• Mittilvet

    Ingen semester med "bonus"barnet

    Jag har valt att inte lägga någon semester då min sambo har sitt barn sedan innan hos sig under en del av hans semester utan har styckat upp den så jag får vara med min familj utan en massa merjobb.

    Kan inte förstå de som inte har någon förståelse för att det inte är semester att ha med det barnet att göra?
    Att umgås frekvent med honom i två veckor... näe, skulle inte tro det, jag jobbar hellre.

    Tråkigt för pappan att vi inte går ihop särskilt bra men allvarligt, är det så konstigt?

    Han slukar energi och drar fram det värsta hos min sambo när han är här, varför skulle jag vilja ödsla bort surt ihoparbetade timmar för att lägga på att höra på "pappa pappa pappa pappa vet du vaaaaaaaaaaaaad" och "pappa, min gubbe leder, nej nu är jag tvåa, nej nu är jag etta, nej nu är jag trea, nej nu är jag fyra, nej nu är jag trea, nej nu är jag fyra" (konstant uppdatering i allt han gör) "pappa jag vill det, nej pappa jag vill det istället, nej jag vill det, pappa kan vi inte spela fotboll, pappa kan vi inte spela igen, pappa kan vi inte spela en gång till, pappa kan vi inte spela fotboll igen, pappa kan vi inte en sista gång, pappa kan vi inte spela fotboll" *öronen blöder*

    Jag kan inte förstå dem som inte tänker efter innan de dömer "oj, du är elak som inte vill umgås med din familj" (min familj umgås jag GÄRNA med och det är precis det jag kommer göra )

    Vi ska dra iväg med husvagn och rå om varandra och jag ser fram emot det, i lugn och ro utan störande moment.

    Som jag skrev innan, kanske tråkigt för min sambo, men han visste att jag inte hade några barn innan vi träffades och han fattade själv det beslutet, det var ingen som tvingade honom.

    Jag rekommenderar fler att ta semester så man får umgås med de man vill och inte de som andra tycker att man "måste" umgås med för att "det ska vara så"

    Kram till alla som ser fram emot sin semester, hoppas ni alla kommer trivas i erat sällskap, det kommer jag göra

    Finns det fler som valt att göra som jag, eller är jag unik?

  • Svar på tråden Ingen semester med "bonus"barnet
  • nika
    Anonym skrev 2009-07-01 11:13:59 följande:
    Ni HAR valt en man med barn, barnen har förstahandsrätt att ha sin fars kärlek och det är fanimig en pappas förbannade skyldighet att se till att den fru/sambo han väljer accepterar hans barn och är villig att leva ett "familjeliv" MED hans barn och honom.
    Familjeliv kan se ut på så många olika sätt. Varje familj måste själva få utforma sitt umgänge. Att åka på semester ihop är inte alls obligatoriskt och inte ens eftersträvansvärt alla gånger. Semester med min sambos tjejer i övre tonåren är ingen semester för mig kan jag lova. Jag har provat en gång och det gav inget att vara deras marktjänst i nästan en vecka. Har ingen lust att göra om det. De åker med honom på egen hand och då är de mer ansvartagande, eller inte. Det verkar vara ett lotteri som jag inte vill investera min semester i. Sambon får antingen ta den diskussionen eller låta bli och istället serva dem. Jag håller mig utanför deras uppfostran. Det går inte att lära så gamla hundar att sitta och om det gör det är det inte mitt jobb. Sambon får vila upp sig när han kommer hem eller på vår semester då vi delar på rätt lika på det som behöver göras. Det funkar för oss.
  • Anonym (Mammelito)
    Anonym skrev 2009-07-01 11:47:01 följande:
    Jag läser bara det som står och i förrgår 29/6 kl. 12.52 skriver TS "Min sambos misstag skall aldrig ligga mig mer till last än nödvändigt och jag kommer heller inte anpåassa mig mer än nödvändigt.Barnet hälsar på sin pappa varannan vecka i mitt hus, men ungefär där går gränsen för min "anpassning"Min sambos barn är inte viktigt för mig, det är helt och hållet min sambos last att barnet finns."
    Men om det nu är så TS TYCKER, ska hon inte få tala om det då?
    Eller måste hon tvingas ljuga för att inte lynchmobben på FL ska få frispel?
  • Anonym (varför?)

