Varför är folk så kräsna???

Ofta ligger sånt här i ens barndom. Själv blev jag tvångsmatad på skolan med bruna bönor (detta var på 60-talet), trots att mina föräldrar skrivit lapp att detta kan inte Birgitta äta. Jag åt upp maten - men kräktes tre gånger under tiden. Min lärare, som stod bredvid och hånflinade, förlorade jobbet på kuppen. Jag var inte den första hon tvingat.

Jag äter inte saker jag inte tycker om. Punkt slut.
Jag räknar med att folk gör samma sak hemma hos mig.

Jag kan inte tvinga i mig saker för att behaga andra då jag börja gråta och klökas.

Ja du, det är inte lätt alltså.
Jag har många ggr faktiskt ätit saker som jag tycker är helt vidriga. Just av artighet.
Men har det absolut hänt fler ggr att jag vänligt tackat nej. Eftersom att jag är så otroligt kräsen med mat så tycker jag inte alls att det känns konstigt när alla andra äter eller dricker något medan jag sitter utan. Absolut inte. Eftersom att är så van.

Men visst skäms jag vissa ggr. Mest pga att de som bjuder på något känner sig besvärade och vill leta fram något alternativ till mig.

Håller också med dig helt och hållet! Men det värsta tycker jag ändå är det du skriver om denna trångsynthet hos människor som inte umgås med folk som inte tycker likadant. Tänk så mycket man går miste om!

Hur jag är uppfostrad? Med att inte få gå från bordet förrän allt var uppätet, vilket ledde till många lååååånga kvällar med tårar strömmande  nerför mina kinder och en närmast fobisk inställning till vissa saker. För det handlar inte om att inte "gilla" ngt, jag kan också tvinga ner ngt jag tycker smakar äckligt men om det är sådana saker jag blev tvingad att äta som liten så blir det totalstopp.

Om jag är bortbjuden tar jag för mig av det jag kan äta och går det inte att undvika så äter jag runt det så gott det går.
Jag tycker det är trevligare än att behöva bli kallsvettig, blek och rusa upp från bordet och kräkas, för ja, de saker som är värst för mig får mig faktiskt bokstavligt att kräkas. För att inte tala om paniken jag känner när det t.ex. simmar runt massor med små, finhackade lökbitar i maten.

Jag förstår att det är svårt att förstå för ngn som inte känner samma sak. Jag har jättesvårt att förstå hur folk kan vara rädda för katter. Jag kan förstå att ni tänker "men det är ju bara MAAAAT, du kommer ju inte DÖÖÖÖ av att äta det" men så enkelt är det inte. Jag har behövt jobba jättemkt med mig själv för att inte vara riktigt så illa som jag var tidigare, att äta ute eller bli bortbjuden var en riktig mardröm för mig.

Jag är väldigt bestämd med att nu när jag är vuxen och faktiskt åfr bestämma själv så ska jag bara hantera mat i min egen takt och inte tvinga mig till ngt, för det mår jag bara dåligt av.

Och eftersom du drog upp det där med uppfostran så är det väldigt ouppfostrat att kommentera vad andra människor äter eller inte äter och huruvida de äter upp eller inte. Så den som är ouppfostrad är inte den som inte äter upp maten utan den som tjafsar om det.

Jag försöker acceptera de flesta men det går inte alltid.
Jag väljer vänner efter beteende inte efter vilket fack dom ligger i. Jag kan umgås med tex nazister men jag har ingen lust med att diskutera eftersom jag inte tycker om den delen.
Men personen kan vara världens goaste men som dock ligger i fel fack för det jag gillar/inte gillar.

Det går dock inte alltid men försöka kan man ju.

Jag har aldrig blivit bjuden på mer inälvsmat än lever och jag avskyr lever men åt med god min.
samma sak hatar oliver men kan äta det om jag måste.

Jag har inga allergier så jag tycker inte jag kan säga nej tack bara för att jag inte gillar det. Man behöver oftast inte äta en massa men smaka iaf.

Jag gör så pga uppfostran mest tror jag.