• Flickan och kråkan

    Inte så tidiga barn

    Hej hej!

    Jag har en liten gullig kille på 20 månader....som inte är så tidig med något egentligen....och som gjort saker i lite märklig ordning.

    Han tog tid på sig att bli stadig i nacken. Vågade sätta honom i bumbon när han var 4½ månad. Lustigt nog började han sitta själv, om än oerhört vingligt och korta stunder strax efter halvåret. Satt rätt stadigt vid 8 månader. Rullade till rygg vid 6 månader + 3 veckor och till mage vid 8 månader. När han var drygt 8 månader började han resa sig upp i soffan om man satte honom i rätt position så att säga. Ta sig någonstans själv gjorde han först en vecka innan han blev 9 månader. Då började han gå i soffan längst med soffryggen. Ett par dagar efter det började han krypa. Därefter hände inte så mycket tyckte vi....han förfinade sin krypteknik och kröp, kröp, kröp och kröp. Inte minsta intresse av att gå längst med möbler eller gå när vi höll i hans händer. Reste sig mot allt och inget gjorde han men skulle han förflytta sig blev det via knäna. Började plötsligt gå själv när han var drygt 15 månader. Idag småspringer han och har börjat klättra uppför stegar på lekplatsen etc. Druttar över ända titt som tätt.

    Maten har vi kämpat lite med också. Tog ett bra tag innan han klarade av bitar. Äter själv med händerna sedan han var 1 år, men har fortfarande stora problem med sked. Inga problem att stoppa i en matfull sked i munnen, men får inte till det här med själva uppskopandet. Svårt med att gräva i sanden med spade också så det är väl helt enkelt något motoriskt han inte riktigt behärskar ännu. Dricker utan problem ur vanligt glas.

    Talet låter också vänta på sig. Han förstår bra, men säger i stort sett bara mamma och pappa (babba)....lite egna djuläten har han också.

    Finns det fler därute med barn som inte är så tidiga som vill dela lite spridda tankar ? Det är inte så att jag oroar mig, vi är ju så vana....han har aldrig varit direkt i tid eller tidig....men ibland (=igår ) blir jag så trött på allt jämförande. Fick höra flera gånger igår när vi träffade föräldrar till jämnåriga barn att: "Ja, är han inte lite ostadig?", "Kan han inte....ännu?!" etc. etc.

    Nej, jag vet att min kille inte svingar sig i lianer eller reciterar shakespeare, och det behöver ingen berätta för mig, men han är en otroligt gullig kille som hela tiden söker kontakt med både barn och vuxna....varför inte bara se honom som den han ÄR....visst, försiktig och för tillfället frustrerad över att ingen förstår vad han vill ha sagt (ja, mamma och pappa förstår ju ofta vi känner ju honom och vet vad hans ljud och gester betyder....men självklart inte alltid vi heller), men en omtänksam och nyfiken skrutt som gärna betraktar vad som händer runt omkring honom....och efter ett tag prövar han också...om han vågar

    Älskar böcker och att pussla

    Finns det som sagt andra underbara barn där ute som helt enkelt inte är så tidiga ?

  • Svar på tråden Inte så tidiga barn
  • TvåTrollungar

    tycker inte din son är för det minsta sen, kanske inte tidigast men absolut inte sen! väldigt normal om man jämför med alla bebisar utanför FL! min 7,5 månaders är "tidig" men o andra sidan hur bra är det? hon slår sig och slår huvudet varje varje dag så vi måste ha lekhjälm på henne nu!

  • Flickan och kråkan
    TvåTrollungar skrev 2009-08-26 11:11:05 följande:
    tycker inte din son är för det minsta sen, kanske inte tidigast men absolut inte sen! väldigt normal om man jämför med alla bebisar utanför FL! min 7,5 månaders är "tidig" men o andra sidan hur bra är det? hon slår sig och slår huvudet varje varje dag så vi måste ha lekhjälm på henne nu!
    Nej, jag vet han inte är "onormalt" sen, men han tar saker med en gnutta ro om man säger så och har aldrig "klarat" BVC:s-kontroller. Skönt bara att ibland samtala med andra som inte heller har barn som springer omkring och pratar i flerordsmeningar innan de är ett år. Jag har verkligen inget emot att andra barn är tidiga och att deras föräldrar är stolta över det....inte min son heller....barn leker jättebra tillsammans och har roligt oavsett.....eftersom de inte bryr sig om varken sin egen eller andras utveckling. De bara ÄR och är glada . Vore trevligt om vi vuxna kunde se på saken på samma sätt . Jag är lika glad och stolt över min son oavsett....det hänger liksom inte ihop med vad han presterar. Världens gulligaste storebror är han i alla fall .
  • otålig78

    Min son ålade vid 8 månader men inte kom upp till sittande förrän han var 1 år samtidigt som han började krypa "ordentligt", ställde sig upp vid 10 och började gå längs med möbler efter ca 2 veckor. Han är 18 månader nu och inte börjat gå själv än men han klättrar som en apa... pratar inte mycket heller...
    hmm helt underbar!

