Roses skrev 2010-02-11 23:35:16 följande:
Det var inte vanlig missfall. Det var inte missfall som kom av sig själv. Det var inget fel på varken graviditetet eller barnet..........:(Jag tror inte nån har läst om hjärtfel och konsekvenserna med hjärtfel lika mycket som jag har gjort. Tror jag kan lika mycket om hjärtfel och vad som kan komma hända som en läkare. Hennes hjärtfel behövde inte resultera i en massa operationer om det inte var för att hon totalförstördes.....Visst, jag kan säga att hon valde att gräva ner sig men fortfarande var jag orsaken till att hennes hjärta fick stryk. Jag har varit nära att kollapsa varje gång hon har gått igenom en hjärtoperation. Varje gång har jag haft skuldkänslor för all smärta hon gick/går igenom. Varje gång hon ligger inne för en operation önskar jag att jag kunde byta plats med henne men men............
Först.. ett missfall sker bara om det finns en anledning, det är kroppens sätt att stöta bort något som det är fel på. Sen kan man drabbas av plötslig spädbarnsdöd även när barnet ligger i magen.
Men kroppen stöter inte bort ett fullt friskt foster utan att det finns någon anledning till det.
Sen.. din mamma gjorde ett val, hon valde att följa dig, stötta dig och hjälpa dig i det du gick igenom. Hon är och var även då en vuxen männsika som kan ta ansvar för sina egna handlingar. Inget du behöver göra åt henne..
Och jag är helt säker på att om du behövde det så skulle din mamma göra samma sak om och om igen.. ett val HON hade gjort och som du, vad du än säger inte har någon skuld i!
Du måste sluta tycka synd om dig själv, sluta älta det som varit och börja leva.
Du har gjort extrema framsteg ikväll.. du har berättat saker som inte ens din man vet, du har fått prata om det, du har fått höra andras åsikter om det.
Jag tycker att du i morron eller någon annan dag sätter dig och läser allt som skrivits ikväll igen, då kanske du kan se det på ett annat sätt än vad du kan idag.. idag är det sorgen som styr.
