Tringeldrama

skön svenska härinne..

Ta det lugnt till barnet är fött visa honom vilken mogen och kärleksfull och stöttande flickvän du är beröm honom för hans insatser... gör inte så att han blir irriterad på dig och tröttnar utan var ett stöd... så hade jag gjort om jag varit du.. Sen när barnet är fött så får han ju kräva ett dna test eller något för att säkerhetsställa om han är pappa eller ej och då kan du avgöra var du vill ha gränserna...

Diskutera med honom lugnt och sansat och förklara när du känner att du inte mår bra och liknande... försök vara så tydlig som möjligt ...  Och förklara vad han kan göra för att stötta och fråga hur han mår och försök stötta varandra...

Så hade jag försökt gått tillväga.

Jag har suttit i samma sits själv med min nuvarande sambo som jag snart varit tillsammans med i 2 år. Hon dumpade honom i början av graviditeten på grund av att han sa att han inte ville ha barn eller var mogen för det just då. Vi blev tillsammans när hon var i ca 6 månaden. I början var det jätte svårt, speciellt när barnet hade kommit så började jag stortjuta på jobbet och var ganska svartsjuk av mig i början då jag inte var insatt i deras relation. Men nu har jag vant mig! Han åker dit några gånger i månaden, då det endast är då han får träffa sin dotter och jag är helt okej med det, känner inte minsta svartsjuka längre. Jag fick varken träffa dottern eller mamman förrän hon var 1 år men efter det har jag lagt all min oro på hyllan och VILL att han ska åka dit och träffa sitt barn. Nu är jag själv snart i 14de veckan och vi ska få en liten knodd tillsammans. Jag hoppas till och med på att få en hyffsat god relation till hans ex, eftersom barnen faktiskt blir halvsyskon.

Men allt är ju olika hur man är från person till person, men jag är definitivt den svartsjuka typen! Jag har förstått nu för länge sen att han vill inte ha sitt ex, bara sitt barn. Antingen går det över med tiden eller så kommer du irritera dig på det hela tiden.. Det känner du bäst själv. Jag trodde inte jag skulle stå ut men jag blev van till sist. Och nu känns det faktiskt inte ens lite jobbigt längre. :)

Å andra sidan är du vääldigt ung även om jag själv kommer bli en ung mamma. Så det är kanske inget jag skulle rekommendera även om det KAN fungera.

Ja svenskan är bedrövlig detta "tringeldrama". Likaså allt annat... du ifrågasätter varför han är glad när han har kontakt med exet och varför han vill närvara vid förlosningen??!!!! Finns du eller? De flesta normala människor är glada över att de ska få barn och att då vara sur mot den andra föräldern skulle vara rätt korkat. Att missa en förlossning likaså.
Du anser på fullaste allvar att han skulle värdesätta dig i detta? Varför då? Du anser att du ska vara med i olika sammanhang,mot mammans vilja,det är riktigt sjukt faktiskt.
Vad har du för rätt att kräva det?
Sorgligt att du anser dig vara viktigare än ett barn och dess föräldrar.
De kommer att vilja försöka igen och då ska du hålla dig borta enligt mig.

Har bara läst TS.

Fy vilken jobbig situation, jag hade blivit jättearg! Vet inte mamman att det är han som är pappan så tycker jag inte att hon ska kräva en massa saker. Fråga din sambo vad han vill med detta? Om han är redo att axla en papparoll som kanske inte ens är hans. Att han ska vara med på förlossningen tycker jag låter jättekonstigt, jag hade ställt ett ultimatum där (svartsjuk som jag är) för det är inte okej enligt mig, hade det varit säkert att det var hans barn så fine, men nu är det ju inte det :/

Anonym (Krilla1981) skrev 2009-07-31 20:13:24 följande:

Men vem vill chansa? Klart han vill vara med! Hur förlåter man sig om man tackat nej för en bruds skull och man är pappan då är det väl snaran som gäller sen?
Jag tror många övervärderar sig sig,men eftersom grubblet kommer så är det väl uppenbart att barnet och mamman är viktigast.Köp läget,om jag vore tjej så inte fan blev jag ihop med en snubbe med bulle i ugnen..skratt

Vilka elaka svar du fått! Gör det som känns bäst för dig. Känne du dig mogen nog att ge dig in i denna sitautionen så gör det, känner du dig osäker och inte alls mogen strunta hellre i det. Ni har inte varit tillsammans så länge vilket är till fördel just i denna situationen!

Hoppas allt löser sig TS!

du är bara 17år, tror du att ni kommer vara ihop hela livet eller? ähh dumpa han o skaffa en ny, det finns så mycket snyggingar där ute så du behöver inte haka upp dig på en än

passa på att träffa någon som inte har barn så "slipper" du vara styvmamma vid 17 år