• blåhimmel

    bonusbarn i vår säng?

    har en snart 8 årig bonusdotter som bor hos oss varannan vecka. vi har inga problem med varandra, vi kommer bra överens men när det gäller läggdags kommer det. Hon börjar gråta och skrika om hon inte får sova i vår säng. MIn sambo försöker förklara för henne att hon är stor flicka nu och att det är dags för henne att sova i sin egen säng. men det tycks inte hjälpa. när hon börjar gråta är det som att min sambo ger med sig. hon somnar i vår säng sen får han bära över henne i sin säng för ja har sagt att ja inte vill ha barn i sängen. det tycker ja är jätte bra men ja skulle vilja att hon även somnar i sin egen säng. sen mitt i natten kommer hon in till oss igen.Jag gillar inte detta. Vad ska vi göra för att få henne att sova i sin egen säng o även stanna kvar där hela natten. hon säger att hon är rädd. hon vill inte va ensam. vad ska man säga o göra? för egentligen vill ingen av oss att hon ska va i vårt sovrum vid läggdags.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-24 12:25
    tycker endel inlägg inte har något sammanhang med mitt problem......men ja tror vi kommer lösa problemet nu genom tips från er. tack!

  • Svar på tråden bonusbarn i vår säng?
  • LindaSundberg

    Ingen som säger heller att alla bonusmammor är elaka eller man ska säga. Men vissa här inne ger det skenet, och det är dem vi spyr galla över.


    Vintervirrig skrev 2009-02-21 21:18:23 följande:
    TS: jag förstår ditt dilemma, har haft det liknande. Har inga råd kring vad ni ska göra med sovproblemet, men tänker att du fått många bra råd kring detta. Jag har funderat mkt på varför det är/var så obekvämt med att bonusbarnen sov i vår säng och kommit fram till att det har med flera olika saker att göra, det ena är omgivningens förväntningar på mig som "bonus" - jag ska utplåna mig själv, gå omkring och be om ursäkt för att jag finns, varannan vecka följa någon annan människas (deras mor företrädesevis) regler och dessutom le medans jag gör det - samt dessutom inte ha någon plats i hemmet som är min - inte ens min egen säng! Det andra var (för mig) så att exet, dvs barnens mor, styrde väldigt mycket av vår tillvaro (det gör hon fortfarande, men inte den här biten) och det var ofta hon som såg till att även kravet om sovandet ställdes på sin spets. När vår gemensamme son var nyfödd var det sommarlov, och då bestämde hon - exhäxan alltså - att barnen skulle få vara uppe hur sent de ville samt att de skulle få se de filmer de ville (de var då runt 10 år), detta resulterade i mörkrädda och uttröttade barn. Vi fick inte sätta något emot detta, då resultatet blev att barnen skulle flytta till henne på heltid. För att komma till rätta med mörkerädslan, som kom sig av att barnen var uppe till tre (jag skämtar inte) och såg skräckfilmer, så skulle barnens far antingen: ha dem i sängen efter detta, sitta uppe med dem tills de somnat eller sova i deras sängar (annars skulle de flytta till mamma - hennes initiativ). Jag som var nybliven mamma, helt slutkörd och mådde piss, skulle le och säga att jag älskar mina bonusar - låt dem gärna sova i vår säng oxå! Kan säga att jag inte gör det längre. Sovrummet är vårt rum, där sover vi. När barnen eller sambon vill mysa med de större barnen så gör han det i deras rum. Lång utvikning, men: det jag ville säga med detta är att: det kanske inte alltid handlar om ett "stackars utstött bonusbarn", eller en "elak styvmor", det är så extremt tröttsamt att hela tiden bli fördömd för att man är sk "bonusmamma" eller kanske bara för att man vill ha en egen zon någonstans. Barnet kanske inte heller mår bra av att få sitt krav tillgodosett, det kanske inte ens är BARNETS krav! Ts OCH hennes sambo vill ha sängen för sig själva, vilket de måste kunna få tycka utan att någon fördömmer henne för det. Och JA, vårt gemensamma barn sover ibland i vår säng - men han är en meter mindre än de andra och dessutom är han betydligt yngre. Han börjar dock bli bra dryg (pratar tyvär lika mkt i sömnen som vaken...)så vi har pratat om att börja bära tillbaka honom när han kommer. Lycka till TS och ber om ursäkt för min utvikning som kanske var lite OT.
  • iolanthe

