• Mittilvet

    Ingen semester med "bonus"barnet

    Jag har valt att inte lägga någon semester då min sambo har sitt barn sedan innan hos sig under en del av hans semester utan har styckat upp den så jag får vara med min familj utan en massa merjobb.

    Kan inte förstå de som inte har någon förståelse för att det inte är semester att ha med det barnet att göra?
    Att umgås frekvent med honom i två veckor... näe, skulle inte tro det, jag jobbar hellre.

    Tråkigt för pappan att vi inte går ihop särskilt bra men allvarligt, är det så konstigt?

    Han slukar energi och drar fram det värsta hos min sambo när han är här, varför skulle jag vilja ödsla bort surt ihoparbetade timmar för att lägga på att höra på "pappa pappa pappa pappa vet du vaaaaaaaaaaaaad" och "pappa, min gubbe leder, nej nu är jag tvåa, nej nu är jag etta, nej nu är jag trea, nej nu är jag fyra, nej nu är jag trea, nej nu är jag fyra" (konstant uppdatering i allt han gör) "pappa jag vill det, nej pappa jag vill det istället, nej jag vill det, pappa kan vi inte spela fotboll, pappa kan vi inte spela igen, pappa kan vi inte spela en gång till, pappa kan vi inte spela fotboll igen, pappa kan vi inte en sista gång, pappa kan vi inte spela fotboll" *öronen blöder*

    Jag kan inte förstå dem som inte tänker efter innan de dömer "oj, du är elak som inte vill umgås med din familj" (min familj umgås jag GÄRNA med och det är precis det jag kommer göra )

    Vi ska dra iväg med husvagn och rå om varandra och jag ser fram emot det, i lugn och ro utan störande moment.

    Som jag skrev innan, kanske tråkigt för min sambo, men han visste att jag inte hade några barn innan vi träffades och han fattade själv det beslutet, det var ingen som tvingade honom.

    Jag rekommenderar fler att ta semester så man får umgås med de man vill och inte de som andra tycker att man "måste" umgås med för att "det ska vara så"

    Kram till alla som ser fram emot sin semester, hoppas ni alla kommer trivas i erat sällskap, det kommer jag göra

    Finns det fler som valt att göra som jag, eller är jag unik?

  • Svar på tråden Ingen semester med "bonus"barnet
  • Miss Scorpio

    Applåder åt de 2 sista inläggen.
    Kul att se att det ändå finns människor som orkar tänka utanför sin egen ram och åtminstone _försöker_ se det från nån annans synvinkel.

    Tack för det, hade börjar ge upp hoppet lite.

  • goddagens
    gumsan76 skrev 2009-07-26 12:41:36 följande:
    Jag fattar inte att så många orkar engagera sig i TS åsikter. Varför provocerar det er så mycket det hon skriver? Om hon och hennes sambo hittat ett sätt att leva som fungerar och där alla mår bra, vad är då problemet?! Bonusbarnet har två FÖRÄLDRAR som älskar honom, är inte det nog? Så länge TS inte öppet visar att hon tycker illa om barnet eller på något annat vis behandlar honom illa så är det väl inga bekymmer? Förklara gärna vad det är som ni stör er så på! Alla nyfamiljer behöver inte följa samma mall, det kan fungera alldeles utmärkt ändå!
    Jag blir upprörd pga att jag inte kan tänka mig att barnet ifråga inte känner av hur ts känner för honom.
    Det måste vara HEMSKT för ett litet barn att bo hos sin pappa varannan vecka där det även bor en tant som avskyr honom.

    Och inte beter sig ts bra mot barnet - absolut inte!! Jag har läst en annan tråd där hon beter sig som en fjantig barnunge - INFÖR BONUSBARNET!

    Jag tycker även att det är illa att hon lever med sin man och bär på en så stor lögn..... fattar inte hur man orkar leva så? Ärlighet är väldigt viktigt i förhållanden anser jag....... men alla är vi olika
  • Anonym (Mammelito)
    goddagens skrev 2009-07-26 13:37:10 följande:
    Jag tycker även att det är illa att hon lever med sin man och bär på en så stor lögn..... fattar inte hur man orkar leva så? Ärlighet är väldigt viktigt i förhållanden anser jag....... men alla är vi olika
    Men hon ÄR ju ärlig med vad hon känner, hon har ju sagt vad hon känner till både mannen och hela familjeliv, så jag tycker inte att hon lever i någon lögn.
  • AnnanAnna

