Tråddödare forts....

Tror inte du hade fått ut så mycket av mina diskussionsinsattser om persiska/arabiska. Jag kan säkert fejka kunskap ett tag men det brukar bli genomskinligt efter ett tag...

Så du kan nog dra in den där läppen igen.

Åh jo då, idag leker livet och fåglarna sjunger i solens skimrande strålar

Nej men ärligt, jag går inte runt och är deppig. Men ibland börjar tankarna snurra. När man närmar sig lite större beslut i livet så tåls det att tänka igenom en extra gång.

Jo jag är jätteglad.

Men gå du och samla in den där läppen, den kan bli torr och så spricker den. Det gör jäkla ont faktiskt.

(Ärligt talat så hittar jag inte tillbaka till den där tråden...)

Ja man får gå in där, och hennes dagbok i original finns där också.

Tror det är en del i processen att bearbeta vissa händelser. Hos mig i alla fall. Alla är vi olika men precis som du säger så har jag också en tendens att överanalysera många saker.

Vill förstå in i minsta detalj, för att få en klar bild över vad som händer.

Sätt upp på listan över platser du ska besöka!

Folk står helt tysta i kön, otrolig stämning där. Det ÄR verkligen fascinerande.

Hittade denna:

Anne Frank Huis
www.annefrank.org/content.asp&lid=2

Verkar vara museets officiella sida.
 

Likatänkande ännu en gång!
Samma här, kan inte släppa det förräns jag förstår. Det är ju först då man kan bearbeta det på rätt sätt för att få det ur systemet. Jag blir irriterad om jag inte förstår, och den jag pressar på information med en massa kniviga frågor blir också irriterad av att behöva svara på MINA frågor, när "den" personen redan sagt det på sitt sätt... En ond spiral.

I mitt fall, som tur är, så har jag blivit begåvad med ett enormt tålamod. Fattar inte hur jag skulle överlevt utan det.

 

Nej inte frågorna från andra! Det kan jag hantera. Men att ha tålamod med den som blir irriterad på mig. Om jag blir irriterad tillbaka så förstörs kommunikationen, det som kommer efter är inget av värde.
Eftersom drivet att få klarhet är stort, kommer mitt tålamod till användning när den andre blir irriterad. Det rinner av mig och jag kan fortsätta utan irritation att ställa frågor tills jag får ut det jag vill ha ur den andre. I alla fall tills den personens irritationsgräns är nådd och det går över i ren och skär ilska, då är ju kommunikationen bruten igen...

Som sagt, en ond cirkel!

Det beror ju på hur personen man pratar med är funtad, lättirriterad, arg, glad, tålmodig, logisk, ologisk, kännande osv.

Det är irriterande att själv kunna distansera sig medans motparten inte kan det, så fort distansen försvinner blir det nästan omöjligt att dra det vidare.

Piggpiller?