Tråddödare forts....

Jag vet vad hon gööör. jag vet vad hon göör.. *hoppar upp och ner*

Jooo.. det gör du visst, jag är för älskvärd för att du ska kunna sluta gilla mig.

*jag sa aldrig att jag var ödmjuk*

Jag har bra piller, ska jag skicka över några?

Klart det finns, vc kan skicka en remiss till er psykmottagning och så får du komma till en riktigt psykolog.

*jag vet allt om ämnet*

Du ska inte glömma, du ska bara komma över det. Att du kommer över det, sörjer mindre och tänker på det mindre innebär inte att du håller på att glömma, det behöver du inte vara orolig för för det kan du aldrig göra.

Det du behöver göra är att försöka se det som ett fint minne istället för något som plågar dig. Tror du att din lilla ängel tycker om att du plågar dig själv på det viset som du gör, tror du inte hellre din lilla ängel skulle vilja att såg tillbaka på den tiden som ett ljust minne.

Ni fick dela 5 månader tillsammans, glädjs hellre över det än att sörja det som ni inte fick.

Du måste själv välja hur du vill förvalta minnet av din ängel, men det lättaste för dig är att göra det till ett ljust minne.

Du har två barn till att leva för, dom får du inte glömma.. har du berättat för dom om barnet du förlorade. Om inte, gör det.. sätt fram fotot där du väntade barn och sen när dagen kommer så gör ni något fint tillsammans allihopa. Tänder några ljus och sätter vid kortet, kanske sätter dit några fina blommor.. baka en tårta och bara mys med den familj du faktiskt ha, tror att felet är att du behåller det för dig själv och inte släpper in dom andra. Svåra minnen är alltid lättare att bära om man har andra att dela dom med.

Vi kan säga att det var du som sa det och jag erkände.

*s* jag, som inte ens klarar av att rädda mig själv.. jo, visst.

Det hjälper inte att gräma sig över alla om och men, det som har hänt har hänt. När det gäller att ha däligt samvete över dom valen man har gjort i livet vet jag precis hur det är.

Men jag färsäker se det som att hade jag inte varit med om allt jag varit med om, hade jag då varit den jag är idag då? Gillar jag den jag är idag, ja faktiskt.. trots allt så känner jag att jag idag är en person som jag kan vara stolt över.
Men om jag inte gått igenom allt, hade jag kanske inte varit den jag är. Utan en hemsk oförstående människa som inte kunnat visa sympati eller först det svåra som kan drabba oss här i livet.

Du måste förlåta dig själv och titta på allt du gjort efter det och inse att du har gjort en massa bra. Du har två underbara barn, en man, en mamma som precis gått igenom en hemskt jobbig period - med dig vid sin sida!
Du är en bra människa och du kan inte döma dig själv för något som har hänt, döm dig själv i så fall för att du låter det påverka dina barn du har, genom att de har en mamma som mår dåligt och som inte vill inse att om hon vill så kan hon må bättre.

Hade jag anset att du var en börda så hade jag valt att ignorera dina inlägg och inte svarat.