Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Hej, jag har följt den här och många andra trådar om X sedan början av augusti, men inte orkat skriva ett eget inlägg förrän nu. Tänkte berätta min historia nu.. Jag har velat ha barn i många år och för ca ett år sedan påbörjade jag tillsammans med fästmö processen med inseminationer - dock blev det ingenting trots flera heminseminationer. Min fästmö insåg under denna tid att hon vill vänta med barn, att det finns saker hon vill göra innan hon bildar familj..detta knäckte mig, jag kunde inte vänta längre! Så jag valde att lämna henne för att försöka bli mamma på egen hand. Jag åkte till Storkkliniken i köpenhamn och blev gravid på första försöket.
Jag var överlycklig..men jag kunde inte njuta fullt ut då jag kände på mig att någonting inte stämde. Jag hade från ca. v. 5 känt en stramande känsla i vänster ljumske och ungefär i v. 6 åkte jag in till gynakuten för att kolla upp detta. Jag möttes av stor skepsis "det känns lite att vara gravid" fick jag höra, men fick ändå göra ett ultraljud. Man såg ingenting i livmodern men inte heller någon annanstans, men mina prover visade att jag var gravid. De skeptiska ansiktsuttrycken byttes till medlidsamma, de sa att det förmodligen var ett begynnande missfall.

Mycket riktigt började jag störtblöda ut stora klumpar under svår smärta ca. en vecka senare..jag var oerhört ledsen men tänkte att det var så pass vanligt och att jag kunde försöka snart igen. Tursamt nog valde SÖS att följa upp mig med hcg-prov, ytterligare en vecka senare fick jag ett samtal av läkaren: jag skulle åka in till akuten omedelbart, mina värden hade stigit från ca 600 till 5000! Chockad och rödgråten fick jag genomgå ett till ultraljud, man såg då ett foster som var 2x2 cm i vänster äggledare. Läkaren sa "och det där är nog hjärtat som tickar", jag blev helt kall inombords..hur kunde hon vara så okänslig, det var det sista jag ville höra!

Jag fick cellgift metrotrexat injicerat och skickades sedan hem..jag befann mig i chocktillstånd och vet knappt hur jag kom hem. Fyra dagar senare skulle jag komma och lämna nya prov, de var oförändrade. Jag berättade attt jag hade haft lite värk i magen under ett par dagar men fick svaret att det var normalt.. Jag bad min mamma bo hos mig i några dagar, jag kände på mig att det skulle sluta illa. Senare samma kväll kom smärtan som en blixt från klar himmel, jag låg på sängen och skrek rakt ut, det strålade ut i axeln - jag hade läst att detta var ett tecken på att äggledaren sprack. Mamma ringde ambulans som var där efter 5 minuter, de gav mig morfin direkt men smärtan klingade inte av..jag gallskrek när de flyttade på mig. 5 minuter senare var jag på SÖS, då var jag nästan medvetslös. Jag blev akutopererad, de snittade upp hela buken och fann att jag hade 1 1/2 liter blod i magen. De tog bort äggledaren och en liten bit av livmodern. Jag låg inne i 5 dagar och hade extremt ont, fick höga doser morfin..förmodligen fortsatte det att blöda efter operationen. Jag var sjukskriven i 2 v men hade behövt 2 veckor till, men då jag är ganska nyanställd ville jag göra ett gott intryck - men jag åt starka värktabletter i ca en månad. Nu har det gått ca. 9 veckor och jag börjar fundera på ett nytt försök, dessvärre verkar jag nästan jämt få ägglossning från vänster äggstock, där äggledaren är bortopererad..har fått remiss till Sophiahemmet för att kolla ägglossningen om ca 3 veckor. Någon som har erfarenhet av att få äl nästan uteslutande från ena sidan??

Jag hoppas verkligen att jag ska kunna få mitt efterlängtade barn snart, men känner mig tyvärr väldigt negativ.
Ni som har liknande erfarenheter får gärna berätta hur det har gått.

/Mikaela

Tack acinna, jag har mått dåligt på alla sätt och vis under många veckor men nu börjar jag återfå krafterna och hoppet igen :)
Det enda som bekymrar mig är som sagt att jag verkar få äl från vänster äggstock hela tiden..och jag kommer inte åka till köpenhamn och betala 10 000 för den minimala chansen att höger äggledare ska plocka upp ägget från vänster äggstock. Hoppas verkligen att ultraljudet visar en äggblåsa på höger sida nästa gång.

Jag tror att risken för att du ska få x på samma ställe igen beror på varför du fick det från början, i mitt fall tex kunde de inte hitta någon förklaring och sade att det bara var otur, att den inte hann hela vägen fram innan den ville fästa. Har man däremot haft en infektion och har en ärrig äggledare är ju risken förhöjd om man behåller äggledaren. Men jag tror att de brukar ta bort dem om de inte ser bra ut, frågade du läkaren hur det såg ut när de var inne och tog bort den?

