Vi finns här i tråden, och jag har tråden att tacka för mycket!!! Min sambo hade inte orkat med mig när jag ältade vårt X som mest. Han såg att jag inte mådde bra, men alla tankar och känslor hamnade mer eller mindre här.
Jag har en medicinsk abort i bagaget, men när vi bestämde oss för att skaffa barn så blev det X på första försöket. Visste inte heller så mycket om X då, och fick en helvetesresa i 5 veckor med sjukvården innan de äntligen efter en skrapning och en titthålsoperation kunde konstatera just X och ta bort fostret. Jag har både äggledarna kvar, men en otrolig risk att få X igen på den sidan de opererade.
Fick klartecken att försöka efter första mensen, och det gjorde vi - och blev gravida. Kan säga att hade jag vetat hur ont man bitvis kunde ha i en nyopererad äggledare och att dottern så klart skulle ha den som fotboll undrar jag om jag inte väntat lite... Och oron för nytt X, alla VUL och allt som blev av det är en resa i sig, men en resa jag inte vill vara utan.
Så 10,5 månader efter min operation föddes vår dotter!
Nu sitter jag här igen - efter ett försök - och har gått genom resan med tidiga VUL, läkare och allt och går nu allt vägen så kommer vårt andra barn födas 28 månader efter operationen.
Kan ju säga att sedan är det stopp för min del! Är nöjd med två barn, och med min risk för X vill jag verkligen inte gå genom detta igen. Men jag kommer finnas kvar i tråden ett bra tag till!!!