    Att det finns så många människor här ute som inte kan leva med andras barn och tycka om dom är för mig en gåta. Att inte TS man gör slut och hittar en tjej som gillar hans barn

  • Lumina

    Anonym (varför?) skrev 2009-07-01 18:27:23 följande:


    Att det finns så många människor här ute som inte kan leva med andras barn och tycka om dom är för mig en gåta. Att inte TS man gör slut och hittar en tjej som gillar hans barn
    För mig är det en gåta att det finns folk som tydligen tror att de kan begära att alla och vem som helst ska älska deras barn förbehållslöst.

    Tror inte att någon skulle tycka att en energikrävande unge som inte ens är ens egen ska bli omtyckt på vilka villkor som helst.
  • Tezz72
    Anonym skrev 2009-07-01 11:13:59 följande:
    Med en sån bonusmamma så borde pappan ta hänsyn till sina barn och omgående byta ut henne, barnen skulle helt klart må bättre av att ha bara sin pappa istället för en "sur" bonusmorsa som inte ens tycker om dom.Alla kan inte älska alla, men är det verkligen för mycket begärt av er som väljer män med barn att anpassa er till det livet det medför?Ni HAR valt en man med barn, barnen har förstahandsrätt att ha sin fars kärlek och det är fanimig en pappas förbannade skyldighet att se till att den fru/sambo han väljer accepterar hans barn och är villig att leva ett "familjeliv" MED hans barn och honom.Hur kan man sitta och kalla sin mans/sambos barn för misstag? Barnet i sig var inget misstag, det var det tidigare förhållandet som blev ett misstag och var barnet aldrig planerat så är det ju fortfarande inte BARNET som är ett misstag utan omständigheterna.
    Som vanligt är det synd om mannens barn. Inte kvinnans barn sen innan. Undrar varför?
  • Mittilvet

    Anonym (varför?) skrev 2009-07-01 18:27:23 följande:


    Att det finns så många människor här ute som inte kan leva med andras barn och tycka om dom är för mig en gåta. Att inte TS man gör slut och hittar en tjej som gillar hans barn
    Tror inte det finns någon som gör det faktiskt.
    T.o.m bioföräldrarna har svårt för det.

    Dessutom finns det faktiskt de vuxna som är såpass vuxna att de inte låter ett barn styra allt och alla även ifall de är sällsynta.
  • Anonym (trött bonusmamma)

    Först vill jag säga att jag tycker att TS är modig som vågar stå för sina känslor och inte vara anonym! Önskar att jag vågade detsamma men vill inte riskera min relation, är väll feg. du gör HELT rätt med din semester! Som ett bonusbarn själv skrev typ: som bonus vill man hellre vara med sin pappa ifred än att bonusmamman ska vara med mot sin vilja.
    Själv har jag inte riktigt bestämt mig hur jag ska förhålla mig till min 4 åriga bonus som är extreeemt krävande, ouppfostrad, trotsig och bortskämd. Men det är inte barnets fel. Det reagerar HELT NATURLIGT! Det är den klassiska bio-förälder-fällan, kantad av skuldkänslor som gjort att barnet blivit såhär. Det är föräldrarnas fel! Nu har vi ett gemensamt barn och ett till påväg. Mina täta graviditeter och mammaledigheter har gjort att jag fått mer ansvör för bonus än jag velat. Ibland känns det som om pappan "tog mig" för att få avlastning på sina veckor och hjälp med sin krävande son. Hans x har frågat min sambo om inte bonus kan få slippa dagis på våra veckor, det e ju så synd om honom när han får gå på dagis, när han skulle kunna vara hemma med mig. jag är glad att jag vågade stå på mig och säga ifrån. Har nog att göra med minsta och min tunga mage.

    I två år i rad har jag dessutom varit hemma och tagit hand om bonus för att dagis är sommarstängt på våra veckor under min havandeskapsledighet! pappan var/är tvungen att jobba från morgon till kväll på grund av nytt jobb.
    Som vuxna i en familj bör man hjälpas åt och jag hoppas att han hade gjort likadant i mitt ställe.

    jag visste inte vad jag gav mig in på när jag träffade en man med barn varannan vecka, men nu vet jag. och nu är det försent att gå. För vi har gemensamma barn.
    Och jag älskar min sambo. och jag älskar att se bonus och mitt eget ligga och brottas på golvet och skratta av lycka syskon emellan. Men jag älskar inte bonus som mitt eget. Och han skulle aldrig älska mig som han älskar sin mor.

