bonusbarn i vår säng?

Men vad är då problemet med att pappan lägger sig i barnets säng?

Om barnet känner sig ovälkommen i pappans säng så är det väl inte hela världen så länge barnet vet att det alltid är välkommet till pappa men att pappa då kommer in till barnet istället?

Jag ser inga problem med att man sätter upp gränser för var ett barn får lov att vara när barnet har kommit upp i en ålder.

Absolut kan väl pappan lägga sig hos barnet men min erfarenhet är att det kan vara rätt trångt med två pers i en barnsäng...

Här kommer både stora och små barn inknallande till vår säng på natten. Lillkillen sover mellan oss medans de stora barnet helst lägger sig utanför mig. Skulle min man haft problem med detta skulle vi med största sannolikhet inte varit gifta idag. När vi träffades låg nämligen båda mina barn (då 2 och 3 år) i min säng. Vi löste problemet med att skaffa en 240 cm bred säng.

Men om bonusmamman inte vill ha barnet i sängen och pappan vill ligga hos barnet så får ju pappan skaffa en större säng till barnet så att dom kan ligga där båda två.

Det kan ju bli trångt i en dubbelsäng för 2 vuxna och ett "halv stort" barn oxå

Om en bonusmamma inte vill ha någon annan i sin säng så MÅSTE det respekteras och det är PAPPAN uppgift att lösa problemet på bästa sätt för ALLA.

Att tvinga bonusmamman att acceptera att barnet ska sova där eller tvinga in bonusmamman till soffan för att hon inte vill sova med barnet kommer ju endast skappa agg/svartsjuka/ilska som kan (och oftast hur sorgligt det än är) riktas mot barnet samt bråk som barnet oftast (lika sorgligt här) får höra på.

Som jag sagt innan det finns andra lösningar än att tvinga barnet att sova ensamt eller tvinga ut bonusmamman på soffan.

J3O skrev 2009-02-23 15:50:45 följande:

Håller med!! bra skrivet!

SeTa skrev 2009-02-23 15:38:37 följande:

Vad skönt för er att han inte hade problem med det.

Men hypotetiskt:
Om han älskade dem som sina egna barn men förklarade på ett fint och bra sätt att han ville gärna att bara ni 2 som i eran säng pga någon anledning (låt oss säga tex barnen sparkade/rörde sig mycket när dom sov) och att det inte hade något med hans känslor för dem att göra utan att han inte kunde sova ordentligt.
Hade du inte velat lösa detta problem eller hade du inte velat leva med honom något mer eftersom dina barn kommer självklart först?

Oj, vad olika man kan tycka. Jag tycker att man MÅSTE respektera och TA HÄNSYN till barnets behov av sin pappa. Barns behov går i min värld före vuxengnäll.

J3O skrev 2009-02-23 15:55:10 följande:

Tja så småningom så kom vi till den dagen då vi båda ville ha barnen i sina egna sängar. Men barnen har inget förbud mot att få komma in till oss. Hade det absolut inte varit ok att barnen kröp ner i våra säng alls, då hade vårat förhållande kanske inte varit så som det är idag.

Jag har förståelse gällande att inte vilja ha barn i min säng, men visst sker det & jag har aldrig behandlat andras barn olikt från mina egna. Har haft förhållanden där jag var den som barnet ville vara med, men detta var pga att pappan inte behandlade honom rätt enligt mig.
Jag tycker det bästa är i ts fall om pappan lägger sig bredvid barnet i dennes egna säng, så det inte blir en vana för barnet att sova i de vuxnas sovrum. Ett barn ska ändå få känna sig tryggt i sitt eget rum också, inte var ledsen för att ingen verkar bry sig.

Vaddå problem? För mig är det verkligen inget problem att mina barn söker trygghet och närhet hos mig i stället för hos en trämöbel (säng). Mina barn är absolut inte rädda för sina egna sängar men precis som jag gillar de att vara nära de personer de älskar. Mer komplicerat än så är det inte. Det jag inte fattar är varför alla som tycker att det är så jobbigt med bonus i sängen inte själva kan lägga sig i en extrasäng någnstans så att bonusen för sova med sin pappa. För det är ju knappast ok att själv njuta av närheten till en annan person på natten medan man förvägrar små barn samma sak. Eller?DU gillar att vara nära de du ÄLSKAR.

Skulle du vilja dela säng med en människa du bara finner negativa egenskaper hos, en som ställer till oreda i ditt liv, får din sambo sur och som är så långt ifrån din egen bild av hur en människa ska bete sig för att kunna bli omtyckt av dig?

Jag förstår inte varför en bonusförälder ska flytta på sig?

Jag personligen skulle aldrig gå m ed på att bli tvingad ifrån min egen säng för att det inte passar för någon annan att sova i sin?

Bioföräldrarna har aktivt gjort ett val att barnet inte har två föräldrar i samma säng som älskar dem villkorslöst.
Vill bonusföräldern ha dem i sängen, kul för dem.
Vill de inte ha det, tråkigt för dem.

Föräldern, som tagit valet att flytta/bli frånflyttad från den andre bioföräldern får då vackert anpassa sig efter sitt eget val=en kvinna som kanske inte ens ser barnet som en fördel och kanske inte alls är intresserad av att dela något så personligt som en säng med dem.

Ville de ha en kvinna som älskar deras barn och vill ha de i sängen borde de bott kvar hos den de skapat livet med.

Men visst, vill bonusmamman är det hur gulligt som helst.

Så kan de leka lyckliga familjen där alla barn är allas och även ifall de skulle separera skulle de ha god kontakt i resten av livet på ett såntdär okonstlat älskvärt sätt.