Lycka till och krya på dig! :)

acinna: Vad menade de med att den skulle ha spruckit i v.7? Min sprack i v.8-9. Jovisst kan det säkert vara något förhöjd risk, men om du vill vara på den "säkra sidan" så kan du ju kolla med ultraljud hos gyn och bara försöka bli gravid de månader du har ägglossning från andra sidan. Så måste jag göra.

Lina27: underbart att höra, och skönt att det hjälpte med cellgift för din del. Jag fick det ju i onödan eftersom äggledaren ändå sprack, men nu har de magiska 3 månaderna snart gått..

angio: Åh det känns härligt att höra att det gick så bra för dig, jag kanske vågar hoppas lite ändå?
Känns bra att dela med sig lite här och inse att man inte är ensam om att ha varit med om det här hemska, även om det såklart är fruktansvärt att ni också har drabbats.. Det här är nog det värsta jag har varit med om i hela mitt liv, först var jag så lycklig som jag aldrig har varit och sedan rycktes det ifrån mig och jag höll på att dö. Dessutom är man "stympad" nu :/

Men om jag har tur åker jag till köpenhamn om ca. 2 1/2 v., väntar på den förbannade mensen..

acinna: Jo då, jag har alltid kollat med vaginalt ultraljud innan insemination och då vett veta om den största äggblåsan finns i höger eller vänster äggstock. Nu går jag hos en privat gynekolog, de kanske är mer generösa med sådana undersökningar. Tycker absolut att du ska kontakta gyn och säga som det är: att du har haft x och är rädd för ett nytt.

Kram Mikaela

Hej och tack ewaulrika, jo jag har också hört att den äggledaren man har kvar kan plocka upp ägg från motsatt äggstock, men det sker inte varje gång och då åker ägget ut i buhålan och absorberas istället. Då känns det lite som bortkastade pengar om man åker till Danmark och betalar 9-10 000 kr för en insemination. Så för att vara på den säkra sidan vill jag endast inseminera när jag har äl från höger äggstock. Min gynekolog sa att jag förmodligen har ca 70% chans att kunna bli med barn nu, men när jag räknar på hur sällan jag får äl på "rätt sida" får jag det till ca 30-40%, känns inte så upplyftande. Eller min förmåga att bli gravid är väl eg. inte förändrad men antal tillfällen jag kan försöka är få verkar det som. Om man vore heterosexuell och levde med en man så kunde man ju försöka varje månad och hoppas på det bästa, men så är inte fallet för mig..

Jag ska bara göra ett vul på Sophiahemmet, eftersom min gynekolog vill vara säker på att han inte ser fel, han säger att han kan ha lite svårt att se vilken sida man har ägglossning på. Spolades gjorde jag innan förra inseminationen, jag hade då fri passage men fick utomkveds i alla fall. Nu vill inte min gyn skriva en remiss till eftersom man tittade på den äggledaren jag har kvar under operationen och den såg bra ut, men de kan ju aldrig bedöma hur den ser ut inuti.. Jag får helt enkelt hoppas på det bästa och lita på att det faktiskt kan bli en normal graviditet - som ni har fått. :)

Vet du vilken äggstock du hade äl från när du blev gravid? Hur många försök blev det efter x:et?

Hej igen alla, metrotrexat kan man få ända tills man har 10 000 i hcg enligt personalen på SöS, jag fick det som sagt - då hade jag 5000 i hcg, men inte hjälpte det..den sprack 4 dagar senare iaf.

Något jag funderar över, och som även min privata gynekolog blev lite upprörd över, är att de flesta verkar ha blivit inlagda för observation så fort man har uptäckt X:et. Men jag blev hemskickad och blev inte ens tillsagd att jag skulle ha någon hos mig - det listade jag som tur var ut själv, blev bara uppmanad att inte lämna stan.. Och jag höll ju på att dö, det hade kunnat undvikas om de hade åtgärdat X:et på en gång..blir upprörd när jag tänker på det. Om man inte med säkerhet med att cellgift kommer att hjälpa tycker jag att man ska operera på en gång, man kan inte leka med folks liv sådär!

Jag ska kolla ägglossningen på Sophiahemmet om ca 2 v., då vet jag om jag kan åka till Köpenhamn....

Lycka till alla
/Mikaela

Förresten: jag blev tillsagd när jag ringde kvinnokliniken att jag skulle vänta två menstruationer innan jag försökte igen, efter metrotrexatet..men en läkare sa att det går ur kroppen på ett par dygn, att de rekommenderar tre månader bara för att undvika den minimala risken att något ägg blivit skadat (att man ska blöda ut de ägg som ev blivit påverkade innan man försöker igen) men att man eg. skulle kunna försöka redan efter en menstruation.