    Men en dag flyttar barnen och då får jag min sambo för mig själv myyyys
    tills dess ska jag fortsätta att behandla barnen i familjen lika, försöka få in rutiner och regler och uppfostra alla barn med kärlek och omsorg. Och även försöka få pappan att inse att han förstör sitt barn genom att skämma bort det med presenter, godis och glass. Och att han förstör sitt barn om det alltid får vara uppe tills det däckar i soffan och slipper att borsta tänder och hjälpa till hemma.
    Men det är en kamp. Varje dag...

  • Mittilvet

    Anonym (trött bonusmamma) skrev 2009-07-04 17:44:02 följande:


    Först vill jag säga att jag tycker att TS är modig som vågar stå för sina känslor och inte vara anonym! Önskar att jag vågade detsamma men vill inte riskera min relation, är väll feg. du gör HELT rätt med din semester! Som ett bonusbarn själv skrev typ: som bonus vill man hellre vara med sin pappa ifred än att bonusmamman ska vara med mot sin vilja. Själv har jag inte riktigt bestämt mig hur jag ska förhålla mig till min 4 åriga bonus som är extreeemt krävande, ouppfostrad, trotsig och bortskämd. Men det är inte barnets fel. Det reagerar HELT NATURLIGT! Det är den klassiska bio-förälder-fällan, kantad av skuldkänslor som gjort att barnet blivit såhär. Det är föräldrarnas fel! Nu har vi ett gemensamt barn och ett till påväg. Mina täta graviditeter och mammaledigheter har gjort att jag fått mer ansvör för bonus än jag velat. Ibland känns det som om pappan "tog mig" för att få avlastning på sina veckor och hjälp med sin krävande son. Hans x har frågat min sambo om inte bonus kan få slippa dagis på våra veckor, det e ju så synd om honom när han får gå på dagis, när han skulle kunna vara hemma med mig. jag är glad att jag vågade stå på mig och säga ifrån. Har nog att göra med minsta och min tunga mage.I två år i rad har jag dessutom varit hemma och tagit hand om bonus för att dagis är sommarstängt på våra veckor under min havandeskapsledighet! pappan var/är tvungen att jobba från morgon till kväll på grund av nytt jobb.Som vuxna i en familj bör man hjälpas åt och jag hoppas att han hade gjort likadant i mitt ställe.jag visste inte vad jag gav mig in på när jag träffade en man med barn varannan vecka, men nu vet jag. och nu är det försent att gå. För vi har gemensamma barn.Och jag älskar min sambo. och jag älskar att se bonus och mitt eget ligga och brottas på golvet och skratta av lycka syskon emellan. Men jag älskar inte bonus som mitt eget. Och han skulle aldrig älska mig som han älskar sin mor.Men en dag flyttar barnen och då får jag min sambo för mig själv myyyystills dess ska jag fortsätta att behandla barnen i familjen lika, försöka få in rutiner och regler och uppfostra alla barn med kärlek och omsorg. Och även försöka få pappan att inse att han förstör sitt barn genom att skämma bort det med presenter, godis och glass. Och att han förstör sitt barn om det alltid får vara uppe tills det däckar i soffan och slipper att borsta tänder och hjälpa till hemma.Men det är en kamp. Varje dag...
    *kramar om*

    Tråkigt att pappan "uttnyttjar" din existens

    Respektlöst är vad det är.

    Gällande dagis och att mamman tycker att det är synd om barnet som behöver gå dit, har hon själv barnet hemma från dagis?

    Jag tycker du är tuff som kämpar på och är stark som ser framåt även ifall det vissa dagar kan se väldigt mörkt ut...

    Visst kommer barnet till slut sluta komma till er och jag ser samma ljus i tunneln vilket håller kämparglöden vid liv.

    Tråkigt att pappan inte kan ta hand om sitt eget barn utan att lasta över sitt ansvar på andra, hade varit en annan sak ifall du hade erbjudit dig men nu låter det inte så.

    Men man får hitta sin balansgång och jag tror du känner vad du får och inte får tillåtelse från din sambo att förvänta dig.
    Jag drillade min sambo redan ifrån start att hans barn är hans barn och om det absolut inte går att lösa något problem gällande barnet utan min inblandning så ställer jag upp vilket har hänt ett par gånger men jag tror det går att räkna på fingrarna under de 4 år vi bott tillsammans min sambo och jag.

    Så jag är övertygad om att vill en förälder klara av sitt ansvar utan hjälp så går det.

