Vi från Linköping Del:4

Förstår precis hur du menar! Jag fattade inte förrän Leo var ute o även då tog det ett tag, tog säkert en månad efter förlossningen som jag verkligen fattade på riktigt att det är VÅRAT barn o inte bara ett barn som vi lånat. Det var så häftigt o konstigt på samma gång fast på ett härligt sätt såklart Det var ju lite annorlunda när Vincent föddes eftersom då visste man vad som väntade o hur det kändes fast det var såklart det mest häftigaste man varit med om ändå Då tyckte vi det var så facinerande att just VI hade kunnat skapa dessa två underbart söta sönererna. Det är ju såå häftigt när man ser utanpå magen, har du möjlighet så filma sen när man ser utanpå, det gjorde vi med båda barnen o det är så mysigt att se tillbaka på nu när vi tittar på det med jämna mellanrum, man ser så tydligt hur hela magen rör sig o det buktar ut lite överallt

Jag har försökt filma lite, men så fort jag tar fram kameran så slutar bebis! Inte så sugen på att visa upp sina konster. :) Skulle filma och visa Linus när det hände första gången, men icke. :)Ja, sådär känner jag rätt ofta. Helt plötsligt så kommer jag på "Herregud, jag är gravid, hur fan gick det till?!" och jag känner att det är liksom inte riktigt på riktigt. Haha, som du säger, ett barn man lånat, det är liksom inte riktigt verkligt. Men spännande och väldigt häftigt. Just ikväll är jag dock mest grinig. :)

Jag har försökt filma lite, men så fort jag tar fram kameran så slutar bebis! Inte så sugen på att visa upp sina konster. :) Skulle filma och visa Linus när det hände första gången, men icke. :)Ja, sådär känner jag rätt ofta. Helt plötsligt så kommer jag på "Herregud, jag är gravid, hur fan gick det till?!" och jag känner att det är liksom inte riktigt på riktigt. Haha, som du säger, ett barn man lånat, det är liksom inte riktigt verkligt. Men spännande och väldigt häftigt. Just ikväll är jag dock mest grinig. :)

SNÄLLA TA MIG HÄRIFRÅN.... DE GÅR MIG PÅ NERVERNA...nähä, dags att ta på masken igen, ett djuuuuupt andetag o på med leendet...

Haha, så var det för oss oxå flera ggr. O Vincent var busig redan i magen för så fort sambon skulle lägga handen på magen eller lägga sig o prata med magen så blev det så stilla i magen o så fort han gick bort så började han att sparka igen han busade redan då med sin far Jobbigt att vara grinig

Än så länge är de bara gosiga, men som jag förstått det så blir det värre. ;D Igår såg jag för första gången sparkar utanpå, det var ju helt otroligt häftigt. Men det känns verkligen konstigt, jag har aldrig varit med om en märkligare känsla. Det är någon, en person, som sparkar innuti mig. Känns på något sätt helt absurt. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat. :)

Önskar alla mammor en extra mysig dag idag! Det behöver inte bli värre. Våra barn har aldrig sparkat så att det har varit jobbigt. Aldrig sparkat på revben eller så. Så vi hoppas du slipper