Dansar med vargar!

FP, då bör han nog leta någon annanstans än i den här tråden, där vi är många med blivande jättemagar och breddökande rumpor och andra kroppsliga förändringar av mindra estetiskt tilltalande natur...

Ja, Java. Men jag svarade på FPs lilla passus...

Finnes: In till döden trött, lönnfet och dräktig åsna.
Sökes: En lång, skön ryggklining och en god natts sömn utan avbrott.

SOV GOTT!

God morgon!
Kära Fia, tjata på! Det var därför den första tråden startades och så klart är det naturligt att du tjatar med oss, som du känt så länge.

Det jag känner är att jag omöjligt kan ge dig råd eftersom jag vet så lite om detta. ÄD - i princip ingenting. Din kropp - väldigt lite. När ni gjorde utredningen, vad var ert problem? Stopp i äggledarna? Och det var enda problemet? För i så fall ska du alltså fungera precis som vanligt, i övrigt? Du har inga problem med tunn slemhinna eller så? I så fall verkar det ju som att just ÄD skulle öka era chanser att bli föräldrar ganska dramatiskt.

Hur känner du inför det faktum att du kommer att bära ert barn, men att det inte är dina gener? Hur har du funderat kring det? När det gällde oss, så sa vi tidigt att funkar det inte med våra bidrag (ägg och spermier ) så väljer vi adoption i stället. Båda jag och sambon tyckte det var vår väg att gå. Kunde vi inte tillsammans skapa ett barn så ville vi göra ett barn som redan fanns till vårt i stället.

Som du ser, många frågor. Men tjata på, Fia. Jag orkar alltid lyssna, särskilt nu när jag äntligen mår bättre. KRAM

Ja. det är ju en berättigad fråga. Vad säger läkarna, då? Vilken procentuell chans ger de er att lyckas med ÄD? Hur många ägg får man? Om man bara får ett, och det inte befruktas, räknas det ändå som ett försök?

Ahhh... så det funkar som en vanlig IVF, så tillvida att man får många försök från ett, om man har tur!. Spännande. Alla tummar till er!

Självklart! Du kommer alltid att vara en av oss.

Ja, men framförallt kan du prata om allt annat. Ditt hopp, dina sorger, din längtan, din glädje. De är desamma, oavsett, eller hur? >--- ---

Det förstår jag. Just känslan av att stå still och stampa, det är ju det som är värst...

FF, jag hoppas att du förstod att jag inte menade att ditt barn skulle bli mindre "ditt" om ni skulle välja ÄD. Absolut inte, tvärtom, jag var ju helt inställd på adoption, och fortfarande när jag ser föräldrar med adopterade barn kan jag känna att jag "förlorade" ett barn som väntade på mig någonstans (får man känna så? ) Jag var helt enkelt bara nyfiken på dina tankar. Ville inte kliva på några tår.

Grisen, ja man får vara less och trött och uttråkad! Herregud, du är ju inte BARA mamma, det finns ju andra sidror i ditt liv som får stå tillbaka nu. Det har ju inget med kärleken till dina barn att göra.