    Men du läser och tar till dig på DITT sätt, utifrån dina erfarenheter och ditt sätt att se på saker och ting. Det är inte någon sanning som gäller för alla.
    Hur du tror att TS bonusbarns vardag och liv ser ut, hur du föreställer dig det (med en "tant som avskyr honom") och allt annat är inte så verkligheten är. Den enda som vet hur verkligheten är i den här tråden är TS. Sen kan man ju tycka och tänka och tro, dra slutsatser eller fundera över hur saker är, och där kommer det intressanta med att vi alla är olika in. Så som du tolkar och tycker om en situation är ett av en massa olika sätt att se på saken. Det är inte det ENDA sättet.
    Även jag har följt TS i en massa trådar, som handlar om en massa olika situationer som uppstår i hennes familj. Jag håller inte med alla gånger, jag tycker inte exakt lika alla gånger, men jag kan i princip i 100% av fallen förstå henne, utifrån hennes situation.

    Jag tycker att det jäkligt ofta här på FL saknas förmåga att se problem utifrån andra perspektiv än sitt eget, vilket borde vara ett stort minus i relationer till människor överhuvudtaget. Om man alltid dömer allting utifrån sitt eget sätt att se på saker och ting så missar man en massa andra, ofta intressanta, perspektiv. Och även om man som sagt inte håller med så kan man kanske förstå, lära sig något, se det på ett annat sätt... Vad vet jag. Jag tycker bara det är så trist med alla människor som sitter här och kastar skit omkring sig bara för att inte alla andra som följer tråden tycker och gör som dem.


    goddagens skrev 2009-07-26 13:37:10 följande:
    Jag blir upprörd pga att jag inte kan tänka mig att barnet ifråga inte känner av hur ts känner för honom.Det måste vara HEMSKT för ett litet barn att bo hos sin pappa varannan vecka där det även bor en tant som avskyr honom.Och inte beter sig ts bra mot barnet - absolut inte!! Jag har läst en annan tråd där hon beter sig som en fjantig barnunge - INFÖR BONUSBARNET!Jag tycker även att det är illa att hon lever med sin man och bär på en så stor lögn..... fattar inte hur man orkar leva så? Ärlighet är väldigt viktigt i förhållanden anser jag....... men alla är vi olika
  • goddagens
    AnnanAnna skrev 2009-07-26 15:05:50 följande:
    Men du läser och tar till dig på DITT sätt, utifrån dina erfarenheter och ditt sätt att se på saker och ting. Det är inte någon sanning som gäller för alla. Hur du tror att TS bonusbarns vardag och liv ser ut, hur du föreställer dig det (med en "tant som avskyr honom") och allt annat är inte så verkligheten är. Den enda som vet hur verkligheten är i den här tråden är TS. Sen kan man ju tycka och tänka och tro, dra slutsatser eller fundera över hur saker är, och där kommer det intressanta med att vi alla är olika in. Så som du tolkar och tycker om en situation är ett av en massa olika sätt att se på saken. Det är inte det ENDA sättet.Även jag har följt TS i en massa trådar, som handlar om en massa olika situationer som uppstår i hennes familj. Jag håller inte med alla gånger, jag tycker inte exakt lika alla gånger, men jag kan i princip i 100% av fallen förstå henne, utifrån hennes situation. Jag tycker att det jäkligt ofta här på FL saknas förmåga att se problem utifrån andra perspektiv än sitt eget, vilket borde vara ett stort minus i relationer till människor överhuvudtaget. Om man alltid dömer allting utifrån sitt eget sätt att se på saker och ting så missar man en massa andra, ofta intressanta, perspektiv. Och även om man som sagt inte håller med så kan man kanske förstå, lära sig något, se det på ett annat sätt... Vad vet jag. Jag tycker bara det är så trist med alla människor som sitter här och kastar skit omkring sig bara för att inte alla andra som följer tråden tycker och gör som dem.
    Tack för ditt svar. Jag diskuterar gärna detta ämne.

    Jag håller med dig i mångt och mycket - t.ex så tycker jag också att man ska försöka se saken ur andra perspektiv, lätt att man blir färgad av sina egna erfarneheter.

