bonusbarn i vår säng?

Testa att sätt in en nattlampa, kanske är rädd för att det är mörkt. Är värt ett försök även om det ligger mer bakom.
Annars vet jag inte vad man ska göra. Kanske prata med hennes mamma o se om det är likadant där. Om inte kan man kolla vad skillnaden är...

min dotter sov hos oss fram tills att hon var 6 år tror jag...

då hade vi ett papper på kylen att när man INTE kom in till oss och lade sig i sängen så fick man ett kryss.
vid 10 kryss (tex) fick man ngt kul, en present, roligt efterätt etc.

det tog en mån sen lärde hon sig att somna om på natten utan att gå in till oss..

+ att när hon kom in till oss på natten gick jag tillbaka med henne till hennes säng

lycka till

Fortsätt kämpa, det är mitt enda tips.
Det är hur jobbigt som helst, vi har haft ett helvete under nåt år, två eller tre men det började arta sig till slut tack gode gud.
Höll på att fota ut bägge två när det var som värst, det gick så långt att jag kunde känna hatkänslor inför veckorna barnet var hos oss för det var samma visa varje kväll, natt och morgon: "vill inte" "kan inte" "känner inte för att sova"
Barnet drev oss bägge till slut till bristningsgränsen och när jag såg att sambon började gå under t.o.m han då kändes det som om måttet var rågat.
Jag var bl.a gravid när detta höll på, jag var så trött att jag blödde näsblod men jag fixade inte hela den grejen med att ha honom i min säng, han hade en egen och den var till för att användas annars behövde han inte ha ett rum öht och så kunde han och sambon sova i soffan om det nu var så att världen skulle bli ett helvete bara för att barnet fått en fix idé att inte bara hänga på oss under dagen utan nu även ville klänga på natten.
Vi provade ALLT... Utom att ha honom i sängen eftersom det inte var ett alternativ.
Nej biomammor, det var inget alternativ så häng inte upp er på det.

Vi ställde in en tältsäng, vi bäddade madrass på golvet, vi skaffade nattlampor, sagor på cd, en ljustavla med rörelse att vila ögonen på ifall han vaknade och ville ha nåt att titta på ifall han inte somnade om med en gång, vi pratade, nattade, läste, skrek (vi ÄR inte mer än männskor och i vissa länder används sömnförbud som tortyr och VI VET VARFÖR efter att ha ställts på vår spets)
BUP blev inkopplat, skolkurator och alla världens folk som kunde involveras, t.o.m Nanny Annelie ville göra ett program om oss och vår situation för att den innehöll i stort sett ALLA problem gällande sömnproblem och överdrivet närhetskrav.
För att respektera barnet tackade vi nej, han hade troligen blivit utsatt i skolan efter ett sådant program och han hade redan problem (vem hade inte fått problem socialt ifall man aldrig sover)
Han kunde stå och skrika i hallen och även ifall vi erbjöd honom att sova jämte vår säng så var det tvärstopp.

Var nog faktiskt något utav det jävligaste jag varit med om i hela mitt liv.

BUP hade inte mycket att säga utom att vi skulle fortsätta med det vi redan gjorde (utom det där med att sätta hårt mot hårt men det fattade vi med, det var i affekt det hände)

Skolpsykologen hade inte heller mycket att komma med.

Så efter några år blev det bättre, men FAN de höll på att åka ut.

Usch, kan fortfarande bli sur när jag tänker på det, att en liten människa kan störa så mycket.
Jo, biomammor, han störde.
Han var runt 6-7 nånstans då det började och det är först nu då han är 9-10 som det har bättrat sig.

Bättre är inte samma sak som bra, men vad är ett litet inbördeskrig jämfört med ett världskrig?

När min sambo och jag flyttade ihop hade hans båda barn en ovana att dom skulle somna i hans dubbelsäng varje kväll, det hatade jag redan innan vi flyttade ihop. jag vill inte ligga i en säng som var varm o fuktig o ner dreglad för ett barn legat där för tio minuter sen. Jag satte stopp för sovandet på min sida när jag flyttade in sen blev det en gång i veckan sen när våran gemensamma dotter kom slutade vi medd detta helt för hon sov i spjälsängen inne i vårat rum. Hur det kommer bli när hon blir äldre o vill sova hos oss det vet jag inte, känner trotts allt mer för henne.. låter kanske illa men det är sanningen.

Ursäkta mig men det är så jag vill spy när jag hör vad Skruttiskrutti skriver: "jag vill inte ligga i en säng som var varm och funktig och ner dreglad"....." Jag satte stopp för sovandet". MEN när din egen dotter vill sova hos er, tja då "vet jag inte". Om det låter illa...!? haha svaret är väl JA!

Det jag har förstått på sådant jag läst på och pratat med de som kan sånt här är att man ska försöka vara så konsekvent det går. Om barnet inte har någon speciell problematik så är en 8-åring inte för lite för att varken lägga sig eller sova själv.
Givetvis är det en ovana, och dessa kan vara nog så svåra att bryta.

Jag tror att oavsett vad ni väljer för sätt, nattlampa, sagoband eller vad som helst, så är A och O att ni pratar med henne och säger att "så här är det". Barn i hennes ålder förstår, hon kan säkert också känna att det egentligen är rimligt att hon sover i sin säng, hennes kompisar gör säkert också det o.s.v.
Men om ingen vuxen i hennes närhet vågar sätta sig ned och säga att hon från nu kommer få sova i sin egen säng, själv, och du och hennes pappa kommer sova i eran säng, själva, så kommer inget hända förrän hon av egen vilja slutar sova där.

Det är inte farligt att sätta lite ramar för vad man tycker är ok med barn, och det är definitivt inte farligt att visa barn att vissa saker bestämmer man som vuxen. De får tycka det är pest, det är ok, men det ändrar ingenting. Barnen dör inte och får inte men för livet av att få gränser och konsekvenser, snarare så har det visat sig att de barn som hela tiden får sin vilja igenom och som upplevt att deras föräldrar har svårt att sätta gränser, kan få svårt senare i livet när det gäller samarbeten och relationer...

Domherre skrev 2009-02-19 12:16:27 följande:

Ja det är väl stor skilland om det är ens eget barn och någon annans.
Jag älskar min systers barn men tusan vad dom är äkliga ibland.
Min eget barn tycker jag aldrig är äkligt

Domherre skrev 2009-02-19 12:16:27 följande:

Du behöver inte heller skriva att det är ju HANS barn för vi vet... VI VET

Men jag skulle inte plocka upp hunden i sängen fast jag vill det för min man vill INTE det och det är ju något man får respektera.

Det är ju trots allt BÅDAS säng

Vi körde med att lägga tillbaka barnet varje gång det gick upp. Vi såg till att barnets rum var mysigt med nattbelysning nattade som vanligt och varje gång barnet gick upp la vi tillbaka det (lite som dom visat på nannyprogrammen på tv). Samma om h*n vaknade på natten och ville sova hos oss.

Nu var barnet lite yngre 5½ när det var aktuellt men det funkade för vi var stenhårda. Vi hade några veckor där vi knappt sov men efter ett tag gick det bra. Nu kommer bara barnet vid mardrömmar eller sjukdom och h*n sover alltid i sin egen säng.

då får DU sova i egen säng och barnet med pappan