Inte så tidiga barn

Ett barn till som inte är så tidigt! Det mesta tycks dock ske inom det "normala" spannet, men alldeles i sluttampen på det.
Utom detta med att vända sig - det kunde han inte förrän han var 8 månader. Och det kändes lite bekymmersamt.
Nå, vi fortsätter framåt i sakta mak!

Jag kan väl vara med på ett litet hörn... Min kille på 18 månader kommer INTE klara sig kontroll, även om han är framåt på det motoriska. Han är väldigt "egensinnig", gör allt som han själv vill, och är inte alls intresserad av pyssel. Så otroligt stor skillnad mellan honom och syrran i samma ålder! Pratar gör han inte alls, han säger ev mamma men inget mer. Har precis börjat gilla böcker nu, men det måste hända mycket i dem så vi har typ fyra stycken som går an. =) Han pekar inte ut nåt, lyssnar halvdant när vi säger nåt, och jag vet faktiskt inte riktigt vad han förstår och inte. Lite som storasyster NU. Hon slutade utvecklas i talet när hon var typ två, och har precis kommit igång nu när hon är tre. Pratar fortfarande mycket otydligt och förstår nog en del men är inte så särskilt intresserad av att lyssna på vad vi säger. =)

Vilken intressant tråd.
Har själv en son som inte är tidig med det grovmotoriska. Kan vid tio månader inte åla, krypa, resa sig upp till sittande eller stående. Kan inte heller vända sig från rygg till mage. Han kan stå ganska stadigt med stöd, men inte mer än så. Och sitter gör han ganska stadigt, men det är inte så att jag vågar lämna honom, eftersom han inte kan ta emot sig riktigt när han plötsligt ramlar bakåt. Men jag är inte alls orolig och inte BVC heller. Skulle det vara något som är "fel" i utvecklingen får man säkert hjälp vad det lider i alla fall.

Jag får uppfattningen om att BVC mest kollar för att få en uppfattning om vad barnen kan på kontrollerna. Det är liksom inget test man ska klara. Barn är nog olika tidiga på olika saker. Endel barn kanske inte är så rörliga i kroppen, men då rör det sig säkert mycket mer i huvudet istället. Som någon sade om min son härom dagen. -Det är klart att han inte kan krypa, han har ju fullt upp med att prata istället. Vilket kanske stämmer, jag tror att han "pratar" mycket, men inget som går att begripa. Han har ett fint pincettgrepp (tycker jag ) och slår klossar mot varandra, även om han hellre stoppade klossarna i munnen på BVC-kontrollen.

Det enda som jag tycker är en nackdel med att han inte är så rörlig, är ju att han missar en massa roligt, kan jag tycka, men å andra sidan vet han ju inte vad han går miste om ändå.

Min dotter är snart 8 månader korrigerad. 

-Hon sitter men  har inte balansen ännu, ramlar bakåt ibland. Så man måste sitta med henne.
-kryper inte men ålar baklänges. Ser ut som hon gör armhävningar ibland så hon    funderar nog på hur hon ska göra för att komma framåt .

-Kan vända sig från mage till ryggläge men inte tvärtom.
 Hon "pratar" i princip hela tiden från det att hon går upp på morgonen till att hon somnar. Idag sade hon pappa eller så ville jag att det skulle vara så- Kanske bara var något tvåstavigt som liknade det.

Iallafall så är hon en glad tjej fast hon inte har kommit så långt i utvecklingen.

Nu har vi varit till en sjukgymnast som trodde att sonen nog har en lindrig cp-skada som gör att musklerna på baksidan av benen är för spända och att han därför inte kan sitta så bra och därför han går på tå mm. Han hade väl inte den bästa starten i livet med syrebrist och så, så vi börjar också luta åt att så är fallet.... Får se läkarbesök & sjukgymnast på torsdag. Vi får se vad de säger då.

Det som är den svåra gränsdragningen är att antagligen blir habiliteringen av skador/handikapp bättre ju tidigare man startar, men spannet för vad som är "normalt" är ju jättestort. Det vi kan tycka är mest synd är att när BVC verkligen agerar (skickar en remiss) så tar det flera månader innan man får komma till barnavd. på sjukhuset. Flera månader för en ettåring är ganska mycket.