    MEN... när det gäller ts så har jag förstått det såhär: (rätta mig om jag har fel ts)

    * hon HAR försökt närma sig/ta till sig "bonus"barnet i början, men hon orkar inte längre...... kanske pga att han någon form av störning/diagnos?
    * hon har gett upp det nu och tycker att han enbart är ett kvitto på en tidigare mkt misslyckad relation - något som aldrig borde funnits
    * hon tycker själv att hon behandlar honom väl - men det gör hon INTE...... jag trodde faktiskt själv att hon gjorde det tills jag läste en annan tråd om hur tjurigt hon beter sig ..
    * det ÄR synd om detta barn....... ts gör allt för att få honom att inte trivas i HENNES hem.... inte ens mannens hem - bara hennes verkar det som ....... jo, och deras kärleksbarn förståss....

    Jag tycker verkligen synd om detta barn....... det är inte per automatik synd om barn till skilda föräldrar - men i detta fall är det verkligen synd om barnet som är så oälskad av alla...... förutom mamma förhoppningsvis
  • Florenze

    Min man har en dotter som är 18 år nu som han blev pappa till efter en natt med en tjej. Vi har varit ett par sedan hon var 3 år.

    Jag har ofta fått frågan "hur man står ut" o s v och under dessa år har jag ändrat uppfattning - från att faktiskt inte stå ut (det verkar lite så med dej) till att acceptera livet som det blev med extra (men annorlunda) kärlek bara jag öppnade min famn.

    Barn är (oftast) skapade för att två personer har en innerlig önskan. Din man har önskat, planerat och tillverkat detta barn med de bästa avsikter tillsammans med en annan underbar kvinna (detsamma som du är för honom nu). Eller så råkar det bli en unge för att nått går jävligt snett. Blir slutprodukten annorlunda på något sätt? Svaret är för mej, nej.

    Jag vet inget om dej. Du skriver att du helst inte vill ha med barnet att göra på din semester, för då ska du vila. Det gör det hela rätt så legitimt. Mänskligt, förståeligt eller vad du vill. Men tänk dej in i detta: När du skiljer dej från din man - hur vill du att kvinnan som ska träffa dina älskade barn ska bete sej mot dem?

    Jag tror att din kärlek till barnet kommer. Men inte genom att utestänga eller genom att inte mötas (på t ex semestern eller annars). Det kommer inte att gagna någon av er.

    Detta år kanske detta sättet är det bästa. Men inte i längden. Lycka till.

  • nika
    goddagens skrev 2009-07-26 15:41:54 följande:
    Tack för ditt svar. Jag diskuterar gärna detta ämne. Jag håller med dig i mångt och mycket - t.ex så tycker jag också att man ska försöka se saken ur andra perspektiv, lätt att man blir färgad av sina egna erfarneheter.MEN... när det gäller ts så har jag förstått det såhär: (rätta mig om jag har fel ts)* hon HAR försökt närma sig/ta till sig "bonus"barnet i början, men hon orkar inte längre...... kanske pga att han någon form av störning/diagnos?* hon har gett upp det nu och tycker att han enbart är ett kvitto på en tidigare mkt misslyckad relation - något som aldrig borde funnits* hon tycker själv att hon behandlar honom väl - men det gör hon INTE...... jag trodde faktiskt själv att hon gjorde det tills jag läste en annan tråd om hur tjurigt hon beter sig ..* det ÄR synd om detta barn....... ts gör allt för att få honom att inte trivas i HENNES hem.... inte ens mannens hem - bara hennes verkar det som ....... jo, och deras kärleksbarn förståss....Jag tycker verkligen synd om detta barn....... det är inte per automatik synd om barn till skilda föräldrar - men i detta fall är det verkligen synd om barnet som är så oälskad av alla...... förutom mamma förhoppningsvis
    Ge konkreta exempel på sätt TS beskrivit att hon behandlat barnet dåligt och gjort allt för att få honom att inte trivas i hennes hem. (TS äger huset och bor där och kallar det således för sitt hem.) Jag har också föjlt hennes trådar och inte sett det du beskriver. Däremot har det varit en massa antaganden och spekulationer som verkar få ett eget liv. Någon påstår något och 3 inlägg senare har det blivit en "sanning" som TS ställs till svars för. Och hur får du det till att barnet är "så oälskat av alla...förutom mamman förhoppningsvis "? Om du följt TS trådar, var står det att pappan inte älskar sitt barn? Och mammans roll. Du verkar ha missat att mamman inte orkar med barnet hon heller. Barnet får alla att gå på knäna inklusive föräldrarna. En del barn är faktiskt så jobbiga - speciellt när föräldrarna stoppar huvudet i sanden istället för att söka hjälp, men det betyder inte att de inte älskar sina barn, bara att de är oförmögna att hjälpa dem på rätt sätt. Hursom haver en jävligt jobbig sits för en styvförälder. Klart det är synd om barnet, men inte för att det har en styvmamma som biter ihop irl varannan vecka och vägrar göra samma sak här.
  • AnnanAnna

