DaaLing skrev 2009-09-13 13:30:13 följande:
Ja precis, det var ett gemensamt beslut för oss att behålla barnet och vi båda ville det verkligen, sedan när jag var i ca sjätte månaden så sa han att han inte var redo för detta. Har inte alls fått något stöd och har kännt mig väldigt ensam och otrygg under hela graviditeten. Och har haft en riktigt kaos graviditet, känns så orättvist då jag aldrig kommer få uppleva denna graviditeten igen.. Och har knappt fått njuta en ända dag. Jo, men känns så orättvist att man bara ska stå ut med vad som helst och ha tålamod hela tiden och acceptera ett riktigt dåligt beteende och vänta ut honom tills han är redo. Och när han väl är det ska man bara ta emot med öppna armar och vara glad att han kommit till insikt.. Ah nej, det är svårt. Många tankar just nu. Jobbigt.
Jag förstår vad du menar och jag tycker att du ska göra allt för att du och barnet mår bra och försöka strunta i pappan. Ni är det viktigaste. Vill han inte ha något med er att göra så är det hans förlust.
Så många mammor är ensamstående och jag tror du kommer klara dig jättebra. Omge dig med människor som stöttar och förstår dig, det tycker jag är så himla viktigt.
Därför vore det så kul om vi kunde ses ett gäng när alla bebisar kommit =).