behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Hur länge ska denna trotsen hålla i sig egentligen?! Min dotter har ju fyllt 5 år nu. Sen när hon är 6-7 år då är det ju "lilla tonåren" trots. Det verkar ju inte finnas något slut på det hela.
Igår hade vi en rätt bra dag iaf och det är jag glad för, men det berodde nog mest på att vi var ute hela dagen lång. Inte alltid jag kan vara det.

Skönt att denna tråden finns så att man kan skriva av sig till er som går igenom samma sak. Känner mig inte så ensam längre.

Igår hoppade han sönder en mammut stol för att han inte fick glass till frukost!
Stolen knäcktes i sitsen och benet vek sig, han slog sig ju såklart.
Tyckte att vi skulle laga stolen med tejp och blev om ännu ännut mer förbannad när jag sa Nej, tyvärr den får vi kasta.

Verkar som om hela barndomen är ett enda trots ju...

Har en son på 5 år som är helt knäckande stundtals, dels är det väl trots och dels är det väl att han nyligen fått ett syskon. Han behärskar hela registret; sparkar, bett, slag och så kan han spottas också, t om i ansiktet!

Enl BVC är det ett friskhetstecken Ett sjukt jobbigt friskhetstecken... Skönt att man inte är ensam iaf..

Härlig tråd! Ja vad gör man med sin lilla/stora 4,5 -åring??? Här gnälls det hela tiden:

Sen har han ju förmågan att bli döv när det passar honom... Ibland hör han en inte förrän man tar tag i honom och tittar honom i ögonen. En favorit är att han gör något dumt som jag just har sagt till hans storebror att inte göra, typ: Storebror står och hoppar på en gammal rutten planka med spikar. Jag säger åt storebror att sluta för det kan vara farligt. 3 sekunder senare gör lillebror exakt samma sak - och jag får säga till även honom... Det blir liksom dubbel negativ effekt!!! Detta händer hela tiden - giv mig styrka

Haha,  Fia74 "förmågan att bli döv". Det har min pojke också!
När han får sina jag-hör-vad-du-säger-men-jag-vill-inte-lyssna-stunder så påminner jag snällt om att tanten på barnavårdscentralen faktiskt sa att han hade jättefina öron som funkade väldigt bra

Utöver att han inte lyssnar så är det gnäll, bus, tjafs och dumheter mest hela tiden. Det finns liksom ingen hejd. Och nu är han så stor att han VET att han gör sånt han inte får. Det är ju skillnad på en ettåring som råkar ha ner en blomvas, men en fyraåring vet mycket väl var gränserna går.

Min pojke är dessutom väldigt mammig just nu. Är det fler som är det? Mamma ska lägga mej skriker han på kvällarna och jag känner att där flög min egentid sin kos. Pappan brukar försöka men då gråter och skriker han tills han somnar av utmattning i princip och det är ju inte så mysigt. Jag brukar säga att ja, jag kan lägga dig men då blir det inte någon bok, då ligger jag bara bredvid dig. Det funkar ibland men inte alltid.

En annan grej är om något blir fel, man häller i filmjölken före flingorna eller råkar ha för mycket tandkräm på tandborsten. DET BLEV FEEEEEEEL skriker han då och jag svarar att oj då men det gör inget, det fixar vi. Får till svar att NU ÄR DET FÖR SEEEEENT och sen tar det sin lilla stund att avleda och få honom att lugna ner sig. Antar att det också hör till åldern. Underbara fyraåring!

Då har man då gjort om lekrummet, med lackhyllor för lättare förvaring, koja med piratmotiv, gardiner med piratmotiv och hyllor till snickarlådor, satt upp tavlor med traktor och bokstäver och fixat och donat. Kändes mkt bra när jag lämnade rummet.

Men så hämtade jag gossen då... det första han sa var "Nej, mamma detta är inte fiiiiiint alls...Så gick han gråtandes där ifrån.

Nu är jag ställd...han sitter i soffan och skriker och sparkar att det var hans rum.
Så fort jag närmar mig för att prata så vrålar han..

Vad gör man liksom?!

Nu har jag bara läst TS, och har en son på 2½ som har liknande trotsbeteende.. Jag fick också nog en kväll och slutade i tårar... Då bestämmde jag mig för att ta tag i situationen så jag ringde faktiskt till BUPs rådgivningstelefon och fick jätte bra hjälp, vi fick superbra råd om hur man själv ska ändra sitt beteende mot barnet och göra i visa trottssituationer osv.... Nu har han äntligen börjat lyssna och gör som man säger., vist med några undantag, men över lag..
Så testa ring BUP...

Härligt!! Har en tös på 3½ år och är också i trotsåldern känner igen allt det som alla skriver!! Hahaha när skall det sluta ...... Ja det är bara att bita ihop !!!

Kan bara hålla med om det mesta som skrivs. Har en kille som fyller fyra i september som varit mer eller mindre i trotsåldern i 2 år nu, och lillebror som snart fyller 2 år har också nyligt kommit in i sin första trotsperiod.

Konstigt nog har jag mer tålamod och överseende med den lillas trots för nu tycker man det ändå är lättare saker att hantera som tex vill ej klä sig, kan själv, inte borsta tänder, bråk om leksaker, matkaos etc. Stora är svårare; Mer gnäll och mer provoserande´och argumenterande. Tjafs och bråk om allt..

Det enda som dock jag anser förbättrar situationen är att jag håller mig lugn. Och det är en svår utmaning! Varje dag känns det som om det ska koka över och det har det gjort flera gånger och då slutar det bara med att man beter sig som 3 år själv och man har dåligt samvete för självklart ska man ju veta bättre och att det inte förbättrar situationen ett dugg om man brusar upp själv.

Efter en ensam-helg borta från barnen bestämde vi oss för att det enda vi skulle göra var att hålla oss lugna. Välja vilka fajter som är viktiga som att inte slåss, borsta tänder.. Många andra saker har vi försökt avdramatisera och inte bry oss så mycket om det inte sker på det sätt "vi tycker". är barnen nöjda och snäll med varandra värderas det högst. Jag försöker nu att tjata mindre och agera mer. Göra det som ska göras oavsett om de protesterar eller inte och hålla mig lugn.. Bråken och gnället och utbrotten går fortare över och blir oftast inte lika stora. Och jag som mamma mår bättre. Tror att om jag kan hålla mig till planen kommer barnen också att lättare komma igenom sina trotsperioder.

Tips och råd behövs!