bf-juni västerås

Plogen; Åh,nej! Vilken jäkla otur!
Mums: Hoppas du mår bättre snart, det där låter inte alls kul!

Jolins: Men, va knäppa de är! Om de inte talat om på bb att man bör mata var 3dje timme, hur skulle du kunna veta det? Det talade de bara om för oss för att vi åkte hem så himla tidigt med Loke, annars är det väl självklart att man förutsätter att bebisen säger till när den är hungrig! Va bra att hon mår bättre nu!!

Plogen: Att det inte ger sig med mjölkstockningen! Så drygt!

Happy; Grattis!! Va roligt att ditt lilla.. eh, jaja, ditt knyte har kommit nu!

Bezilla; Så söt hon är din lilla Tove! Helt ljuvlig!

Här är det så svullna händer att jag har svårt att skriva. Jag är ofta inne och läser men har fått karpatunnelsyndrom (så stavas det knappast) i högerhanden och då tappat känseln i långfingret och har vissa dagar rätt ont några andra fingrar så skriva är knöligt. Speciellt om man är så haj på att skriva som jag är från början..

Jag är i v 36+0 nu så det går framåt. Bara less på att ha så ont i magen fortfarande. Bebisarna väger enl ultraljudet runt 2700 och 2500, lite drygt och det känns att jag har över 5 kilo bebis i magen vill jag lova. Det känns som jag ska gå sönder snart.

Hoppas ni andra njuter av värmen och solen nu när ni inte är heffaklumpar längre!

Angeni: Va skönt att det snart är över! Grattis till att ha fått det hela tidsbestämt!
Jag är i 36+5 och ser inga tecken på att det ska bli ett slut på detta än på ett tag.
Jag har många vänner runt mig som inte kan få barn och vissa som nyss fått missfall så jag försöker vara tacksam men det är ganska svårt.

Jolins: Så skönt att hon går upp så bra!!

Grattis Angeni till din lilla, stora pojke! Så bra att du börjar må bättre!

Jag flyter, rinner,kokar, svettas bort! Här är det 30 grader i skuggan nu så Shia, du gör sååå klokt i att stanna där du är!

Idag är det 19 dagar kvar, det känns både svindlande kort och helt otroligt långt. Jag vill inte änns tänka på hur min mage kommer se ut efter det här, de senare bristningarna har gjort riktigt ont! Jag trodde inte man kunde/skulle känna sådant. Jag är så trött på smärta av alla sorter men rädd för hur jag ska klara tre så små barn.

Vi börjar komma i ordning iallafall en aning i huset nu. Tänkte sova där för första gången inatt!  Alla hantverkare utom elektrikern är klara! Yihoo! Elektrikern har dock gått upp i rök.. Han har bla lämnat ett elskåp eller vad man kan kalla det på väggen, med hängande sladdar och annat kul precis i Loke-höjd. Jaja,jag orkar inte änns bli arg längre, eltrasslet skulle varit klart dagarna innan midsommar. Jag har pendlat mellan ilska förvåning och hopplöshet ett bra tag i det här projektet och har nu bestämt mig för att acceptera det jag inte kan förändra. Jag får försöka tejpa upp sladdarna på väggen så det blir något mindre av en dödsfälla.

Jag hade tänkt att komma till vallby men hade en jag-kan-inte-gå-dag. Jag är både så himla tacksam för och så himla trött på mina föräldrar. Jag vet inte hur vi skulle fått ihop sådana dagar utan dem. Längtar till aug när jon förhoppningsvis blir fast anställd så han kan vara pappaledig. Nu varken kan eller vågar han vara hemma.

Jag har börjat med ramsan; det här kommer att gå över! till mig själv. Sedan ska jag för sjutton aldrig mer vara gravid!

Skit. Vaknade imorse och kan inte gå. Kan inte stödja på ena foten. Hoppas det inte är en propp. Jag har fått en remiss till akuten, min mor ska skjutsa dit mig när hon lämnat sonen på dagis.
Håll tummarna för mig idag.

Hemma igen. Foten är bättre men efter alla timmar på akuten är andra benet nästan dubbelt så stort. Tillslut gav jag upp. De hittade rätt höga värden av.. vaddetnuhette som man har när man har proppar men även kan ha bara pga graviditet och läkaren sa att de skulle göra ett ultraljud på foten men han trodde inte det skulle visa något. Efter ytterligare två timmars väntan gav jag upp. Nu har jag inte så ont i just den foten längre utan istället i andra knät, benet ryggen och magen. Det kanske var dumt att gå innan det var färdigt men jag försöker rättfärdiga mitt bristande tålamod med att resten av kroppen måste ju hålla också. Jag tror mig själv så mycket jag bara orkar..Kul med variation.. eh.. Nu har jag klagat färdigt för idag!

MaraFara ; Jag såg dig och Melvin, åh va bra att du bara var där och hälsade på! Trodde det hänt Melvin något!

Angeni; Fint namn! Vi börjar få lite lagom namnpanik, lovade oss själva att denna gången skulle vi ju bestämma namn innan! Det går lite sådär..

15 dagar kvar..

Jag var på ultraljud idag och de gjorde/tog (vet inte vad det heter) CTG, eller iallafall försökte. Tydligen ligger ettan så knöligt att det var nästintill omöjligt. Jag hade samma härliga läkare, han som inte tycker det är så himla relevant att berätta något för mig utan som jag istället hela tiden måste fråga. Jag börjar begripa mig på honom bättre nu. Det är som att han inte menar att vara otrevlig, det är bara som att han tycker att det där med bebisarna är hans jobb och är det katastrof säger han till, annars borde det inte vara något jag behöver veta.. Min mamma var med och hon var helt förvånad. Vilken människa! utbrast hon när vi kom därifrån.
Han sa dessutom att jag är öppen 3 cm, med lite, nej förresten, med mycket våld. (Hans egna ord.) Japp, det gjorde skapligt ont.

