Järfällatråden 8

Flingan: usch, jag blir så ledsen... Vet inte vad jag ska säga...

flingan: Men usch så hemskt! Stackars stackars dem! (Såg inte ditt inlägg förrän nu...)

Tip: Såklart du får komma!! Ju fler ju roligare! Om du orkar göra ngn mat så gör en paj till kanske? Eller så gör du något eller köper ngt som du kan äta utan att må illa.  

tip: så kul om du kommer på lördag!

flingan: Men fy vad hemskt. Förstår att du är ledsen. Och stackars föräldrar. Den stora mardrömmen...

tip: Jag följer gärna med. Verkar som om det är en kalasfri helg den helgen.

Mirix: Vad spännande med skvaller!

phridan: Lycka till med packning och flytt. Jag tycker det är spännande bara jag läser om det.

Själv stod jag på dagisgården i nästan en halvtimme för att lämna barn för det tar ju sååå lång tid för personalen att klä på alla barn i denna kyla. Och så en nyinskolad pojke på Vincents avdelning, så innan någon kunde ta Vincent (som sitter i sin vagn) blev klockan nästan halv tio.

Nu ska jag försöka tagga ned. Jag har varit så stressad över faktumet att jag är arbetslös, men jag gör allt jag orkar och kan. Ju. Har haft en vild och vaken pojke i sängen i natt och gick sedan upp och åt mackor klockan tre med huvudet fullt av tankar. Så idag ska jag försöka börja mitt lite lugnare liv. Tror jag.

Kram

Flingan fy så hemskt, det är verkligen värsta madrömmen =(

Nu har jag sovit några timmar, det var skönt, men jag känner mig verkligen omtumlad och så ledsen för deras skull. Samtidigt blri jag ju också extra rädd för mitt pyre i magen.... lillpyret mitt....  Jag ska till barnmorskan i eftermiddag och det känns bra att få prata med henne om det. 

Utteröga: Bra där, ta det lugnt och andas lite. Så får du prata av dig på lördag!  

Mirix: Skvaller??!! I like!  

flingan: Jag tänker alltid så här när det hänt ngt hemskt i min närhet eller dylikt: Fruktansvärt för familjen som drabbas, men som tur är blir risken mindre att just jag och min egen familj skall drabbas...

Kanske inte politiskt korrekt att tänka så, men det kan ju lugna nerverna lite iaf...

Anna: Jag tänker j uockså så,  Men samtidigt så tänker jag: Ok, nu tänkte jag så, då får jag det säkert bara för att "universum/ödet/gud/whatever" måste bevisa för mig hur fel jag har och dessutom straffa mig för att jag vara så enfaldig att jag tänkte de tankarna.... sen skäms jag över att tänka så, för hur barnsligt är det inte att tro att universum/gud/ödet/whatever skulle bry sig om just bara mig... Man ska ju liksom växa i från sin känsla av omnipotens när man passerat tonåren....