behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Ja visst kan de vara så otroligt krävande! Min dotter sa idag att hon tyckte att jag och lillasyster kunde bli påkörda av en bil och bli döda av däcken! Och det var bara för att jag sa att vi måste gå hem från lekplatsen. Hon slåss och skriker flera gånger varje dag för att jag säger nej till ngt, eller bara för att hon är trött och sur. Hon säger ofta argt: jag tycker inte om dig mamma! Eller: du är inte min kompis! Men lika ofta kommer hon och säger förlåt och kramas. Men ganska snart är hon arg igen...

Åhhh tack, började snart fundera på att ringa om hjälp ang min dotter som är 3,5 år.

Verkar aldrig nöjd, humöret vänder snabbt upp & ner. Vill bestämma allt. Igår sa hon massa elaka saker & det brukar hon inte göra, hon var extra trött igår & hade inte träffat mej sen hon kom hem från deras pappa. Men ändå. suck.

Jag har alltid varit emot att "stänga" in dem på sina rum för där inne ska det inte vara nått straff ele så, där ska de sova & leka. Funderar på en naughtycorner ele skämsplats som de har på nanny. Men nån gång har hon fått gå in på sitt rum ele rättare sagt så bar jag in henne för hon var helt utom sej.
Hon slåss inte mycket ele så, men skriker & gråter.

Lika snabbt kan hon vända och säga " mamma vet du, jag älskar dej" & kramas & pussas.

Som sagt är väl bara att välja sina strider & finnas där för henne, för det är säkert lika jobbigt för henne. Men svårt ibland att tänka så.

Har också lite problem med vad jag ska göra just när hon slåss/skriker. Har testat ett tag att bära in henne på hennes rum, men hon springer ut direkt (och fortsätter) Så vad gör ni andra för att få slut på ett sånt beteende? Det kan vara att hon gör nåt dumt mot lillasyster, att hon drar mig i kläderna jättehårt/slåss eller att hon skriker så högt hon kan. Jag brukar hålla henne och sätta mig framför henne och säga Nej! men hon bryr sig inte.

Alltså. Det är ju väldigt konstigt att inte fler fyraåringar adopteras bort. Eller att det inte finns en psykisk diagnos som heter "utmattning till följd av fyraåring i hushållet".

De är hemska, helt enkelt. Min fyraåring fyller fem i juni och har varit såhär i ett år. Vissa perioder är bättre, vissa är sämre men ändå - ett år!

Nu sitter vi och tittar på Emil i Lönneberga och jag bara önskar att jag också kunde jaga in mitt barn i snickerboa och låsa in honom där. (Jag skämtar alltså)

Här finns en till 4 åring som lever rövare till och från om dagarna. Fast det som är jobbigast här är att han inte slår på andra utan på sig själv när han blir arg, vi försöker förklara att man inte gör så men han fortsätter ändå.

Vet inte var han fått det ifrån att han ska slå sig själv när han blir arg och vet inte hur vi ska få bukt med det heller.. Ska på samtal på dagis nästa vecka och tänker höra om han gör likadant där..

Oj här hittade jag en tråd som jag så länge letat efter.....

Vår dotter blir 4 nu i december och är helt upp och nervänd... äter inte, gråter för minsta lilla och så fort vi säger minsta negativa så blir hon skitsur och springer in på sitt rum och tycker synd om sig själv...
Jag som redan har en massa hormoner i mig pga graviditet blir ju som vanligt mest utsatt för detta... jag får upprepa mig flera ggr för att hon ska höra vad jag säger... näst intill bli förbannad för att hon ska lyssna osv... medans hennes pappa bara kan säga en gång o d e så bara...
Varför är det för d mesta vi mammor som åker på skiten?
Har börjat fundera på om det börjar bli uppenbart för henne att hon inte ska bli ensam i familjen längre fr.om i höst så det är därför hon är så himla upp och ner eller är det helt enkelt den så omtalade trotsen som gör sitt?

Jag skäms oxå inför grannarna kan jag säga och jag känner att jag knappt vill visa mig ute snart för d känns som dom tycker att jag misshandlar mitt barn när vi skriker på varann som händer mer än en gång om dagen...

Vad gör man? härdar ut?

Har en två åring som bara är "too mutch" men min 4 åring är (relativt lugn). Det är tvärtemot mot allt, vill inte ha kläder, inte byta blöja, inte äta mat, inte inte nej nej nej... sen är hon tidig motoriskt och HÖGLJUDD o ENVIS redan som nyfödd. Inte ha napp, bara amma inte äta mat inte sova osv. Nu är hon i en trotsperiod och hon är urjobbig!

Vi går inte på restaurang, jag utsätter mig inte för det! Åker vi o handlar så är det med livet som instats (nästan). Detta ställer rätt stora krav på min stora tjej som är 4år, känns inte rättvist mot henne, men vet inte hur jag ska göra riktigt. Man måste ju handla emellan åt, ta på sig kläder och åka till dagis. Å andra sidan är 2 åringen också välidgt go när hon är go, antingen eller liksom, aldrig lagom... hujueda mig!