På vägen därifrån mötte jag en vän som hade McDonaldskartonger staplade i famnen. Jag minns inte vad jag sa men misstänker att det var ett nu i efterhand pinsamt försök att vara fyndig. Han tittar lite konstigt på mig och berättar att han är där för att hans lilla dotter har fått cancer. Leukumi. Så himla fruktansvärt. Hon var inne för celliftsbehandling nu och McDonalds bjöd barncancerfonden på. Jag kan bara tänka på den där reklamen och att vart fjärde barn inte överlever. Detta är den andra vännen på mycket kort tid vars barn fått cancer. Det innan är en liten kille som är nästan precis lika gammal som Loke och fyllde 2 år alldeles nyss.
Alla mina lyxproblem känns så himla fåniga. Vad spelar det för roll att elektrikern inte kommer, att rörmokaren saltar räkningen eller att jag har svårt att gå när jag kan sitta med min alldeles friska tvååring i soffan och läsa om djuren på bondgården för miljonte gången? När jag kan försöka trassla ut hans lockiga hår medan andra barns hår faller av av alla cellgiftsbehandlingar? Jag blir så arg på migsjälv när jag glömmer och tappar perspektivet, när jag slösar tid på att störa mig på saker som jag ändå inte kan påverka. När jag glömmer att uppskatta det jag har idag.  Det var en otäck krock med verkligheten.

Nixpix. inga bebisar här inte. 11 dagar kvar.. Jag har skrivit inlägg tidigare men det försvann. Skrutt!
Nu bor vi verkligen i huset, så himla skönt! Dock har vi flyttkartonger högt och lågt. Vi försöker rädda mina föräldrar från att drunkna i våra packade prylar så snart som möjligt.
Annars har jag fått kalla fötter. Ja, inte bokstavligt då. Jag är inte alls sugen på en förlossning, känner mig inte alls redo för två stora bebisar! Om jag hade möjlighet att trycka på en knapp och hela graviditeten sa poff och försvann så skulle jag det.. Vill inte se ut som ett korsstugnsbroderi denna gången också.. Jaja, såhär var det innan jag fick Loke också förutom att jag var säker på att jag skulle dö och hans förlossning skulle jag gå igenom 10 ggr för att få samma barn. Hjärnspöken, jag vet.
Idag blåser det lite, så himla skönt!
Hoppas att allt är bra med er oavsett om ni är ute på äventyr eller hemma och myser!

9 dagar kvar..
Idag ska jag på ultraljud och träffa hårdhänta läkaren igen.
Jag tror att det kan vara värkar men jag är rätt osäker. Jag har haft så ont senaste dagarna att jag nog inte känner någon skillnad än på ett tag. Känns som att jag går i en ständig smärtdimma iallafall, vill bara gråta men jag biter ihop. Min mamma har tyvärr brytit ihop senaste dagarna, hon är nog utbränd så jag har Loke själv. Det blir mycket Pippi Långstrump=räddaren i nöden. Det har gått långt över förväntan trots att jag inte kan tvinga honom att göra något han inte vill..tex byta blöja får bara bli när han vill.. Inte så bra att lämna sådana beslut till en tvååring men jag har inget val.
Jag tänkte prata med favvoläkaren (ironi) om igångsättning idag. Vet inte riktigt vem man brukar vända sig till.

MaraFara Justja, shit vad jag är imponerad av dem som jobbar på akuten! Vilken arbetsmiljö! Den måste ju vara grymt påfrestande!

Angeni: Hoppas det löser sig med magknipet!

Happy: Båtsemester låter helt underbart!

Perni: Ojdå, hoppas det inte är något allvarligt. Smart att söka för det på en gång så hinner det kanske inte bli riktigt besvärligt.

Nu har jag fåt bebisar!
Det gick lite väl fort, de föddes kl 20 och jag hade börjat ana värkar när vi var på ultraljud kl 15.45. Vi åkte hem, jag började få riktiga stormvärkar med ca 2 min mellan så det var bara att vända. Sedan blev det nästan inga värkpauser mer. Jag hann tack och lov (mycket tack vare Jon) få epidral även om en av bm tyckte att det inte var någon ide.. (Morr!)
Ettan kom med huvudet först men när tvåan skulle vändas gick inte det. De hängde på magen, tre pers tror jag, och jag blev klippt för att det skulle gå så fort som möjligt men det räckte inte riktigt, han mådde allt annat än bra när han kom ut. Han repade sig dock bra efter ett tag men Jon var rätt blek. Han var lite mer med än var jag var och förstod att det var illa.
Loke är fortfarande kvar hos mina föräldrar, knytena ligger i sängen och pyser och jag funderar på om jag ska ta en karda och försöka reda ut dreadsen i mitt hår. Om man vill ha riktigt rejäla tovor är det ett bra tips att ha våta handdukar på huvudet och gå igenom en förlossning i raketfart..
Jag har fortfarande lite anknytningsproblem men jag har börjat ana att det nog är våra bebisar iallafall.. Den här gången har det tagit längre tid men med skillnaden att jag VET att det kommer bli som det ska i mitt huvud inom en snar framtid.
Oj, nu vaknade ett pyre.