Nihao skrev 2010-04-21 09:08:30 följande:
Hej, blir kul att ses. :) Jag tänkte återgå lite till förlossningssnacket och bedövning. Då jag inte hann med någon bedövning sist känner jag mig kluven till tex epidural, jag är jätte-oinsatt i hur det funkar. Hade i helgen därför lite diskussioner med både kvinnor och en man (!) som tagit epidural, och de förstod inte hur många som verkligen ville utsätta sig för det i samband med förlossning. Deras sammanlagda åsikter var ungefär: -Varför vill man frivilligt utsätta sig för att bli helförlamad från midjan och neråt? Att se sina ben men inte känna dem, de är bara med som köttklumpar. När förlossningen är klar kan du fortfarande inte röra dig, man är förlamad tills epiduralen går ur. -Varför vill man spruta in bedövningsmedel i ryggmärgen, när ett misstag kan ge permanenta skador? Märgen är känslig. -Förlossning med epidural tenderar att dra ut på tiden, då man tar udden av värkarna. Smärtan i värkarna peppar mamman att puscha på mer och då går oftast förlossningen snabbare. Vad säger ni om dessa åsikter? Jag visste faktiskt inte att man blir helförlamad av epidural från nålsticket och ner, så oinsatt var jag. Jag vet ju att det finns kvinnor som är supernöjda med all bedövning, men när jag hörde detta att vara fast i sängen utan rörlighet i benen blev jag lite skraj. Låter läskigt! Åsikta gärna med mig tjejer, jag har inte tagit ställning till vad för bedövning jag ska ta än. Nån som vet nåt om andra metoder, förutom psykoprofylax och lustgas? PS. Mannen som fått epidural hade opererat knät ifall ni undrar. :)
Nix, som Marafara skriver, man blir inte ett dugg förlamad. Dessutom kan jag meddela att man är allt annat än smärtfri (jag höll på att svimma av smärta) under den absolut sista delen av förlossningen. Det går tydligen inte att bedöva så.
Med epidral fick jag vara uppe och gå under förlossningen vilket hade varit aningens knepigt om jag varit förlamad med köttklumpar till ben..

(vilket otäckt uttryck förresten!) Det kändes inte alls mycket när narkosläkaren satte edan, sedan spred sig bara en varm känsla och jag kunde slappna av. Jag är löjligt spruträdd men det onda från värkarna gjorde att sticket var rätt löjligt. Fast sedan hade jag en skitbra narkosläkare på karolinska, det var inte så att han var tvungen att sticka flera gånger, han var helt otroligt snabb. Värkarna kändes sedan inte alls, jo lite som ett tryck kanske, och jag var glad över att vara helt klar i huvudet. Jag hade varit rädd för att bli snurrig även om de flesta sagt att eda inte funkar så. Jag vet inte om det var det som gjorde förlossningen långdragen, den hade hållit på bra länge innan jag fick edan också.