    Ja alltså för mig blir det en lite absurd situation att svara på dina "punkter", jag är inte TS och så som du "förstått" saker och ting är fortfarande bara dina antaganden, inte någon sanning. Du har säkert prickat några procent rätt i något av dina påståenden, du har säkert tagit fasta på något TS skrivit i tidigare trådar och sedan lagt ihop och fått fram de slutsatser du presenterar här.
    Och ärligt talat så vet jag inte vad jag ska svara på det. Det är dina antaganden som sagt, och jag tror inte verkligheten ser ut som du beskriver den, men jag vet inte eftersom jag inte är TS.

    Och ditt inlägg är ju aningen dubbeltydigt. Å ena sidan så välkomnar du en diskussion och vill se saken ur andra perspektiv. Å andra sidan drar du massa egna slutsatser grundade på... Ja, vad? Det ÄR synd om barnet t.ex. Hur vet du det?


    goddagens skrev 2009-07-26 15:41:54 följande:
    Tack för ditt svar. Jag diskuterar gärna detta ämne. Jag håller med dig i mångt och mycket - t.ex så tycker jag också att man ska försöka se saken ur andra perspektiv, lätt att man blir färgad av sina egna erfarneheter.MEN... när det gäller ts så har jag förstått det såhär: (rätta mig om jag har fel ts)* hon HAR försökt närma sig/ta till sig "bonus"barnet i början, men hon orkar inte längre...... kanske pga att han någon form av störning/diagnos?* hon har gett upp det nu och tycker att han enbart är ett kvitto på en tidigare mkt misslyckad relation - något som aldrig borde funnits* hon tycker själv att hon behandlar honom väl - men det gör hon INTE...... jag trodde faktiskt själv att hon gjorde det tills jag läste en annan tråd om hur tjurigt hon beter sig ..* det ÄR synd om detta barn....... ts gör allt för att få honom att inte trivas i HENNES hem.... inte ens mannens hem - bara hennes verkar det som ....... jo, och deras kärleksbarn förståss....Jag tycker verkligen synd om detta barn....... det är inte per automatik synd om barn till skilda föräldrar - men i detta fall är det verkligen synd om barnet som är så oälskad av alla...... förutom mamma förhoppningsvis
  • goddagens
    AnnanAnna skrev 2009-07-27 10:47:20 följande:
    Ja alltså för mig blir det en lite absurd situation att svara på dina "punkter", jag är inte TS och så som du "förstått" saker och ting är fortfarande bara dina antaganden, inte någon sanning. Du har säkert prickat några procent rätt i något av dina påståenden, du har säkert tagit fasta på något TS skrivit i tidigare trådar och sedan lagt ihop och fått fram de slutsatser du presenterar här.Och ärligt talat så vet jag inte vad jag ska svara på det. Det är dina antaganden som sagt, och jag tror inte verkligheten ser ut som du beskriver den, men jag vet inte eftersom jag inte är TS. Och ditt inlägg är ju aningen dubbeltydigt. Å ena sidan så välkomnar du en diskussion och vill se saken ur andra perspektiv. Å andra sidan drar du massa egna slutsatser grundade på... Ja, vad? Det ÄR synd om barnet t.ex. Hur vet du det?
    Jag skrev att JAG tycker det är synd om detta barn - inte att det är en sanning i sig.
  • nika
    goddagens skrev 2009-07-27 10:59:18 följande:
    Jag skrev att JAG tycker det är synd om detta barn - inte att det är en sanning i sig.
    Nä, men du grundar din känsla för barnet på något du satt upp som en sanning i sig och det är att det är oälskat av alla. Du får tycka synd om det av vilken anledning du vill, men du har inte mycket på fötterna när det gäller det du säger du grundar dig på.

    Det är så här en "sanning" skapas på FL. Någon läser att du skrivit att barnet är oälskat av alla och du är ju mer insatt än de flesta som följt flera trådar och det verkar ju tillförlitligt och vips har vi ett oälskat barn. Det finns gott om föräldrar som älskar sina barn gränslöst men som inte får till det. De kan t.o.m själva ha de problem som gör barnen "svåra" att hantera.
Svar på tråden Ingen semester med "bonus"barnet