Är jag omanlig

Det är omanligt att vara rädd för att vara omanlig.

Äh, alla män är olika! Om den ena vill raka bröstet och den andre vill lyssna på Carola, så vad spelar det för roll om hundra år?

Däremot går det för min del en gräns på manlighet när han vill börja se ut som en kvinna på allvar... Hehehe... Eller jo, jättetighta byxor känns inte direkt manligt heller. Små fina tunna händer går också bort, men det kan man ju inte rå för. Det där med att basta med badbyxor har absolut ingenting med manlighet att göra tycker jag, vill man inte visa sig naken är väl det inget konstigt. Jag brukar heller inte gilla att visa mig naken, är jag mindre kvinna för det?

Om man vänder på det och frågar vad som är okvinnligt tycker jag att jag har märkt skillnad mellan stadsbor och "lantisar". Okvinnlig i stan kan vara rejält fruntimmer på landet. (Sorry om jag är OT nu men jag tyckte det var intressant)

Håller med idiblon. Likaså män som är så osäkra och fega att de måste hävda sig genom att bruka våld mot andra människor.
Det är även omanligt med män som inte har ansvar för hem och hushåll samt barnen.
I övrigt kan jag faktiskt inte komma på nåt. Smink, skönhetsprodukter och sånt är inte omanligt för mig. Sen kanske jag inte tänder på män som har solpuder och mascara, men det är en helt annan sak (fast eyeliner på en riktig rocker är grymt sexigt).

Tar ansvar ska det stå, inte har.

Ingenting av det du räknar upp innebär väl egentligen per automatik att du är omanlig, men det faktum att du skriver inlägget däremot får mig att misstänka att du är lite fjollig.
En riktig man hade aldrig brytt sig det minsta om vad folk tycker, han hade glatt noppat sina ögonbryn och lyssnat på Carola, och hade någon haft problem med det hade han bett dom dra åt helvete.

Men samtidigt, raka bröstet och noppa ögonbrynen? Och Carola? Va? Allvarligt? Antingen är du en brat med dålig musiksmak eller så är du nog kanske lite fjollig innerst inne. ;)