    Hursomhelst, ha det så gott och lycka till med plutt i magen (som kanske inte känns så pluttig )
  • Anonym

    Anonym (Förvånad) skrev 2009-06-29 08:59:58 följande:


    Jag blir alltid lika förvånad över hur flata papporna till dessa barn måste vara, som fortsätter att leva med en kvinna som har detta synsätt och verkligen lever efter det. Fanns det mer kurage i papporna så skulle många fler barn vara lyckliga då de slipper dessa vuxna som förpestar deras tillvaro. Kan inte förstå att papporna låter sådant här fortgå.
    Hjälper du till att hitta dom en bra kvinna då? Det är inte som så att det dryper av snygga singelkvinnor runt om i Sverige.
  • Anonym (trött bonusmamma)
    Anonym skrev 2009-07-05 08:01:16 följande:
    Anonym (Förvånad) skrev 2009-06-29 08:59:58 följande: Hjälper du till att hitta dom en bra kvinna då? Det är inte som så att det dryper av snygga singelkvinnor runt om i Sverige.
    Dessutom ska kvinnorna helst VILJA ha en man med barn sedan innan (vilket inte många singeltjejer på jakt har som önskemål på sin lista), som de sedan helst ska älska som sitt eget, offra allt för och lite till, lägga ner hela sin kropp och själ och fritid i, annars är dom egoistiska och hemska människor som förpestar barnens närvaro, enligt vissa på familjeliv... så jag tror att papporna är GLADA om de ENS TRÄFFAR NÅGON som ACCEPTERAR att de har barn sedan innan och RESPEKTERAR barnet och dess rätt till sin pappa, men för guds skull... Många har redan skrämt iväg sina nya sambos pga att de försöker lägga både ansvar, kärlekstvång och skuldkänslor på kvinnorna, gentemot bonus, och då får dom stå där ensamma sen igen....

    Jag har snart 2 små barn. "Skulle" det mot förmodan ta slut och jag skullevilja träffa en ny man... Ja självklart så skulle jag ha i bakhuvudet att det är viktigt att han kommer bra överens med mina barn, accepterar att dom finns, visar dom respekt och är snäll mot dom. Men det är MIG han ska vara kär i, Mig han ska älska och Mig han ska attraheras av. Jag är väll inte ute efter en ny pappa till barnen heller! Dom har ju redan sin pappa. Och jag är väll inte ute efter någon som ska försörja mina barn ekonomiskt, det gör jag ju själv då redan (och pappan betalar väll underhåll) och det är väll inte lämning och hämtning på dagis som jag är ute efter, barnpassning så att jag kan få lugn och ro, eller en lekfarbror som present till barnen, eller någon som kan hjälpa mig att laga deras mat, tvätta deras kläder, duscha, läsa läxor med, natta, skapa rutiner,uppfostra och göra folk av mina barn?
    Nej, det är ju inte det jag är ute efter. I så fall tycker jag att man kan säga det på första dejten! Ju mer han sedan skulle vilja engagera sig i mina barn, ju gladare skulle jag självklart bli! Men jag skulle också vara noga med att INTE skrämma bort honom, som ville ha mig trots barn sedan innan. Barn sedan innan betyder också att ens partner alltid kommer att älska barnen mest av allt och "mys-och-kel-timmarna" för det nyförälskade paret blir begränsat. Jag skulle inte låta mina barn vara trotsiga eller uppkäftiga mot min nya partner. Jag skulle heller inte lägga en massa krav och förväntningar på honom eller tvinga han till massa saker med mina barn. jag skulle se till att vi fick egen tid och en egen liten semesterresa bara han och jag. För inte vill jag väll att han ska känna att vi blev en börda i hans liv och att han hade det bättre och skönare innan han träffade oss?

    Det skumma är att jag tror att det av någon anledning förväntas mer av bonusmammorna än av bonuspapporna... Kanske är det så att bilden av kvinnor (går tillbaka i historien) fortfarande är att dom ska ha hand om barn och hushåll (och nu även en karriär på heltid) och vara "hus-moderliga" som dom som står på ett svartvitt foto med 10 barn runt om sig och tillsammans med den moderna "bonus-barn-tiden" vi idag lever i så krockar dessa två världar medans männen, nu som förr, lever lite i skym undan och klarar sig ganska bra ifrån alla anklagelser och förväntningar för att anses duga som familjefar!
Svar på tråden Ingen semester med "bonus"barnet