    Gremlin666 skrev 2009-02-20 10:54:26 följande:


    mandis skrev 2009-02-20 10:46:08 följande:
    Egoistiska?Inte värre än bioföräldrarna, det är egoistiskt att skapa ett liv och sedan kasta det fram och tillbaka.DET är egoistiskt utan dess like, men vi har inte samma behov att döma er då vi alla bara är människor och alla kan begå misstag.Men kastas det sten i glashus så är det klart att vi reagerar.Bioföräldrar kan inte sätta ett krav på andra som de inte själva klarade av, så enkelt är det.Familjen splittrade de själva och får själva kämpa för att få det att fungera trots deras val.Väljer de senare att skaffa nya familjer har de valt att det första barnet per automatik ska få mindre tid och uppmärksamhet, så hade det varit ifall de hade skaffat riktiga syskon till sitt barn också.Men det är en annan diskussion.TS, du har ingen skyldighet att ah din sambos barn i din säng.Vill de dela säng får pappan knata iväg till sitt barns säng och lägga sig där.Du är inte det minsta egoistisk
    Det är inte ofta jag håller med gremlin, men här gör jag faktiskt det. Som bonusförälder har man inte varit med och bestämt att barnet ska bli till, och kan inte på något sätt ha större ansvar över dess väl och ve än vad föräldrarna har. Vill man som förälder att barnet ska leva med två vuxna som älskar det över allt annat, så då får man väl ta och se till att förhållandet håller. Inte separera och sen förvänta sig att nån annan ska älska barnet som man gör själv. Men då man läser här på fl verkar det som att bonusmammorna har det största ansvaret över barnets välmående.

    Till ts, jag har full förståelse över att du inte vill ha ett så stort barn i sängen. Du har ju fått några bra råd redan, nattlampa, pappan följer med barnet tillbaka osv. Och så kan ni ju ha nåt slags belöningssystem. Så gör min syster just nu då deras 5-åring har börjat komma in till dom. Efter 10 nätter i sträck i sin egen säng så ska hon få en sak. Så ta med flickan till leksaksaffären och låt henne välja en sak, och köp saken sen när hon klarat av det. Oberoende av vad andra säger så ska en 8-åring klara av att sova i sin egen säng hela natten.

    By the way så har jag heller aldrig velat makens son i vår säng, men har sluppit enkelt undan på det sättet att han aldrig velat sova hos oss heller. Gemensamma dottern har dock sovit hos oss någon gång ibland, men jag satte stopp för det också då jag sover uruselt med henne i sängen.
  • Courage
    Svar på #86
    Fattar inte att du orkar leva med dig själv. Hört talas om karma?
  • Courage

    Obs! Riktat till Gremlin666, ej TS!

  • LindaSundberg

    Nej bonusmammor har inte valt att barnet ska bli till. Men en bonusmamma har valt att leva med en man som har barn sen tidigare!!!!!!!

  • FruMorsa

    Kan inte låta bli att hålla med Gremlin i mångt och mycket. Ni som dömer henne så hårt, har ni själv bonusbarn? Det kan inte vara meningen att livet ska anpassas efter hur barnen är vana att ha det från en svunnen tid. När man skapar en ny familj (även om det finns barn med i bilden) måste man kunna ha frihet att skapa nya rutiner utifrån vad som fungerar för alla. Det innebär att även barn kan behöva kompromissa. Hur vore livet om barn lärde sig att livet anpassar sig efter dom, och inte tvärtom? Sen menar jag givetvis inte att man ska behandla bonusbarn som mindre värda eller att man ska förändra deras värld totalt. Men livet är ett givande och ett tagande, och jag kräver inget från mina bonusbarn som jag inte kräver av mitt eget barn.

