Zvartaliljan skrev 2009-07-12 19:22:11 följande:
Tack ni är så goa Kan säga att mamma lipat en hel del idag...när tösen skriker av smärta o tittar med en bedjande blick och säger att hon vill åka hem då brister det... Men just nu leker hon lugnt o fint...har levt på 3 isglassar idag och bad just sjuksyster om en 4e
Åhhh fy! Jag sitter också här o gråter. Jag känner igen mig så väl i det du beskriver. Anton var ju lite större när han hade det som värst (så som maia har det nu). Då skrek han sådana hemska saker som att han hatade mig, att vi slog honom, han ville hem, han ville inte vara kvar. Ja det var fruktanvärt. MEN det blir bättre!
I uppsala finns det något som heter "bajskliniken", sköterskorna här var tvugna att utbilda sig därifrån för att klara av detta. Vi fick då ett schema som vi skulle fylla i när han bajsade, hur mycket etc. Var tredje dag skulle vi ge klyx hemma om det inte kom något. Det var något av det värsta jag varit med om att behöva göra detta hemma. Här skall ju ens barn känna sig säkert o något sådant skall aldrig få ske i ens egna hem. Det är verkligen hemska övergrepp, men det måste ske. Tyvärr reagerade han allergiskt mot dessa klyx. Så vi var tillslut tvugna att åka in var tredje dag o ge vattenlavenemang istället på barnkliniken.
Efter några veckor så här och med ständig hjälp av lekterapin. Började han sedan att bajsa på toaletten. Han var då 5 ½ år och äntligen blev det okej. Någon månad ytterligare så fick han movicol och nu klarar han sig superbra. Bajsar 1-2 gånger om dagen på toaletten. Visst är han hård i magen, men han är inte rädd, han klarar av det.
Vår läkare pratade om outvecklad endtärm. Tyvärr visar svea samma tendenser på hårdmage. Men hon bajsar på pottan så det går riktigt bra.
Hoppas att min historia kan hjälpa dig lite. Stor kram!