Inte så tidiga barn

Nja, om det är i antågande vet i katten...han är en riktig periodare. Nu har helt plötsligt gåvagnen varit superkul i ett par dagar, men idag började han att gnälla så fort han såg den :). Sitter och tittar på den och säger: nej, nej, nej, mamma nej!

Här en pojk till som är lite sen.. :) Han är snart 19mån.. född 13/2-08
Var sen med grovmotoriken... satt tidigt iof, vid 5.5mån, kröp vid 9.5mån.. och gick helt veckan innan han blev 1år, tog första stegen när han var 11mån, vilket inte är sent.. Men typ upp o ner för trappor o ja klättra överhuvudtaget lärde han sig för ngn månad sen..
Och talet.. :) det är inte så mkt.. säger typ titta, tack, vovov, slut och pappa ibland.. dottern började ju prata meningar i hans ålder.. :) Men men.. alla är olika.. och är inte särkligt orolig över det..

Jaha, nu har vår lille segpropp äntligen tagit upp skeden och äter alldeles själv. Sölar knappt något heller....och när han tappar något så är han snabb med att påpeka att vi genast ska torka bort det .

Varför öva med kladd, när man kan vänta tills man kan . Fast vi har ätit "lättskedad" mat här nu....blir kanske lite svårare med annat. Men kul att han överhuvudtaget är intresserad av verktyg så att säga

åh vilken underbar tråd! *lättad* denna ska lusläsas då beibis sover sött.

Har läst hela tråden och märker vissa likheter, de flesta har söner som är lite lugnare och försiktigare. Precis sådan är min son. Han är nu 18 månader och har alltid varit sen.
Igår efter att ha pratat med dagisfröken som också tycker att han är sen så gick vi hem och gångtränade ordentligt. Då gick han säkert 10 steg utan stöd, men sen vill han inte riktigt. Krypa är likson hans grej.
Äta själv gör han inte heller, han för skeden till munnen när jag ger den till honom men att skopa upp maten själv går inte. Han trycker ner handen i maten och bara gräver i den.
Pratar gör han inte heller, säger egentligen inte ett enda ord. Lite ma ma ma men inte uttalat mamma.
Men sen är han en baddare på att klättra och tar sig med lätthet upp och ner för trappor och stolar osv. Han älskar att sitta och pilla med saker och är lugn.
Har alltid sovit hela natten, ätit bra och han är stor. Är nog närmre 90cm och väger 15kg.
Vi skall på kontroll den 6/10 och läste här vad de kollar efter... Staplar klossar, nej det tror jag inte, pratar, nej, går nej... Vad är det för fel? Jag börjar faktiskt bli seriöst orolig!

Hej!

Vet inte riktigt om jag kommit rätt här, men ja tycker iallafall de e intressant de ni skriver.
Min dotter är snart 8 månader (I och för sig född 7 veckor förtidigt) men hon kan inte heller göra något än... Jo rulla runt klarar hon, men inte sitta eller krypa. Så de är kul att se när era barn gör saker, får då kanske hon gör de ungefär samtidigt. Har inga barn sen innan så jag vet inte när dem "ska" gör dem olika sakerna, men man ser andra barn i den åldern som gör en massa grejor. Samtidigt som man längtar efter att hon ska kunna sitta själv på golvet och leka, eller krypa runt, så känns de som hon blir stor så fort, vill att hon alltid ska vara min lilla bebis....

Hej igen!
Vår lille son övar så fint på att sitta genom att ha ena handen i som stöd. Sen en dryg vecka vågar jag nu lämna honom sittande (med ena handen som stöd). Är det någon annan som haft ett barn som lärt sig på detta vis? Jag hoppas ju att han inte ska behöva ha handen i som stöd i all framtid, det är ju så handikappande att bara leka med en hand. Det tycker han med och använder bägge ibland, men sällan med så bra resultat... Han är nu drygt 13 månader.

Nu var ju vår kille varken tidig eller sen med sitt sittande och han körde nog den mer traditionella vägen tror jag. Satt och ramlade sedan handfallen utan att ta emot sig....ramlade allt mindre tills han till slut satt stadigt. Det jag tänkt på dock är att de saker vår kille varit sen med, och även när man ser andra barn som är senare med saker, är att de ofta har ett lite mer sofistikerat tillvägagångssätt när de väl lär sig. När min kille skulle sitta så kunde han inte fysiskt stötta sig om han tappade balansen och kunde troligtvis heller inte mentalt tänka ut att det vore en bra idé att stötta upp sig.

Ser t.ex på lillebror som nu är 4½ månad. Han började rulla vid 4 månader. Storebror rullade ju inte förrän han var nästan 7 månader....men storebror rullade bättre direkt och kunde lösa problem som uppstod på vägen på ett helt annat sätt så att säga. Bättre teknik överlag och framför allt ett mer medvetet sätt att angripa det han skulle göra så att säga.

Det är ju liksom klart mycket bättre/smartare att kunna sitta och stötta sig med en hand, än att sitta en stund själv och sedan handlöst falla bakåt med huvudet i golvet

Mrs West skrev 2009-09-18 08:33:12 följande:

Vår kille har heller inget intresse av att stapla klossar, men kan. När vi var på 1½-årskontrollen så la läkaren fram 3 klossar framför honom och bara avvaktade. Han tittade bara frågande. Blev lite full i skratt, känner honom ju, och sa till slut: "ska du bygga ett torn? Ett torn?". Och ja, han la snällt klossarna på varandra. Att han spontant skulle börja bygga med klossar som finns framför honom finns liksom inte i hans värld. Vi visste ju att de skulle kolla det här med klosstaplandet så vi hade prövat hemma innan. På lekplatsen ägnar han timmar åt att plocka stenar, pinnar och bär och visa dem för andra. Spindlar kan man stillsamt följa länge också . Flänger runt i gungor, klätterställningar och annat....nej, det gör han sällan.....även om det plötsligt börjat bli kul att åka rutchkana.

Han klättrar ju jättebra. det gjorde inte vår pojke när han var 1½ och de frågade om det. han har börjat klättra nu....för bara ett par veckor sedan....nu är han 21 månader snart.

Det kan ligga något i det. Har studerat vår sons fem månader yngre kusin som bara låg och tryckte ifrån/sprattlade och på så vis kom lite framåt, men sonen som då höll på och lärde sig åla hade ett helt annat angreppssätt: jag ska dit (och ingen annanstans och bara om jag vill)! Visserligen var det nog lite hämmande för min son att bli äldre innan han lärde sig åla, för han lärde sig vilka saker han nådde och vilka han inte nådde - och dem utom räckhåll försökte han inte ens ta sig till utan bara skrek på oss... Jag skulle tro att ett yngre barn bara försöker (och lyckas till slut).