Hej.
Jo, väntetiderna i vården är jobbiga.
CP-skador är ju en otroligt laddad diagnos att ta till sig. Det är ju allt från helt hjälplösa personer till personer där man knappt märker av det alls. Men det måste vara en jobbig diagnos att ta till sig och framförallt berätta för andra.

Har du fått någon bra sjukgymnast? Jag antar att det kan vara en ganska avgörande parameter för att få ett bra träningsprogram.

hej. min ettåring är ganska mycket bebis.

när han var 9 månader började han åla. strax därefter ställde han sig upp och gick på knäna, SEN kopplade han hur man kröp. började ställa sig i sängen strax innan 10 månader och har sen dess gått i sidled runt möblerna varv på varv på varv...

första tanden kom när han var 11 månader. han gillar inte om det är bitar i maten om det inte är väldigt mjuka bitar, så det blir mycket pasta... det enda jag har sett honom stoppa i munnen själv är frukt, ska han få i sig något mer rejält måste jag mata honom.

men han är en glad liten pajas och jag känner mig inte så orolig, hade varit mer orolig om han hade ställt sig upp och traskat iväg vid typ 9 månader. :)

Ja, det är nog värre att berätta för andra eftersom "ordet cp" är laddat. Men vi försöker väl bara berätta rakt av och inte gå några omvägar. Men han har ju inte börjat på dagis än, så de vi berättat för är ju sådana vi känner och inte en massa halvbekanta. Själv så känns det ju som om jag känner ju min son och vet att det inte är huvudet det är fel på och att ju faktiskt kan det och det och det och på gott och ont så är det ju en skada som inte ändrar sig, utan kan han äta utan problem eller vad det är, så kommer han ju kunna det även framöver. Det svåraste är väl att inte veta vad han inte kommer kunna. Gå sa ju sjukgymnasten att han skulle komma att lära sig, men springa, cykla, simma osv...? Tydligen ska man efter man fått en diagnos få komma till habiliteringen som i vårt fall inte ens ligger på sjukhuset och där få träffa en ny läkare, sjukgymnast, kurator osv., så jag har ingen aning om hur de är.

Märkligt det där att det tagit sådan tid.....alltihopa. När vår äldsta var på 2-månaderskontroll misstänkte läkaren att han ev. hade ont i en axel, inget allvarligt men kunde vara möjligt, + att han inte var så stark i nacken. Vi blev remitterade till sjukgymnast och fick en tid 2 veckor senare.....och då var det ju egentligen "bagateller". Han hade inte ont i någon axel och var väl inte stark i nacken, men inte onormalt svag heller enligt sjukgymnasten. Jag tycker vårt BVC är bra när det gäller sådant. Hoppas ni får bra och rätt hjälp nu

Vår "plutt" säger fortfarande inget man begriper. Genröst 5 ord

Min son är nu 20,5 månad och har gått på dagis i 3 mån. Efter 18-kontrollen så tog vi honom vidare till en barnhälsovårdpsykolog bara för att få en extra koll på att allt var som det skulle. Hon tittade på honom, frågade litegrann och sa i princip; Ha lite is i magen. Vi kände oss lättade och tänkte att vi skulle bara ge honom den tiden han behövde.
Men då är det så att vi varit ganska öppna på dagis om vår oro för hans sena utveckling och bett dem ha lite extra koll. Vi var på utvecklingssamtal igår kväll och väntade oss i princip: Visst är han sen, men det går ju framåt. Men istället fick vi ett möte på 1 timme med 2 fröknar som typ sa att här är det nog nåt som är fel. De var så klantiga och sa så mycket dumma saker att vi är jätteledsna och oroliga idag! Har nu ringt psykologen igen för att göra en djupare utvärdering.
Det verkar som att han är ännu lugnare på dagis än hemma och de berättade en massa saker som vi inte alls kan hålla med om. Bla att han släpper en mugg på golvet men bryr sig inte om själva landningen på marken. Hemma så kastar han saker av olika föremål och tycker att det är jätteroligt om det blir ett speciellt ljud osv....
Visst är det bra att dagis bryr sig, men vi undrar vad som hade hänt om vi aldrig sagt något... Har de överanalyserat honom pga av vår oro? Eller är det verkligen nåt fel? Eller är barn bara olika och dessa kontroller borde ses över?
Fy fan vad jobbigt!