  • Flickan och kråkan

    otålig78:

    Skulle gissa att det är en hel del frustration hos er med då....eller tar din grabb det hela med jämnmod ? Jag tyckte att det var så skönt när han började gå själv. Vi hade en riktig solskensperiod ett bra tag. Livet lekte liksom, tyckte han....och han var glad och nöjd bara han fick gå .

    Vad gäller klätterapor....vår pojk är väldigt försiktig av sig....vill gärna, men nej....lite otäckt själv......VRÅÅÅÅÅÅL (= mamma, hjälp mig!), mamma hjälper inte omedelbart (tänker "försök du själv en stund")....VRÅÅÅÅÅÅL = avgrundsgråt. Han har börjat klättra lite nu....försiktigt upp på stora stenar etc. någon stol och så.....kanske....nej, tror inte jag vågar. Trappstegar och stegar upp till små rutchkanor m.m. på lekplatser har blivit väldigt kul. Han hänger gärna med andra barn, men står oftast bredvid och tittar på....jättenära....och känner lite på deras saker eller gör något litet med dem....men tittar gärna bara på.

    Lite samma sak med pratet. Han vill så gärna visa och berätta om saker han sett. Springer fram till alla vi möter, pekar hysteriskt och skriker "eeeehhhhh" i olika tonlägen beroende på vad det är för något.....och ingen förstår. Vore trevligt med något litet ord förutom mamma och babba...."titta" kanske .

    Vad gillar din pojke att göra? Vår är fortfarande rätt nöjd med att bara gå och småspringa omkring ute...titta på någon blomma etc. och plocka giftiga bär . Hopplöst efter sommaren med smaskiga hallon, vinbär etc. Stenar är hobby nummer ett. Plockar, bär, plockar, bär.....vi har en enorm stensamling hemma.....vägrar att släppa dem och lämna dem ute. Inomhus är det katruller och andra köksgrejor som gäller....så länge de låter högt när man slår ihop dem eller slänger dem i golvet. Pussel och böcker är också väldigt roligt.

    Det där med det egna ätandet orkar jag inte riktigt ta tag i nu. Jag är glad om han själv vill föra skeden till munnen om jag har skopat upp mat på den innan. Vi har en lillebror på 4 månader nu med så orken tryter ibland....och man orkar inte med att varje måltid ska bli en kamp....han behöver dessutom äta ordentligt. Liten lättviktare har vi.

    Blev nästan tokig igår på en förälder som hade en jämnårig son som ja....var väldigt mer aktiv än min (tidig, inte bara ur FL-perspektiv) och pratade glatt. Pappan undrade om han inte var lite klen.....

    Har inte folk bättre saker att lufta?

  • FrökenFreja

    Alltså, man får ju JÄMT höra av andra när ens barn är sen i utvecklingen!
    Vår dotter började inte gå förrän hon var 20 månader och vi fick många blickar och påpekanden om det. Jobbigt! Det gör ju också att man börjar oroa sig massor!

  • Flickan och kråkan
    FrökenFreja skrev 2009-08-27 10:51:01 följande:
    Alltså, man får ju JÄMT höra av andra när ens barn är sen i utvecklingen! Vår dotter började inte gå förrän hon var 20 månader och vi fick många blickar och påpekanden om det. Jobbigt! Det gör ju också att man börjar oroa sig massor!
    Det är ju rätt förfärligt egentligen....vad vill folk uppnå med det????....eller är det bara ett sätt att förhöja sig själv genom att nöjt konstatera att andra är "sämre"....känns som om man borde hitta bättre måltavlor än barn då tycker jag....om man har det behovet.

    Träffade en pappa för en månad sedan som var på lekplatsen med sin son...ettåring som inte gick utan kröp omkring. Min pojke gick, nyfiken och intresserad som han är, direkt fram och till honom. Vi utbytte den vanliga artighetsfrasen med namn, sedan sa pappan: "Ja, jag ser att din pojke i alla fall går". Antar att han trodde min son var yngre. Han är ju inte så stor bara 80 cm och 10½ kilo. "Ja", sa jag och frågade hur gammal hans son var. Han var som sagt ett år. Då sa jag att vår kille var 19 månader och att han inte hade börjat gå förrän han var 15½ månad så han kröp också bara omkring när han var ett år. Pappan mjuknade så oerhört fort och verkade bli helt lycklig. Glatt berättade han att deras son inte börjat krypa förrän han var 11 månader och att de oroade sig...alla andra kröp ju mycket tidigare och gick etc.....ja, du vet ju visan.