Att man ska vänta 6-12 månader gäller de som blivit behandlade med cellgift vid upprepade tillfällen, vid tex. cancer. Det är vad jag har hört iaf. :)

Tack alla för snälla ord, jag var också på SöS, de var visserligen bra där (en del av dem)..men först efter att jag hade opererats, då blev man tagen på allvar liksom. Man hade hittat mitt X när jag skickades hem första gången, den var då stor som en köttbulle och med tickande hjärta..men de tyckte att man borde prova cellgift först. Jag protesterade eftersom jag hade hört att man måste vänta i flera månader på ett nytt försök sedan. Men de menade att mitt X satt på ett så dumt ställe (i skarven till livmodern) och att de skulle få operera bort en bit av livmodern..och det ville de undvika på en ung kvinna.
Men nu gick det ju som det gick, och de tog bort en bit av livmodern..men då lät det plötsligt som att det inte alls inverkar på mina framtida chanser (..).

Men i alla fall, läkaren som hade hittat X:et 4 dgr tidigare och gett mig metrotrexat tittade in hos mig efter operationen och såg lite skamsen ut, och sa: ja det var ju synd att det blev såhär.. Då hade jag ändå träffat henne tidigare samma dag och sagt att jag började få ont, men fick höra att det var normalt och blev hemskickad återigen.. På avdelningen (72 tror jag att det var) var de allra flesta Ssk jättegulliga, läkarna inte lika bra tyvärr.. Men jag är riktigt besviken och ledsen över hur jag blev bemött i samband med utskrivningen. Jag låg som sagt inne i 5 dgr och kom inte upp ur sängen på 3 1/2 dag pga oerhörda smärtor, jag hade lågt blodvärde, hög puls, lågt blodtryck..vilket talar för att jag hade en blödning, att jag fortsatte blöda i buken efter op. Man skulle ev. ge mig mer blod och göra ultraljud, men detta "glömdes bort". Sedan fick jag höra att jag låg inne ovanligt länge, att en del åkte hem samma dag..och jag som låg och grät av smärta bara jag försökte röra mig i sängen efter flera dgr..jag skämdes över att jag var så "besvärlig". Dessutom blev jag oerhört magsjuk av all antibiotika jag fick - hade fått en infektion efter op. Men dag 5 skickades jag hem, trots att jag knappt kunde stå på benen och inte hade någon som kunde hämta mig..jag gick gråtandes därifrån med väskan dragandes efter mig (kunde inte lyfta så tungt) till huvudentrén, höll på att svimma på vägen. Där fick jag sitta och vänta tills min mamma kunde komma och hämta mig.
Dagen efter övertalade min mamma mig att åka in igen, jag kunde inte behålla någonting & hade fruktansvärt ont trots massor av värktabletter. Väl på avd möttes jag av en föraktfull läkare som sa att hon inte tänkte ge mig några starkare tabletter..precis som att jag var en missbrukare! De skrev in mig för observation "på nåder" kändes det som..men jag kände mig så kränkt så att jag skrev ut mig själv och åkte hem. Sedan tampades jag med mina smärtor, magsjuka osv i ett par veckor, men jag vägrade kontakta SöS igen.

Sunflower: det ska inte göra ont att göra passageröntgen, inte om de är försiktiga, dessutom får man värktablett som man ska ta en timme innan.

Nu verkar mensen iaf vara på g..så då är det äl om 2 veckor :)

Ha det bra alla!

Lycka 82: Jag beklagar..vet du varför du fick två st X? Opererade de inte bort äggledaren första ggn? Eller hade du haft en infektion eller likanande?

Är rädd för att det ska hända mig igen också, speciellt nu eftersom min gyn inte vill skriva remiss för passageröntgen eftersom jag fick det för inte så länge sedan (innan X:et).

Hur går det för dig nu..återställd? Nya försök?

Hoppas det går bättre för dig framöver..

..och angående insemination (Lycka 82) så kan man välja om man vill ha säd från anonym eller öppen donator i Danmark (i Sverige är det bara öppna)..då kan man få veta lite grundläggande info om killen såsom hårfärg, längd osv inför insemination. Och om det blir ett barn med en öppen donator får barnet information om donatorn när han/hon är 18 år samt möjlighet att träffa honom en gång. Jag valde öppen, ska välja samma nu..hans simmare lyckades ju iaf befrukta mitt/mina ägg - fick ju missfall i v. 6-7 innan man hittade X:et, skulle ha varit tvillingar.