Tråddödare forts....

Fiona, så är det säkert i många fall men många droppar kan också urholka stenen Gnager det länge kan något gnagas sönder och många påfrestningar kan också bryta ner en. Det gäller att få små doser svårigheter så att man lär sig tackla dom och bygger uppå ett immunförsvar. Men då gäller det också att man har många positiva faktorer runt sig så att man står pall. Och att "härdas" till att bli tuff och okänslig är ingen positiv utveckling. Det är ju så psykopater föds. Och den devisen använder många barnmisshandlare. Förlåt om jag drar hårda paralleler men jag är lite anti just den livsfilosofin. Menar inte att vara otrevlig!

Tja, den trodde jag också på en gång i tiden. Jag känner att allt skit som händer mig gör mig för känslig och nojig istället

Känns skönt

....och nu var det för sent att träffa solen mer idag

*funderar på att tillaga det nyinköpta blåbärsteet*

gah, jag är allergisk mot användandet av psykopat, känns som om det blivit ett sånt modeord och ett sånt alla slänger ur sig i forum här! (jag läser ofta i KR men orkar inte alltid skriva... har du kollat där?) sorry!
ja, självklart påverkas alla olika men här har jag valt (ja, jag tror till viss del att det är ett val) att anamma Sedeks teori att glaset är halvfullt.
utan motgångar hade jag inte varit den jag är idag och jag är på det hela taget rätt nöjd med mig själv, och definitivt starkare (däremot känsligare för att gå in i väggen igen... men å andra sidan har jag lärt mig säga nej mer! )
de stora motgångar som varit omvälvande har lett till ngt nytt, som format mig -även om jag just då inte kunnat se det från den ljusa sidan.
vad är din livsfilosofi?

det lät jättegott!
fick sånt sug efter blåbär, var tvungen att köpa en burk sylt och laga pannacotta härom kvällen!

Fia, dricker du bara te, inte kaffe?
*surar  över att ingen vill diskutera kaffesorter med mig*

Fia, har jag frågat vad du jobbar med..? *glömsk*

Fiona, jo visst lär man sig något med alla svårigheter och erfarenheter! Det är just att alla svårigheter "härdar", dvs att de innebär något livsstärkande och positivt jag vänder mig emot. Många människor bryts ner av många problem samtidigt och jag tyckder det är lite otolerant eller oempatiskt och okänsligt att tro att allt går att genomleva med ett starkare sinne efteråt.

Min livsfilosofi är att söka sig till ett sammanhang där man trivs och kommer till sin rätt. Att sluta kämpa mot allt och alla, att välja sina strider, att anta utmaningar i lagom doser men att i första hand finna en balans och en trygg bas. Och att försöka vara ödmjuk men våga hävda sig själv. Att erkänna positiva OCH negativa sidor och erfarenheter och inte krystat vända allt positivt på en gång, eller tvärtom odla och värna om sina dystra och svåra sidor. Att våga se verkligheten som den är - att vara nyfiken och försöka se bortom egna skygglappar. Det tror nog jag på. Sen är det den där eviga balansen mellan det utflippade flummiga och det mer strikta fyrkantiga gråa och präktiga som jag ständigt letar efter