytorna, det har jag fått svälja men min säng? Nä du.
Att mitt barn, det gemensamma som är en utav de tre som ingår i min familj får sova där anser jag är en självklarhet.
Han är inte ens ett år och har pga bonusen inte ett eget rum att sova i då det uppenbarligen är viktigare att det barnet som inte ens bor här utan bara dyker upp varannan vecka ska ha ett eget rum.
Jag är såpass både snäll och förstående att jag tillåter det, trots att det är mitt hus som sambon flyttat in i och vi har trångt med plats.
Mitt barn får ha sina leksaker i köket och vardagsrummet, så vi får gå och snubbla på dem dagar i ända, även detta då en dominoeffekt på att sambons barn sedan innan blir bortskämt med eget rum.
Jag är otroligt godhjärtad som tillåter det, hade lika gärna kunnat säga att det rummet numera tillhör bebisen.
Det barnet som bor här på riktigt med sin familj.