  • zazla

    Jag är ett sånt där bonusbarn. Eller VAR för det tog slut mellan min mamma och min "pappa" när jag var 13 år. De blev ihop när jag var 3 år och fick ett gemensamt barn när jag var 4,5 år. Vi levde ihop som en familj och allt kändes väldigt äkta. De var väldigt sällan som jag kände att jag inte hörde till familjen. Jag kallade till och med min bonuspappa för "pappa". Vi hade egna sängar men ibland sov vi hos våra föräldrar, både jag och min bror. Inget konstigt alls. Jag fick aldrig några vibbar från "pappa" att jag skulle betyda mindre för honom än hans biologiska son. Fram tills att det blev skilsmässa. Då var det som att sudda ut mig. Då fanns jag inte längre. Han klippte all kontakt på bara några dagar. Min bror fortsatte han dock ha kontakt med. Det är 13 år sedan men det känns fortfarande helt vidrigt att han kunde göra så. Man undrar ju om han ens brydde sig under hela tiden eller om det bara var en fasad.

    Sånna här trådar får mig att må illa. Att veta att ni lever så tätt inpå barn som ni egentligen inte gillar är hemskt. Jag fattar inte hur ni orkar ens. Och det får mig att fundera över vad min "pappa" egentligen tyckte om mig och att jag sov hos honom och mamma ibland. Tänk om Familjeliv.se hade funnits då. Hade han också suttit här och snackat skit om mig?

    Om den här tråden hade handlat om sömnproblem så fattar jag inte varför den ligger under den här rubriken... Hade inte sömn/dygnsrytm passat bättre...

  • Gremlin666

    LindaSundberg skrev 2009-02-21 22:41:36 följande:


    Nej bonusmammor har inte valt att barnet ska bli till. Men en bonusmamma har valt att leva med en man som har barn sen tidigare!!!!!!!
    Helt riktigt.
    Någon som påstått annat?
  • miaelund
    zazla skrev 2009-02-21 23:01:55 följande:
    Jag är ett sånt där bonusbarn. Eller VAR för det tog slut mellan min mamma och min "pappa" när jag var 13 år. De blev ihop när jag var 3 år och fick ett gemensamt barn när jag var 4,5 år. Vi levde ihop som en familj och allt kändes väldigt äkta. De var väldigt sällan som jag kände att jag inte hörde till familjen. Jag kallade till och med min bonuspappa för "pappa". Vi hade egna sängar men ibland sov vi hos våra föräldrar, både jag och min bror. Inget konstigt alls. Jag fick aldrig några vibbar från "pappa" att jag skulle betyda mindre för honom än hans biologiska son. Fram tills att det blev skilsmässa. Då var det som att sudda ut mig. Då fanns jag inte längre. Han klippte all kontakt på bara några dagar. Min bror fortsatte han dock ha kontakt med. Det är 13 år sedan men det känns fortfarande helt vidrigt att han kunde göra så. Man undrar ju om han ens brydde sig under hela tiden eller om det bara var en fasad.Sånna här trådar får mig att må illa. Att veta att ni lever så tätt inpå barn som ni egentligen inte gillar är hemskt. Jag fattar inte hur ni orkar ens. Och det får mig att fundera över vad min "pappa" egentligen tyckte om mig och att jag sov hos honom och mamma ibland. Tänk om Familjeliv.se hade funnits då. Hade han också suttit här och snackat skit om mig? Om den här tråden hade handlat om sömnproblem så fattar jag inte varför den ligger under den här rubriken... Hade inte sömn/dygnsrytm passat bättre...
    Vet hur du känner dig....
    Maria, förlovad m Niklas, mamma t Saga f. 6/9-07
  • Gremlin666

    Courage skrev 2009-02-21 22:36:08 följande:


    Svar på #86Fattar inte att du orkar leva med dig själv. Hört talas om karma?
    Redan nått moksha
Svar på tråden bonusbarn i vår säng?