Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Beam me up Scotty...

Jag har rollatorer på jobbet om du vill låna =)

Är du säker? En av oss är ju höggravid, men du väntar ju iof tvillingar :) Vore kul om du kunde komma i alla fall! :)

Mika1980:  ååå jag håller så hårt i mina tummar, så hårt de bara går att det blir din tur snart. *kram*

Supers: Håller tummarna för ett plus!!

Tjejer, när man har x, växer livmodern ändå? Dum fråga kanske, men jag är inte så bra på detta..

Varför jag undrar är för att jag vart kissenödig ungefär en gång i timmen, varann timme de senaste 3 dagarna. Detta är det enda gravsymptom jag vet att jag alltid haft med mina tidigare två plus. För ca 10 år sen när jag blev gravid (abort), då testade jag endast pga detta, var i vecka 7-8 när jag till slut misstänkte grav (var ung o visste inte mer då) och plussade. Sen nu innan xet, har jag för mig jag var LITE mer kissenödig än vanligt, men kanske inte, men denna gång är det ingen tvekan alls.. Behöver absolute inte vara grav heller denna gång, men jag tänkte OM, så blir jag hoppfull, för det kanske betyder att det är en normal grav, för det trycks på urinblåsan..

Nu har jag fått mailkontakt med en klinik i Helsingör, som gör ivf för 23 tusen. Det är billigt. Ska försöka hitta en gyn som vill översätta recept också, men det lutar åt att set blir ivf för mig i alla fall :)

Nu vet jag inte vad jag ska tro. Först utomkveds, sedan missfall med skrapning, aim inte lyckades, så Cytotec på det. Idag hade vi bokat tid privat hos en specialist för att diskutera vår situation mer konkret. Vi har ju 2 missfall, 1 utomkveds och ett barn. Jag hade lite naivt hoppats att hon skulle säga att det inte alls var ovanligt och att vi hade goda chanser att få ett barn till och att risken för ett till missfall inte är så stor. Men hon menade på att eftersom missfallen kommit i ungefär samma vecka och att man vid båda graviditeterna hat sett hjärtslag, få finns det en större risk för att det kan vara något fel som gör att vi får missfall. Att det kan vara något immunologiskt etc. Alltså vill hon dra igång en hel utredning. Så blodprover, undersökning för att se efter polyper i livmodern, kromosomanalys. Jag vet att jag ska vara glad att de vill kolla och att vi får hjälp. Men plötsligt kändes allt så allvarligt och som att chansen för oss att få ett barn minskade. Att vårt första barn bara var en lyckträff... Känns så depigt nu. Orkar inte se alla magar i min omgivning och tänka att jag skulle fått en liten i juli och en i sep. Längtan känns så att det gör ont nu. Är det någon annan här som haft fler missfall också? Kanske fått barn efter det? Vad har ni fått för info?

Hcgvärde på 46 idag. Inte så bra som jag hade hoppats på men ingen fara med smärtorna iaf med andra ord. Blir väl nytt prov nästa vecka igen. Fasen att det ska ta sån tid då.

Tack alla underbara, modiga och starka tjejer för allt stöd, hopp, tankar och kramar

Jag har blivit väl omhändertagen här från mitt pågående X och jag vill att ni ska veta att även om vi inte känner varann väl så har ni alla gjort en skillnad för mig och från botten av mitt hjärta önskar jag alla er all lycka!

Jag hade ju inte bara tagit bort högra, nu i jan. men hade ju X i vänstra också för många år sen. Risken att den skulle vara för skadad var överhängande och verklig.

Nu har jag fått ett svartvitt besked om att det är så. Det är inte bara totalstopp i ingången till äggl, så inga ägg kommer in, det finns åxå en förträngning på mitten där kontrasten inte syntes alls.

Undersökn. var fruktansvärd och de fick göra om hela 2ggr för att vara säkra. Ni som kommer göra en sån, det GÖR ont, stoppa i er ordentligt med smärtstillande innan, ta med till efter OCH se till att er partner får komma med!!! Min man blev tillsagd att vänta utanför, och jag var bara inte i skick att opponera mig... 

Jag känner mig så tom...lemlestad, misshandlad, våltagen och trasig, fysiskt och känslomässigt. Min kropp har svikit ultimat och jag är UR FUNKTION. Det hande jag inte kunnat föreställa mig innan, att det i sig skulle göra nån skillnad. Bara faktum om vi kunde få barn eller inte spelade roll, men nu efter...jag är den som är sönder, inte min man..hela min tillvaro känns plötsligt osäker och de tankarna har ALDRIG slagit mig innan! Har aldrig tvivlat på min mans kärlek för mig, men nu är allt ställt på sin spets och ingenting är omöjligt längre, det är ju resten av våra liv som ska levas..

  Det gör ont och värker djupt in i hela mitt jag, jag är helt vilsen och vet inte vad jag ska göra av mig själv nu...som att punktera en ballong. I över 1år har mitt liv liksom legat på is, i väntan på "som det ska vara", att vi "alla" skulle bli samlade..

Det var inte meningen att göra ett så känslomässigt utlägg, men det blev så och jag låter det stå kvar.

Ivf är en möjlighet, men med många hinder och jag är bara sååå färdig just nu, helt slut. 1 år av uppbyggd stress och smärta släpper nu och måste ut, så tillsvidare lämnar jag nu denna fantastiska tråd. Fortsätt ta hand om varann här och alla de nya som kommer i smärta och förtvivlan     

   

Minipris är faktist lite billigare är testlagret och där kommer de daagen efter om man beställer innan 18:00 tror jag det är

HCG <1 idag!!!

Vad tror ni om detta?