"Måste" man ge pengar till ngn som bara önskar sig det i bröllopsgåva (det ska gå till bröllopsresa)? Tycker att det är väldigt dåligt att de inte anger något alternativ. Det tar mig emot att ge dem pengar. Kanske man kan ge ngn slags upplevelsepresent istället?
Det finns väl inget bättre sätt att glädja brudparet än att ge dem vad de vill ha, sen får man väl snällt svälja att man själv tycker att det är tråkigt. Det finns ju roliga sätt att ge pengar på. Var på bröllop i helgen och någon hade då tagit en fin gren och bundit fast 100-lappar som fina blommor. Jättetjusigt! Vi var tråkiga nog att ge pengarna i ett kuvert. 
Att ge pengar till bröllopsresan är väl som en upplevelsepresent? Jag förstår om du inte tycker om att ge pengar, men nu har de ju önskat sig det. Pengarna går ju dessutom till en resa, och inte till "vad som helst" liksom.
Vi önskade oss också resepengar i bröllopspresent, alla gäster tyckte det var jättebra mig veterligen.
Då vi redan hade betalat resan med hotell så gick övriga pengar till resekassan och tänka sig, det blev 35000!! Trodde aldrig att det skulle bli så mycket!
Vi skrev på vår inbjudan nått i stil med att vi redan hade allt vi behövde (plus att vi bodde extremtrångt, i en etta med en liten bebis) och inte hade någon mer plats för grejer, och därför avsade oss presenter och blommor. Men att om någon ändå envisades med att ge oss något så var ett litet bidrag till reskassan välkommet.
Vissa gav ingenting, andra gav upp till 10 000kr.
Den största gåvan var ändå att alla kom, och att vår önskan om att inte få en massa prylar gick i uppfyllelse. Kan inte förstå hur vi ens skulle komma hem på tåget 50 mil med bröllopspresenter från 80 gäster!! 
Vi fick veta i efterhand att brudparet önskade sig pengar, eftersom vi bara fick en muntlig inbjudan av brudgummen som hade dålig koll på läget.
Av oss fick de en tavla med två fjädrar som symboliserade tro(som i Dumbo!)
En flaska ganska fint rött vin och två glas som de skulle ha när de blev ensamma, för kärlek, och för hopp: en ko som gavs bort i deras namn till en fattig familj någonstans i världen. Till varje present följde ett kort, med en skriftlig motivering till gåvan, min sambo slängde in lite kända citat av brudgummens favoritfilosof, bibelnoch Dumbo förstås. Kostade inte mycket i pengar, runt 500, men det var mycket tanke bakom allt.
Ha ha, vi önskade oss inget - men skrev att om folk ville ge något så var det allra bästa för oss att få ett bidrag till bröllopsresan. Anonymt insatt på konto XXXXXXX. Kommer inte ihåg hur mycket det blev, men jag har för mig att det var runt 25 000-30 000 kronor.
Dessutom fick vi:
1 glasskål, okänt ursprung
1 svindyr espressomaskin, som vi aldrig lärde oss använda, den åkte ner i förrådet och blev sedan stulen (5 givare som gått ihop)
1 randig pläd
1 keramikvas i design jag aldrig valt själv, men nu i efterhand så är den faktiskt mysig
(de två sistnämnda sakerna fick vi av folk som inte ens var bjudna, men ändå ville uppvakta(!!!))
Märkligast är, tycker jag, att få i uppgift att gå till Duka (tex) och köpa något som sedan prickas av på en lista som brudparet gjort. Det är något som jag tycker är trist, att ge glas jag tycker är asfula, eller ett våffeljärn eller en konstig karaff eller vad det nu månde vara. men önskar sig folk sånt så ger jag det givetvis.
Glömde förstås nämna, jag fick en NÄSSKÖLJ av min svärmor i bröllopspresent. VA, liksom?! Av allt jag _inte_ önskat mig så var nog det rätt högt rankat 
Men så har vi inte den bästa relationen i världen heller.
min kompis och hans blivande önskade också en resa.
De fick en hink full med sand och en spade. Hinken och spaden hade vi spraymålat med guldfärg. I sanden var det massor av guld-tior... Bara till att gräva upp dem!
Jösses?! Det är nog den sjukaste presenten någonsin. Okej om det varit till någon kompis som fyller år som någon skämt-grej, men i bröllopspresent?!! Sjukt..