    Ledsamt att det ska bli så viktigt. Någon slags prestigefråga.
  • otålig78

    Hej igen!
    Min son är rätt nöjd med att krypa runt än så länge så vi får se om han nån gång börjar gå skämt å sido, han börjar på dagis nu så det kommer säkert snart när han upptäcker att andra barn når snabbare till alla leksaker. Annars så är det mest vi som är rätt trötta på att behöva bära så mycket (det blir ju mer i genomsnitt än andra som går). Tur att han är liten, väger ca 10 kilo.
    Han är ju rolig, han vågar klättra på nästan allt men vågar inte släppa taget och gå själv. Annars är han ganska försiktig och blyg som person. Ganska lugn och är nöjd med livet. Älskar (tyvärr) titta på tv och speciellt Dora! Men vi läser så klart mycket böcker och han har börjat intressera sig för pussel med. Plocka bär är också kul. Det verkar som varken din eller min är speciellt vilda.
    Lite jobbigt med samlandet av stenar, min lilla har inte börjat med det än. Får hoppas att vi slipper.

    Igår märkte vi att han säger MERA (eller Meja ).

    Rockergirl:
    Kul att det finns andra barn som börjat gå lite senare

  • FrökenFreja
    otålig78 skrev 2009-08-27 15:01:35 följande:
    Hej igen!Min son är rätt nöjd med att krypa runt än så länge så vi får se om han nån gång börjar gå skämt å sido, han börjar på dagis nu så det kommer säkert snart när han upptäcker att andra barn når snabbare till alla leksaker. Annars så är det mest vi som är rätt trötta på att behöva bära så mycket (det blir ju mer i genomsnitt än andra som går). Tur att han är liten, väger ca 10 kilo. Han är ju rolig, han vågar klättra på nästan allt men vågar inte släppa taget och gå själv. Annars är han ganska försiktig och blyg som person. Ganska lugn och är nöjd med livet. Älskar (tyvärr) titta på tv och speciellt Dora! Men vi läser så klart mycket böcker och han har börjat intressera sig för pussel med. Plocka bär är också kul. Det verkar som varken din eller min är speciellt vilda.Lite jobbigt med samlandet av stenar, min lilla har inte börjat med det än. Får hoppas att vi slipper.Igår märkte vi att han säger MERA (eller Meja ).Rockergirl:Kul att det finns andra barn som börjat gå lite senare
    ja och det är ju faktiskt OK att de börjar gå senare! Hur gammal är din son?
  • BejbyBoo

    Hej!


    Nu är ju min dotter betydligt yngre än era, 8 månader imorgon, men har redan upplevt det ni skriver. I flera föräldragrupper som jag umgås i så är det ett ständigt jämförande. "Jasså, kryper hon inte än?" "Mitt barn säger mamma, pappa och titta!" osv osv.
    Min dotter rullade förvisso runt ganska tidigt och har suttit stabilt sedan 6 månader. Men sen har det varit lugnt. Hon har i över en månad försökt börja krypa, men hamnar bara på mage och blir galet frustrerad och hon står inte på alla fyra mer än ett par sekunder innan hon drattar i backen! Gå i gåstolen gör hon dock glatt!
    Prata är hon inte i närheten av!
    Jag själv är inte stressad över det här. Herregud, hon är ju bara 8 månader. Men när man är med andra och det ständigt påpekas vad alla andra kan (och därmed indirekt påpekar vad någon annan inte kan) blir jag så irriterad. Dels på andra för att de inte kan sluta jämföra, dels på mig själv för att jag låter mig påverkas och bli stressad av det!
    Älskade dotter, du får mig att vilja vara en bättre människa.
  • Spättan i Midgård

    Vår son är nog lite yngre än era barn (10månader), men oxå lite sen med saker och ting... Han började åla sig fram när han var 9½månad, men han har ännu inte en tendens till att vilja ställa sig upp mot möbler t.ex. När han står upp och håller oss i händerna står han bara helt still, inte ett försök till att försöka gå...
    Och läser man vad många andra barn i den åldern här på FL verkar kunna, så blir man nästan orolig att det är något fel på honom... 
    Men jag försöker trösta mig med att alla barn är olika... 

Svar på tråden Inte så tidiga barn