VI från Linköping Del 3!!!!

Min svärmor var jättesur på oss när hon fick veta att jag var gravid 2005. Hon tyckte vi var alldeles för unga (eller rättare sagt så ville hon inte bli farmor när hon hade barn som var tonåringar). Själv så tyckte jag inte det var så jättetidigt, jag var då 22 år och min sambo 26. Ser ingen ljusning i att behöva leva livet innan man skaffat barn. Det är ju så mycket roligare när man har barn när man kan hitta på en massa roligt med dem. Saknar inte det andra direkt. Men man är ju helt olika som personer - så är det ju bara. I gymnasiet hade jag flera klassskompisar som hade barn redan och de var ju inte mer än 16-18 år när de skaffade dem.  Leka kan man ju göra resten av livet.

Just det, glömde berätta för er att jag fick resultatet på den analys som de gjorde på det de tog bort i underlivet. Ingen skymt av någon cancercell! Halleluja för det också

Inte för att jag vet vad du menar med att leka... leker gör man ju hela livet och har hellre en förälder som är leksam och vill busa med en än en sträng tråkig förälder. Min pappa älskar att campa och han ringer emellanåt och undrar om man vill följa med ut å grilla och kanske gå på tivoli. Visstt är han lagom pinsam men det är ju han... och det är en del av hans personlighet. Det är ju bara kul.  Han är förresten 64 år i år.

Min pappa var 45 (fyllde 46 tre månader senare) när han blev morfar för första gången Mamma var 47 (fyllde 48 tre månader senare när hon blev mormor, så de var unga Eller är fortfarande, paapa fyller 50 snart o mamma 52 snart o de har två barnbarn, folk tror verkligen inte på dem när de säger det

Fast sen kan det ju vara på olika sätt. Man kan ju faktiskt gå ut o festa nångång ibland, eller gå på bio eller vad tusan som helst även fast man fått barn. Jag skulle då hellre säga att det är lite underligt om man ALDRIG gör nåt utan sina barn, sen spelar det inte så stor roll vad det är man gör, man jag personligen tycker att det är väldigt viktigt o nyttigt för både en själv o ens barn att vara ifrån varandra några timmar nån gång. Min mamma är snart 52 år, hon är singel o gör massa roliga saker nu när hon inte har några barn hemma längre. Som går ut o äter med vänninor, går o dansar, åker på kryssningar, dricker vin osv..hon beter sig inte olämpligt på nåt sätt. Tycker inte att det är patetiskt alls.

jag har lekt av mig på det sättet att ja levt singellivet å gjort va fan ja vill när ja vill å lite tillome när ja inte vill men ja har fan INTE levt klart, nu går ja in i en helt ny fas i livet å ska leva där å när ja blir gammal så drömmer ja om att leva det liv min mormor å hennes man gör, dom reser världen runt å bara njuter...Tedde å ja visste vad vi ville med varandra då allting bara klafade direkt när vi träffadess å på onsdag har vi vart tillsammans i två år, vi är redan gifta å snart har vi vår lilla kärleksbarn här med...

Grönt finns i många fina nyanser tycker ja!

ändå är UrrBurr van vid hundar, fast mer valp då kanske... jaja hon attackerade ju bara lite... mycket att skydda wille med.. ohh mys-sture... bästaste katten i stan. precis, därför jag ska ha 2 pojkar... bäst på att grädda dom..

ibland känns det bar RÄTT från början

Visst är det så. Och en häftig känsla är det.Vår första dejt var i 18 timmar. Sen får tredje dejt så sitter vi i princip ihop. Jag hoppas att alla får vara med om sådan kärlek, för det är så häftigt.

Fast de flesta av oss här känner väl så hoppas jag, att det känns så rätt med den man lever ihop med, annars är det nåt som är fel.Vi blev tillsammans på våran första dejt, klickade direkt o det är drygt 8 år sen, nu har vi två underbara barn tillsammans. Trots åldersskillnad..men vi älskar verkligen varandra!

Jag blir alldeles blödig när jag tänker på det.Har iofs en riktig hormonstormsdag idag. När jag kom till universitetet började jag gråta för att mina grupp redan börjat jobba och inte riktigt gjorde som jag ville. Haha. :D

Vi är lika gamla. Eller ja, han är mitt lammkött. 4 månader yngre. ;D

Det vet jag inte, jag skrev att vi alla känner väl att vi är lyckliga, eller hur??Annars skulle iaf inte jag stanna kvar i ett förhållande där jag inte är lycklig.Jag tycker det är självklart att man blir förälskad direkt, iaf blev vi det!

Faktiskt! Trodde alltid att jag ville ha en äldre karl. Men det här går ju fantastiskt.